Imorse var vi tvungna att gå upp tidigt, för halv åtta skulle en rörmokare komma på besök. Vi fick beskedet igår kväll och ställde alarmet på kvart över sju, men vaknade någon halvtimme tidigare när snickarna började ta bort panelen på det befintliga huset. Att ta bort panel skapar mer oväsen än något annat gjort hittills. Det bankar, smäller och borras. Borrningarna låter som borren när man är hos tandläkaren och upplevelsen kan närmast jämföras med att sitta i munnen på en person som lagar arton hål.
Det befintliga huset, som är ett fult barackliknande åttiotalshus, är mycket litet. Om det inte hade varit så fult så hade det inte synts överhuvudtaget. Men det ligger högt och fint (om man bortser från E20 som skär genom landskapet, men vem fan bryr sig). Genom att skala bort fasaden, och sätta dit en ny, är vår förhoppning att barackkänslan ska avta. I synnerhet som den gigantiska utbyggnaden liksom kommer svälja det lilla ursprungliga huset.
Tjugo över sju var vi uppe. Jag smet in på toa och bytte om. Lade mina kläder där igår kväll, redo. Skåne laddade kaffebryggaren och jag gick ut med vår hund. Tog grusvägen för morgonpromenaden ända ner till den andra bonden i byn. Stod där en stund och tittade på vårt hus på kanske sexhundra meters avstånd. Gick sedan tillbaka. Huset ser bra ut på avstånd. På nära håll ser man att det är felplacerat på den lilla tomten. Det borde skjutas längre norrut, men det går tyvärr inte.
Tur att man lär av sina misstag. Nästa gång vi bygger hus, Skåne och jag, kommer det bli mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar