Om jag säger hej till någon på ett töntigt sätt (för att jag inte vågar säga ett rakt HEJ) och inte får något svar - då skäms jag.
Det har jag kommit på idag.
Jag antar att skammen beror på tönteriet? För säger man ett rakt HEJ och blir ignorerad så blir man väl förbannad snarare än skamfylld? Eller?
Hädanefter ska jag dokumentera alla situationer som framkallar skam i mig. Får bära med mig ett anteckningsblock.
Alltså jag vet inte hur ett hej är töntigt. Jag hejar friskt här i området. I de fall jag inte får ett hej tillbaka direkt, säger jag nog hejet lite högre. Och får jag inget tillbaka på det, ja då säger jag (eller snarare småskriker) "jahapp, kul att träffas...". När jag var barn för ungefär hundra år sen, då det var dödsstraff på att inte niga och god-daga på tanterna och farbröderna i kvarteret, var det självklart att vi barn gjorde just så. Men när jag klagade till min "plastfarbror", sa att jag niger och säger god dag hela tiden, men vissa tanter och farbröder inte svarar... Ja då sa "plastfarbron" att "nu har du gjort ditt och du behöver aldrig nånsin varken niga eller vara artig mot dem som inte svarar dig". Mamma blev förtvivlad, så klart. Men jag har levt upp och idag finns det ingen som kan ge mig dåligt samvete när jag gör vad jag ska och andra inte svarar på det.
SvaraRaderaSmåländskan: Ah, du har inte sett mina försök till hej, de kan vara extremt töntiga.
SvaraRaderaBra att du inte krusade tjuriga gubbar och kärringar som inte vet hur man uppför sig. Ger man dem lillfingret så tar de hela handen, de satans klåparna.
Jag skäms när jag halkar eller snubblar ute på gatorna. Så klart skäms jag också när jag hejar på ett töntigt sätt. Det finns hundratals sätt att vara töntig när man hejar. Och jag tror att jag har testat dem alla.
SvaraRaderaAtt skämmas är något av en hobby för mig.
DDT: Jaa, så kan man ju också göra; ha skammen som en hobby. Det är ingen dum idé! Man kan bli expert på ämnet, till exempel. Vidareutveckla sin skam till nya nivåer.
SvaraRadera