Blir fint.
Det blir inte perfekt, men det blir fint. Med lite insynsskydd, gröna växter och lampor så blir det bra.
Och vad gäller insynen så har vi kommit på att vi kan vända på det. Om någon kommer gående på vår grusväg så kan vi sitta i ett av våra stora fönster och iaktta den kraken, den minut eller så, som det tar att passera. Gångstil, ansiktsuttryck, humör, sovit dåligt eller bra? Ont någonstans i kroppen eller lätta steg?
När ett par av något slag passerar kan vi studera relationen. Hur ser de på varandra? Hur kommunicerar de? Är de glada, nedstämda, sura? Inväntar de varandra eller pinnar den ene irriterat på i förväg? Vem har övertaget i relationen, just den här minuten?
Öppenhet ligger oss varmt om hjärtat så vi kommer såklart sätta upp en stor skylt över våra fönster: VI SER DIG!
Och plötsligt är det inte vi som känner oss obekväma, utan de som går förbi vårt hus. Hm?
Ett förslag bara.
Jag tror jag måste förbereda er lite på hur det kan vara på landet i allmänhet och grusvägar i synnerhet. Det är sällan det kommer någon gående. Bilar, mopeder och A-traktorer fräser förbi så att gruset sprätter, men dem hinner ni inte analysera särskilt ingående. Bara så att ni inte blir alltför besvikna.
SvaraRaderaHa ha!
SvaraRaderaDet låter ju fantastiskt bra. För de där som kör kommer knappast hinna kolla in på oss, och då slipper vi ju hela problemet!
/Nilla