Jag har kommit att gilla att skriva blogginlägg under press. Det är min nya dopaminrush. Den gamla som baseras på godisätande kvarstår, så nu har jag två.
Alltså; jag gillar känslan av att pressa ut ett inlägg när jag varken har tid eller energi. Ju mer motvilja desto läckrare. Korta och gnälliga inlägg är ändå de bästa. Som små dikter nästan, och de åstadkommer man fan inte om man sitter och filar i en timme.
Trevlig fredagkväll!
klart att man inte ska stressa med bloggen!
SvaraRaderaDet har jag alltid misstänkt. Du är som James Bond: Works best under extreme pressure!
SvaraRaderaOch ofta mer on point och känsla I de små rackarna. Känsla är alltid välkommet i en text! Något som går att relatera kring.
SvaraRaderaDet är kanske lite som med tankarna om inredning och det där häromdagen. Det blir inte lika intressant om det bara är tjusigt, det behöver vara funktionellt också. En vacker, lång text med många snygga ord och formuleringar ger per automatik inte bättre läsupplevelse än en kort, innehållsmättad och känsloladdad.
Kör så det ryker!
Med det sagt menar jag inte att dina längre eller mer eftertänksamma texter har mindre känsla eller är sämre utan att det per automatik inte MÅSTE vara bättre med det mer jobbade. Jag älskar alla dina sorters texter <3
RaderaHannele: Jo!
SvaraRaderaKarin: Hm, jag och James Bond? Ja, kanske.
Krusiduller: Tack <3, min supporter! Det blir det det blir. Inte så mycket funktionalitet, kanske ha ha, eller jo, de fyller en funktion för mig. :)