Å andra sidan är jag en prestationsneurotiker med vana av att sätta upp mål med oklara syften. Det kan sålunda hända att det inte bara är för att det gör mig ’glad’ som jag bloggar.
Eller, jag kanske skulle säga avdankad prestationsneurotiker? Jag vet ju nuförtiden att jag inte kan bli bäst (på vad det vara månde). Livet har satt mig (hårt) på plats alltför många gånger, och jag är nuförtiden tacksam för det. Att slippa prestationsstressen är en lisa för själen.
Det hindrar dock inte att jag kan falla tillbaka i gamla träsk och få för mig att jag kan bli något ’stort’ om jag bara anstränger mig. Det krävs bara tiotusen timmar och bla bla bla, ni vet. Kämpa, kämpa!
Och släpp för fan inte taget, för då rasar ALLT.
Å tredje sidan är det ju kul att blogga. Och att läsa andras inlägg. Som sagt: Kämpa!
SvaraRaderaHela livet är en kamp! Så kämpa är jag bra på. /N
RaderaDet är fasiken inte lätt att hålla reda på varför man gör det ens eller det andra. Men om man (du) har gjort något (skrivit blogg) ett halvår och tycker det är roligt och läsarna (däribland jag) tycker det är roligt, så kanske man (du) bara kan fortsätta med det! Fortsätt blogga! ❤️😄🤗
SvaraRaderaJa, så får det bli! Vore förfärligt att sjappa nu när jag kommit mer än halvvägs 😘
SvaraRadera