Nillas lilla oberäkneliga

Men gud vad lättjefullt det är på den här bloggen nuförtiden! Finns det ingen ansvarig som kan styra upp det hela? Var är Benny och Britta? ...

Januari funkar. Jag överlever. Det är bara de mornar då jag ska iväg till jobbet som är lite mardrömslika, och alltså ska vi nu uppehålla os...

Har börjat året med att läsa mer än att skriva. Vilket i och för sig inte innebär att jag läser speciellt mycket. Men jag känner ett sug eft...

Så kul. Eller inte, om man betänker omvärldsläget.  Vilket jag inte gör mer än nödvändigt.  Man kan inte gå och gräva ner sig när man har ba...

Detta års nyårslöfte är härmed uppfyllt.  Jag sa för ett år sedan att jag skulle blogga varje dag hela 2023, och det har jag gjort i så pass...

Den jag tänker på när dags dato nämns är min farfar som var född 28 december 1898. Förtjust nämnde han då och då att han var ett menlöst bar...

Önskar Benny, Britta och Hans.

I veckan, när jag intet ont anandes satt och fikade i personalrummet på skolan, berättade en av mina kollegor om ett materialrumsdrama hon ...

Endast sex eller sju inlägg kvar i år! Tänker att jag borde komma till ett avslut med berättelsen om Benny och Britta. Men hur? Segare drama...