Man tänker kanske att människor i sextioårsåldern är mer sansade än ungdomar, även om de blir kära eller liknande. Nu har jag, tack vare Vera och Hans, insett att det kan vara precis lika galet för äldre som yngre. Vera och Hans har nyss funnit varandra och på förekommen anledning (en VHS-film) var de hembjudna till oss häromkvällen.
Redan när de steg in i hallen kände jag det. Det var som om ett stilla sommarregn följde med dem in, med blomdoft och allt. Tätt, tätt stod de där i hallen, likt en tvillingbjörk i fjällen, och log och log och log.
Britta tyckte att de betedde sig illa hela kvällen, men jag känner så här: Bejaka livet! Blir du förälskad i sextioårsåldern så tacka och ta emot! När vi lagt oss för att sova hörde jag att Britta grät sin tysta gråt. Det var plågsamt att lyssna på den. Men jag somnade till slut.
Benny, skärp dig! Och Britta, du också. Tjockt och glansigt hår är överreklamerat och dessutom rätt dyrt att få till.
SvaraRadera