Det vore intressant att veta vad som försiggår i Hans huvud när han läser Brittas sms. Hur förstår han hennes knapphändiga meddelande? Kan han skönja den dallrande hettan mellan raderna? Kan han räkna ut vad böcker om stenar symboliserar?
Det är synd att jag inte kör med ett sånt där allvetande perspektiv.
Jamen varför inte? Lite head-hopping vore kul. Det som alla skrivarcoacher varnar för. "Håll dig till ett huvud, du kan inte hoppa omkring och veta vad som händer i allas hjärnor. GESTALTA de andra personernas känslor, men nöj dig med att stanna i huvudpersonens tankar och huvud. Det är därför det heter huvudperson." Äsch säger jag. Om inte Selma Lagerlöf brydde sig om den skrivregeln tycker jag inte att någon annan behöver göra det heller.
SvaraRaderaKarin: Nej, regler är till för att brytas, det har jag alltid sagt. Problemet är bara i det här fallet att jag inte har en aning om vad som försiggår i Hans huvud. Jag kan förvisso fantisera ihop något, men då stämmer det ju inte med verkligheten!
SvaraRadera