Britta är också på upploppet. Men för hennes del handlar det inte om ett nyårslöfte som är nära att uppfyllas, utan om hennes mentala hälsa som är på upphällningen. Har man inte sovit på två nätter, på grund av att man hoppat in i ett materialrum med fel person, så mår man inte bra. Det säger sig självt.
Själv skulle jag aldrig göra så.
Men man ska inte döma någon förrän man gått en mil i hennes mockasiner. Hon har säkert sina skäl, Britta. Har vi inte alla det när vi gör våra klavertramp?
Okej, det verkar vara så att hon har satt på sin väninna Veras nya kärlek. Det låter inte så bra när man säger det högt, inte ens när man bara tänker det, men är det så farligt? I långa loppet kommer det kanske visa sig att det leder till något gott. Ibland behöver det ju röras om i grytan, inte sant? Och gjort är som sagt gjort.
Nä, inte 17 hann dom med det i det där belamrade materialrummet, där det dessutom stod en pall i vägen. Lite klumpigt fumlande och en slags kyss var allt dom fick till, efter att ha gett upp om att hitta stenar. Men för Britta är det ångestskapande nog.
SvaraRaderaKarin: Ja, du kanske har rätt. Fan att man inte fick vara en fluga på väggen där inne så man visste. Å andra sidan hade man kanske inte velat vara det ...
SvaraRadera