Nu är november snart slut

Tut tut.

Men såklart tänker jag fortsätta skriva ett blogginlägg om dagen, även i december. Plus hela nästa år. Kanske resten av mitt liv. Bara jag kan behålla den här känslan av att jag måste, att jag inte har något val. Att jag är tvingad oavsett vad!

Jag skulle behöva en assistent som följde mig var än jag gick. En som dels kunde hjälpa mig med rent praktiska saker, men som också höll ordning på mig, och all skit jag måste göra själv. Skriva blogginlägg och duscha, till exempel.

En annan uppgift jag gärna skulle överlåta till en assistent är ansvaret för saker och ting när de går åt helvete. Det vore en lättnad för jag är inte så förtjust i att behöva ta konsekvenserna själv. Börja om från början och förklara mig och stå för det jag gjort - hatar det. Och vad är poängen med det? Kan inte se någon.

Så, om alla får varsin assistent som tar ansvaret och reder upp all dynga som vi (oförskyllt) orsakar ... Skulle det inte bli fred på jorden då? Rent logiskt?