Utbyggnadsprojektet, om än ej påbörjat, livar upp Britta. När hon ställer upp en tom kruka på en hylla i ett skåp över kylen, och ser travarna av omaka krukor där, inser hon att flytten kan påbörjas redan idag.
Britta: Vi tar med alla krukorna ut till huset och ställer dem i boden! De ska ju ändå dit vad det lider.
Benny: Är det inte bättre att vi packar ned dem i en kartong och låter dem gå med flyttlasset?
Britta: Nej, jag tar dem i två papperskassar. Om vi tar lite grejer då och då kommer vi inte behöva anlita någon flyttfirma.
Benny ser skeptisk ut.
Britta: Här, ta emot! Ställ dem på köksbordet.
Benny tar emot och ställer krukorna på köksbordet.
Britta: Här är fler!
Benny: Borde vi inte rensa lite? De här i plast kanske vi kan slänga?
Britta: Men tänk om vi blir såna som tycker om att fröså, då behöver vi plastkrukor.
Benny: Såna som tycker om att fröså?
Britta: Ja, det tror jag absolut att vi kan bli. Tänk att få se frön utvecklas till tomater, gurkor, blommor eller vad man vill ha. Man ställer plastkrukorna på rad så här, ditt ditt ditt dutt, häller i jord och petar ner frön. Vattnar och väntar. Man kan så kärnor också, och få vindruvor, citronträd och gud vet vad. Det är läkande att påta i jord, bara att se den lilla grodden tränga genom skalet ... Den som har en bokhylla och en trädgård har allt den behöver.
Benny: Okej, vi tar med plastkrukorna.
Så förtjusande ekumeniskt, medan religionskriget rasar vidare mellan de lerkrukstroende och platskruksanhängarna! Föredömligt.
SvaraRaderaKarin: Britta tror nog att man kan ha både ock. Hon kan ju ingenting, människan!
SvaraRadera