Fredag

Skåne: Ikväll får vi äta godis.

Jag: Ja.

Skåne: Tjoho!

Jag: Ja …

Skåne: Godis, godis, godis!

Jag: Ja.

Skåne: Det är härligt att leva!

På korvfronten intet nytt

Eftersom jag vabbade i fredags fick mina elever göra vocabulary testet på egen hand, utan min övervakning. Så synd, eftersom jag hade tryckt in hela tre korvar denna gång. Till exempel en sausage hat.

Den här var också rolig:

I’ve never seen him before. He’s a complete ____.

1. stranger 

2. sausage

3. sacrifice

4. spring

Apropå godis

Vad händer när de första förälskade åren i en relation övergår till den lugna, trygga fasen?

Man sitter i soffan och hetsäter godis på kvällarna. (Jag använder mig av pronomenet 'man' eftersom jag utgår ifrån att detta beteende är allmängiltigt. Det kan inte bara vara Skåne och jag.)

Hetsäta godis varje kväll kan man inte göra om man vill behålla en glad mage och någon slags värdighet på äldre dagar. Alltså inför man någon form av godisstopp (och bestämmer att efterrätter inte ingår i kategorin godis). 

'Någon form av godisstopp' betyder att allt godis flyttas till översta hyllan över arbetsbänken i köket för att man inte ska få syn på det stup i kvarten, och att man får äta godis på fredagar och lördagar ändå. Vilket leder till att man alla andra kvällar tänker på godis hela tiden. En bieffekt man får hantera efter bästa förmåga. Man kan exempelvis baka 'hälsokakor', eller hitta på ett nytt valspråk. 

Det kan bara vara en tidsfråga innan suget försvinner. 

Apropå kungen

Skåne vill också ha ett valspråk.

Man får äta hur mycket godis man vill - i tiden

Lingontider

I morse bestämde jag mig för att bara ta det lugnt idag. Sedan dess har jag tvättat fönster, dammsugit, bakat kolesterolsänkarkakor och plockat lingon. Det blev förvisso bara tre deciliter lingon, men jag är en glaset-halvfullt typ av människa, så jag är nöjd. Oavsett hur lite lingon jag får ihop så är jag glad.

Och planen för dagen var ju att åstadkomma noll och intet. 

Skåne är riktigt dålig på att plocka bär. Han är lång och kan inte sitta på huk; en urusel kombo ur bärplockarperspektiv. Han kan heller inte böja sig ner med raka ben, vilket är synd med tanke på hans långa armar som skulle kunnat raka rent i lingonsnåren. 

Men man kan inte få allt, och vem vore jag om jag skulle kräva det?

Det är fredag

Om man är mormor har man rätt att vabba nuförtiden. Idag gör jag det. 

As we speak sitter jag och barnbarnet bredvid varandra i soffan med varsitt digitalt verktyg; den ena av oss sötare än den andra. Den ena har rosa Lilla My-strumpor, blå byxor med gula grävskopor på och en gul tröja dekorerad med lila katter och gröna trumpeter. Den andra är svartklädd från topp till tå. 

As we speak no 2 kommer Skåne och Ninja in genom dörren. Den ene har jeans, grå tröja och en svart keps som det står SPORTEN på. Den andra har svart päls och röd sele. Den ene berättar att han matat kossorna med äpplen, med förhoppning om att det ska göra dem vänligt inställda till oss när vi genar genom deras hage. Den andra går och lägger sig vid altandörren för att hålla koll på nämnda kossor.

På TV'n har ytterligare två personer blivit skjutna, den här gången i Sandviken.

Vill bara

Vill bara förtydliga att det är Skåne som är min kung. Ingen annan.

Hemma igen

Och närhelst man slår på TVn är kungen där. Hur många TV-program kan man göra om honom, egentligen? Många, tydligen. Men han är ju en intressant liten sprätt, så varför inte.

