Man blir det av att jobba, vilket jag nu gjort i en dag. Redan efter förmiddagsfikat kände jag mattheten komma krypande. Efter lunch satt jag i en samlingssal och gäspade så att jag fick skämmas.
Imorgon förmiddag ska vi dansa, ty det gäller för rektorerna att fylla dessa förarbetsdagar, som det heter i skolans värld. Dagarna innan vi börjar jobba, alltså. Veckan då man fikar, minglar och dansar.
Nja, kanske man planerar lite också.
Men det är fan inte mycket.
Ack alla dessa aktiviteter som skolledningar, eller för oss på universiteten HR, hittar på. Jag känner mig ständigt skeptisk till dem. I år har vi (anställda) uppmanats att leverera en sommarspaning som ska delges och diskuteras i smågrupper. Suck. Det roliga med dessa sammankomster är ju att träffa kollegorna.
SvaraRaderaHoppas din känsla av utmaning är kopplat till dessa föraktiviteter och att det blir bättre när du får göra vettiga saker. ❤️
Utmattning skulle det vara!// professorkajsa
SvaraRaderaDans? Vad läskigt. Som om det inte var jobbigt nog att vara tillbaka på arbetet. Om jag hade varit tvungen att dansa också hade jag verkligen funderat på att gå i tidig pension.
SvaraRaderaFörlåt mig, men ibland tror jag verkligen att HR-människor har för mycket tid att fylla under sina arbetsdagar.
Nä, på riktigt – dans? Varför? Och hur gick det? Har man hyrt in nåt dyrt team för att genomföra detta? Eller är det rektor själv som bjuder upp? Så många frågor ...
SvaraRaderaProfessorn: Mmmm, sommarspaning! Så härligt. Not.
SvaraRaderaDDT: Fast jag kom ju på idag att dans är roligt. Sen om det är DET vi ska använda vår dyrbara arbetstid till, det är en annan fråga.
Karin: Alltså, det gick sådär ... Det är många lärare i sextioårsåldern på vår skola, så det knakade betänkligt i många kroppar. Själv höll jag på att inte ta mig upp från golvet efter den avslutande avslappningen. Det är tur att man inte är fåfäng längre.
Det var ett kommunalt team som höll i trådarna, så det var nog billigt.