Nu är det tungt att gå upp ur sängen på mornarna. Mörkt och iskallt. Man undrar vad man pysslar med egentligen. Hur det blev så här? Varför finner jag mig i detta självplågeri? (Men sen är det som med förlossningar; i efterhand minns man bara det gölliga. En varm kopp te på morgonkulan, söta elever när man kommer till jobbet.)
Hursomhelst. Jag tänker fan inte jobba heltid fram till pensionen. Nedtrappning har redan inletts och kommer fullföljas under kommande år. Det handlar bara om att tajta till budgeten till förmån för mer ledig tid. Ska bli så skönt. Även att bli av med lite pengar. Då behöver man inte fundera på vad man ska göra med dem.
Sen har jag ju Skåne också. Han sitter nu som nybakad pensionär i ett litet hus ute på landet, endast två och en halv mil från mig. Det är landet, landet och även om han lärt känna bonden som bor i närheten, så behöver han också mig. Som det är nu kommer jag ut på helgen och somnar i soffan på grund av TRÖTT.
Så kan vi inte ha det, tänker jag, och alltså måste jag gå ner kraftigt i arbetstid.
Va! Här händer det grejer. Bra tänkt det där med att gå ner i arbetstid. Jag brukar tala tyst om pensionens välsignelser till alla som måste streta på några decennier till. Men för dem som har pensionsåldern inom räckhåll kan jag säga som det är: Skitkul och jätteskönt! (Och då har jag ändå haft ovanligt roliga jobb.) Pensionen är ju som att få ett stipendium, utan krav på att skriva rapporter och redovisa kvitton. Heja, håll ut!
SvaraRaderaKarin: Kan för närvarande inte tänka mig något roligare än att vara pensionär! Så JÄVLA roligt kommer det bli! Härligt att du bekräftar det.
SvaraRadera