När jag ser de här programmen känns han så bekant på något sätt. Som om han vore en närstående, eller rent av en del av mig själv. Blicken, kärvheten, det naturliga rufset på huvudet och humorn som man kan ana. Är han min tvillingsjäl, eller vad?

Nej, jag vet. Men det känns så.

Har badat i Gullmarsfjorden idag

Känner mig som en hurtig friskus! Och mina småsyskon, som var på plats, var mäkta imponerade. (Jag lärde upp dem tidigt i livet.)

Men nuförtiden, när alla vinterbadar, är det förstås inget att komma med. 18 grader i vattnet är ju rena jacuzzin jämfört med att hoppa ner i en isvak. Så jävla märklig fluga, om jag får säga vad jag tycker.

Jag borde inte ens berätta, för vem vill läsa om ett helt ordinärt dopp? Inte många, antar jag. 

This week’s vocabulary test

Jag kunde tyvärr inte klämma in någon korv i veckan som gick, på grund av annan modell på testet.

Sad, but true. 

Idag är det varannan dag

Och varannan dag betyder blogginlägg.

Vi tar väl dagens debacle, eller? Det är inte bara ett, debacle heter debacle även i plural. Jag har alltid flera debacle varje dag, här kommer två ur dagens skörd.

Det första debaclet handlar om mitt bristande minne. Jag hade lovat en kollega att påminna två av våra elever om deras uppgift i svenska. Det skulle jag, jadå jadå. Jag fick berätta för min kollega att jag glömt bort det. Hon borde i och för sig veta bättre än att be mig om tjänster, det är allt jag har att säga om det.

Ett annat av dagens debacle utspelade sig på en av mina lektioner eftersom jag inte lyckades få något ljud i högtalarna när mina elever skulle lyssna på ett nyhetsreportage. Jag försökte allt, utan framgång. Till slut sa jag åt dem att spetsa öronen och koncentrera sig och så fick de lyssna direkt från min dator. Det innebär mycket lågt ljud i ett stort klassrum fullt med elever, men jag sa att det bara handlade om deras dåliga fokus om de inte hörde och klickade på play. Att lägga över ansvaret för alla sina debacle på eleverna är en konstart jag förfinat genom åren. De var jättesöta när de satt där och fokuserade med sina spetsade öron.

Det var det.

Skönt att man är normal

Nu vet jag att alla som blir äldre tappar sina glaskroppar. Det är en naturlig del av åldrandet, upplyste läkaren mig om. Den lossnar och flyter sedan fritt omkring inne i ögat.

Glaskroppsavlossning är alltså det normala. Tappar man inte sin glaskropp är man onormal.

Från korv till glaskropp

Det blev en del korv på jobbet i veckan. Förra veckan hände en annan grej; en av mina kollegor drabbades av glaskroppsavlossning. Glaskroppen sitter i ögat, och lossnar den ser man blixtar och grumlingar. Då måste man åka in till sjukhuset, eftersom glaskroppen kan dra näthinnan med sig, och då blir man blind. Min kollega kom tillbaka seende. En glaskropp som lossnar är i sig ingen fara. 

I fredags när jag kom hem från jobbet började grumlingar hoppa omkring i mitt öga. I morse kom blixtrarna. 'Trolig glaskroppsavlossning', fick jag veta när jag ringde och blev kopplad till ögonmottagningen. Imorgon ska jag till sjukhuset för att undersökas.

Vi är båda fyllda sextio och mattelärare. Sitter mitt emot varandra i vårt arbetsrum. 

Plopp, plopp.

En till korv

Jag stoppade in en till korv i dagens läxförhör.

_____ are like slow-moving trains in the city.

1. Containers

2. Sausages

3. Cable cars 

4. Barns

Vakade över dem som en hök när de gjorde testet. Förmodligen trodde de att jag spanade efter fusk, men jag letade ryckningar i mungipor. Såg dock inte en enda. Hur är det möjligt?!

