På tåg mot Skåne

Detta obegripligt fantastiska landskap.

Det blir en ny erfarenhet att blogga när jag är på plats i den skånska myllan. Det kan låta märkligt, men min skåning vet inte att jag sedan ungefär ett halvår tillbaka har en skånsk blogg. En blogg som är rena rama hyllningen till honom själv, jag har ju till och med tillägnat honom en dikt. Och han har ingen aning.

Är det verkligen normalt?

I sanningens namn har jag inte speciellt många hemligheter för honom, han har liksom fått veta allt den kraken. Utom denna lilla detalj; att jag har en blogg där han är temat. :)

Frågan är om han ska få veta det? Jag kan annars säga att jag ska skriva ett viktigt mail när jag tar fram datorn. Ett viktigt mail om dagen. Det kan vara så att han går på det. Men det kan också vara så att han inte gör det, för han har en förmåga att se igenom mig när jag ljuger, den lilla luringen.

Ett av problemen med att berätta sanningen för honom är att jag då måste visa hur man läser en blogg när man har många inlägg att ta sig igenom. Nerifrån och upp, ni vet. Scrolla, scrolla, scrolla  innan man börjar läsa. Ett projekt som jag inte vet om jag vill ge mig in på. Inte för att skåningar är sämre än andra på att scrolla, men ni fattar.

Den slutsats vi alltså kan dra är att om jag mot förmodan inte publicerar något inlägg imorgon så beror det inte på mig utan på de komplicerade omständigheterna jag befinner mig i.