Karin och Gunnar del 5

Gunnar: 'Godmorgon, älskling! Hur har min solskensstråle sovit?'

Karin: 'Jag bjuder hit Benny och Britta nästa lördag, det är vår tur.'

Gunnar: 'Va, Benny och Britta?'

Karin: 'Japp.'

Gunnar: 'Men nästa helg ...? Vi skulle behöva ta det lugnt för en gångs skull, tycker du inte? Bara du och jag ... inga planer, bara mysa.'

Karin: 'Nix. Jag vill få det gjort innan påsk.'

Gunnar: 'Du tycker ju inte ens om att umgås med dem?'

Karin: 'Det gör jag väl! Britta har jag inget emot. Jag fattar inte att hon fortfarande är gift med Benny, men det är ju hennes val.'

Gunnar: 'Val och val, när man älskar någon på riktigt bryter man inte upp hursomhelst. Det är helt enkelt för svårt.'

Karin: 'Stackars krakar som drabbas av den sortens kärlek ...'

Gunnar: 'Min kärlek till dig kommer aldrig dö ut.'

Karin: 'Kärlek kan falna, tack och lov. Det har hänt förr.'

Gunnar: 'Varför är du så grinig? Du är alltid så grinig nuförtiden. Jag vill mötas av ett glatt ansikte när jag vaknar bredvid min fru på lördagsmorgonen. Inte ett surt.'

Karin: 'Det står dig fritt att gifta om dig.'

Gunnar: 'Men sluta, nu är du löjlig. Jag går upp och sätter på kaffe så kan du ligga här och morna dig så länge du behöver.'

Karin: 'Nej, jag måste ringa Britta.'