Känner mig uppgiven nu.

Men jag kommer igen.

Veckans läxförhör

Jag smyger ut ett litet inlägg här och hoppas på att ingen minns att jag skulle vara roligare på den här veckans läxförhör.

Men jag kör korven igen, för vi har ett marint djur även denna vecka. A sea lion. 

'______ look like seals, but they are bigger and noisier.'

1. Sausages

2. Dolphins

3. Sea turtles

4. Sea lions

Jag funderar faktiskt på att använda mig av korven varje vecka ända tills jag ser att den går hem. De (eleverna) måste ju reagera förr eller senare. Det är bara att hänga i och vara tålmodig.

Ett löfte

På nästa läxförhör ska jag vara ännu roligare. 

Man får roa sig bäst man kan

Inte för att mitt jobb är tråkigt, det kan man inte anklaga det för, men man kan ändå roa sig lite extra när tillfälle ges. När man gör läxförhör, till exempel.

Fill in the gap!

_______ look like seals and can be up to four meters long.

1. Sausages

2. Shrimps

3. Manatees

4. Sea utters

Men skrattade eleverna? Nej. Inte ett enda fniss. Men de kanske aldrig har sett en korv.

(Rätt svar är manatees, sea cows, ett djur jag inte hade en aning om innan vi började läsa texter om livet i haven.)

I had a _______ with your dad on the phone.

1. argument

2. talk

3. vacation

4. discuss

Gravallvarliga elever. Man blir lite orolig. Men de är unga, kanske vet de ännu inte att man inte kan ha semester på telefon med någons pappa? 

Eller?

NÅJA, jag hade roligt och det är ändå det väsentliga.

Livet på landet

På landet finns många små grusvägar som tar slut. Vårt hus är byggt i ett vägskäl av två sådana vägstumpar. Idylliskt, men det innebär också att staten tagit sin trygga hand ifrån oss, ty staten frånsäger sig allt ansvar för vägstumpar på landet. Istället finns här en vägförening bestående av boende, för skötsel och vägunderhåll. En vägförening som tycks fungera sådär, med tanke på alla gropar i vägen.

För ett par veckor sedan fick vi frågan om någon av oss ville axla sekreterarämbetet i föreningen. Det var i skogen det hände, när vi passerade ordföranden i blåbärssnåret. 

’Naaaj’, sa Skåne. 

Jag sa att vi kunde fundera på saken. 

Ordförande Tina berättade att det handlade om att skriva protokoll en gång om året, på årsmötet, samt att dela ut fakturor, också en gång om året, till de elva hushåll som finns i byn. 

'Nja, vi har för mycket med vår utbyggnad', sa Skåne. 

Tina menade att uppdraget inte var så betungande, men vi stod bestämt fast vid vårt nja där och då. Man kan ju inte kasta sig in i vad som helst utan betänketid. När vi kom hem från vår skogsrunda kom vi på att vi kunde dela på uppdraget. Om jag tog ena delen och Skåne den andra skulle inte bördan bli så stor. Vi insåg också att ett uppdrag i vägföreningen kunde innebära att vi finge möjlighet att bli mer bekant med bygdens invånare, ett plus ju om kriget kommer. Sagt och gjort, vi sms:ade Tina och frågade om man kunde vara två på sekreterarposten och det kunde man.   

Så. Nu är vi sekreterare i en vägförening. 

God kväll

Dags att värka fram ett inlägg. 

Har man bestämt sig för ett varannandags-upplägg får man löpa linan ut. Landade i soffan vid sju ikväll, åt mat och slocknade. Vaknade för en stund sedan och kom på att jag inte bloggat, klev ur soffan och hämtade datorn. Frågade Skåne vad jag skulle skriva men fick inga vettiga förslag.

'Värka fram' låter brutalt, men att blogga är ingen promenad i parken. Det vet vi alla som håller på.