Benny och Britta del 15

Britta: Gud, nu finns det folk som tatuerar in Tegnell på överarmen!

Benny: Oj oj, lite märkligt ändå.

Britta: Ja, en tatuering kan man aldrig ta bort.

Benny: Mmm, det verkar som att folk glömmer det.

Britta: Och det finns ju andra sätt att hedra och minnas honom!

Benny: Absolut.

Britta: Jag skulle kunna tänka mig en fondtapet.

Benny: En fondtapet? På Tegnell?

Britta: Ja! På väggen bakom TV'n, kanske.

Benny: Nu skojar du?

Britta: Faktiskt inte. Det skulle bli ett fint minne från en väldigt speciell tid.

Benny: Men man kan väl inte tapetsera med folk hursomhelst? Är det ens tillåtet?

Britta: En helkroppsbild vore läckrast. Vad tror du om där i hörnet nära fönstret?

Benny: Då ser ju folk som går förbi!

Britta: Det vore coolt, förstår du inte det? En egen, lite spännande inredningsdetalj som ingen annan har, jag är så trött på allt som är mainstream.

Benny: Fast det skulle kännas konstigt, tycker jag allt. Att han stod där i hörnet och kollade, jag skulle få svårt att slappna av här inne ...

Britta: Lugna ner dig. Du behöver inte göra så stor grej av det.

Benny: Jag tycker bara inte att det känns helt normalt!

Britta: Men lugna NER dig, sa jag! Herregud vilket liv över en fondtapet. Jag fick en idé bara. Var inte så negativ.

Benny: Kanske onödigt att bråka om det ... men det känns inte som en bra idé.

Britta: Lyssna på mig. Tegnell är en extremt sympatisk och kunnig person. LYSSNA PÅ MIG! Han är den som leder oss genom krisen, dag efter dag står han i stormens öga och vet vad han pratar om.

Benny: Fast ibland säger han att han inte riktigt vet ...

Britta: Ja, men det är ju också så underbart. Inte nog med att han är kunnig, han är ödmjuk också.

Benny: För all del ... men man behöver kanske inte ha honom på väggen för det?

Britta: Man blir i själ och hjärta glad att det finns såna män.

Benny: Ja, jo, det får man ju vara ...