När värmeböljan var som värst läste Skåne och jag ut Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Det som vi tvivlade på någonsin skulle hända - att boken skulle ta slut - hände. En fantastisk känsla!
Slutet var ingen höjdpunkt direkt. I en intervju som jag spelade in på stranden i Falsterbo dagen efter säger Skåne så här om läsupplevelsens slutfas:
'För att vara en bok med så mycket handling i, var det ett väldigt abrupt slut ... det gick så fort alltihopa, så ... det får man fundera lite grann på ... Hon (Selma Lagerlöf) hade varit så detaljerad innan och så helt plötsligt så är pågen stor, och man fick liksom ingen riktig klarhet i vad det var som gjorde att han blev stor. Det var ingen som berättade det (här blir Skåne en aning agiterad), det fick man liksom själv klura ut, att rätt vad det var så var han bara stor, och han blev ju själv förvånad över det, att 'oj då, nu är jag så här stor' ... lite märkligt ju.'
Det får sammanfatta denna läsupplevelse.
Men så är det ju i livet också, åtminstone för mig. En dag säger de att man är stor fast man känner sig liten fortfarande.
SvaraRaderaEn intervju med en skåning om en annan skåning. Det måste ha skorrat en hel del.
SvaraRaderaJag är djupt och innerligt imponerad av detta slutförda projekt. Och så håller jag med Kalle Byx här ovanför. Helt plötsligt är man stor och så måste man själv klura ut det.
SvaraRaderaJag är fortfarande inte helt bekväm med detta.