Britta: Vad gör vi nu då?
Benny: Vad menar du?
Britta: Hur ska vi ta oss igenom detta utan att slå ihjäl varandra, det är vad jag menar.
Benny: Men snälla du, nu överdriver du, varför skulle vi inte klara det här? Vi har ett fint hem som skyddar oss, en liten trädgård att hämta luft i ...
Britta: Jag har redan klaustrofobi.
Benny: Det här kan bli riktigt mysigt, tror jag.
Britta: Mysigt?!
Benny: Ja, det skulle det väl kunna bli ...?
Skrammel när Britta tömmer diskmaskinen och slänger in tallrikarna i skåpet.
Britta: Jag förstår fortfarande inte varför du ska jobba hemifrån, du är ju i stort sett själv på din arbetsplats.
Benny: Det kommer ju en och annan som ska ha hjälp ...
Britta: Det kan du väl sköta digitalt!
Benny: Jo, det är ju det jag ska göra nu.
Skrammel när Britta tömmer bestickkorgen i besticklådan.
Benny: Det här skulle kanske kunna bli en slags nystart för oss ...
Britta: Nystart?
Benny: En chans för oss att komma närmare varandra igen, kanske? Inte för att vi är jättelångt ifrån varandra, men ibland kan man ju kanske känna ett visst avstånd ...?
Britta: Vad fan menar du med det?
Benny: Nej, jag tänkte bara ...
Britta: Vårt problem är att vi är för nära varandra! Jämt, jämt, jämt! Som ihopklistrade.
Benny: Tycker du?
Britta: JAAA! Och det är inte frågan om något jävla tyckande, det ÄR så.
Benny: Du tappade en gaffel där.
Britta: Det är den här jävla bestickkorgen, jag hatar den! Besticken fastnar i hålen.
Benny: Så som du och jag fastnar i varandra ...?
Britta: Men för fan, SKÄRP DIG!
Just så:
SvaraRadera"Dra inte in MIG i vår relation!"
Blir nog många skilsmässor efter den här krisen när den tar slut om den nu gör det någon gång.
SvaraRaderaKarin: Precis! :)
SvaraRaderaKalle: Någon gång tar det slut, om inte förr så när flertalet har dött. Vilket förstås kommer minska antalet skilsmässor ...