Ett hus på landet, långa hundpromenader, böcker (både lyssnade och läste), skrivande, god (sådär) mat och TV-tittande. Var jag lycklig? Inte som jag kunde märka av direkt. Var inte olycklig heller, men när jag ordnar och fixar optimala förutsättningar för en lördag och söndag borde man väl tycka att man har det skitmysigt?
Skåne var inte där, så en viktig förutsättning var förvisso inte uppfylld. Om man nu ska kalla honom 'en viktig förutsättning'. Jag är ju inte precis beroende av honom. Tack och lov hör jag till den oberoende delen av befolkningen. Den som klarar sig själv. Den som har ett normalt socialt liv, men som inte är beroende av de enskilda individerna i det. Kort och gott: Jag hör inte till den klängiga skaran som knappt överlever om deras Skåne inte kommer och hälsar på över helgen.
Och det känns ju bra.
Jävligt skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar