Eller inte,
om man betänker omvärldsläget.
Vilket jag inte gör mer än nödvändigt.
Man kan inte gå och gräva ner sig när man har barn och barnbarn, och därtill elever på jobbet.
Det vore ju att ta livet av sig i förtid, och dra andra med sig i fallet.
Kanske helt i onödan.
Åjo, lite kul ändå. För tänk vad snopet det skulle ha varit om det inte blivit ett nytt år! Om tiden bara sagt att "Nu räcker det. Ni får nöja er med fem miljarder år. Tack och hej, leverpastej!" Vän av ordning kanske invänder att universum är äldre än så, men jag räknar jordsnurr, helt enkelt. Vi får leva på så gott det går och strunta i att våra generaler och andra bestämkarlar verkar sugna på att slåss, tämligen oprovocerade, såvitt jag kan se.
SvaraRaderaOmvärldsläget ja. Går att säga mycket om det men jag tycker vi koncentrerar oss på barn och barnbarn. Tänk om alla, inklusive makthavare tänkte (mest) på barn och barnbarn istället för det de nu håller på med. Vilken underbar plats den här planeten skulle vara för allt levande. Men eftersom makthavare i dag inte tänker barn och barnbarn i första hand så får vi göra det.
SvaraRaderaNån måste ta ansvar för det också.
För övrigt känner jag på mig att 2024 kommer bli ett ytterligt roligt år och det är inte bara för att 2024 är en ovanligt fin sifferkombination utan för att jag helt enkelt känner det på mig. Jag har väldigt bra intuition ska tilläggas, är till och med lite synsk.
Så ja, nytt år.
Så kul!
Karin: Ja, vad annat kan man göra? Meningen med livet är väl ändå att leva på, efter bästa förmåga. Och inte att hamna i historieböckerna för att man har ritat om världskartan. Trist att vissa inte inser det.
SvaraRaderaKrusiduller: Jodå, för all del, 2024 har ju hittills levererat både snö och vardagsliv. Vardagsliv är ändå det bästa, insåg jag när jag svarade på Karins kommentar här ovan. Med barn, barnbarn och diverse andra folk som rör till det för en precis lagom mycket.