Sällan har väl en skåning passat så bra in i det närkingska landskapet som min skåning. Det är något med hans kroppshållning, den harmonierar med Närkeslätten. Och när jag tog en bild av honom utanför Örebro slott förra sommaren upptäckte jag att han var som skapt för att stå där utanför slottsporten och vakta. Mustaschen ton i ton med stenväggen.
Nu är han på väg hit, han kör sin bil, kanske längs med Vätterns strand just nu. Att köra längs med Vätterns östra sida är en fröjd, det är så vackert att man nästan smäller av och inte kan njuta av det hela. Min Skåne är också vacker, och liksom Vättern långsmal och djup. Och hans ögon glittrar i ljust, ljust blått.
Ja, det var väl det jag hade att säga idag.
Du har med andra ord hittat den perfekte skåningen!
SvaraRaderaHimmelskt!
Markattan
Markattan: Mmm :)
SvaraRadera