Jag vann något när min mamma dog, nämligen en förståelse av min betydelse som mamma till mina barn. Jag skulle vilja säga att jag blev mamman i och med att min mamma försvann.
Jag minns ögonblicket när det hände.
Det var ganska snart efter begravningen, ett par dagar kanske. Jag var på väg från vårdcentralen med min yngsta som då var en månad gammal och låg i vagnen, och min treåriga mellandotter, F, som stod på ståplatta som var fasthakad i vagnen.
Plötsligt sprang jag fram på gångbanan och körde slalom med barnvagnen. Både jag och F tjöt högt av skratt, tills jag kom på att någon jag kände kunde få syn på oss och undra om jag inte var klok i huvudet som for fram där som en galenpanna. När min mamma nyss dött och allt.
Då slog det mig att det var första gången sen mammas död som jag skrattade tillsammmans med F, och det kändes plötsligt som det viktigaste i världen. Jag vet precis var jag var på den där gångbanan när insikten om att jag är deras mamma sjönk in i mig, precis som min mamma varit min. Och att man som mamma är oersättlig.
torsdag 30 april 2009
onsdag 29 april 2009
mamma
I söndags cyklade jag ut till min mammas grav.
Det är nästan 15 år sedan hon helt oväntat dog, dagen före sin femtiofemte födelsedag.
Det blir allt glesare mellan gångerna jag besöker graven. I söndags fick jag börja med att skrapa bort mossa från stenen.
Jag saknar henne ibland.
Idag är det så.
Det är nästan 15 år sedan hon helt oväntat dog, dagen före sin femtiofemte födelsedag.
Det blir allt glesare mellan gångerna jag besöker graven. I söndags fick jag börja med att skrapa bort mossa från stenen.
Jag saknar henne ibland.
Idag är det så.
tisdag 28 april 2009
Sommar sommar sommar NU!
Jag är en urusel lärare.
Jag är lika slö, ointresserad och skoltrött som mina elever.
Ni kan ju tänka er:
-Nilla, jag är så skoltrött…
-Åh, jag med!
-Jag orkar inte koncentrera mig…
-Jag förstår preciiis hur du känner!
-På mornarna orkar jag inte ens kliva ur sängen…
-Inte jag heller!!!
Fast jag gör ju det. Kliver ur sängen alltså. Och det trots att förnuftet skriker för full hals att jag borde ligga kvar.
Jodå, mitt förnuft gör det.
Jag är lika slö, ointresserad och skoltrött som mina elever.
Ni kan ju tänka er:
-Nilla, jag är så skoltrött…
-Åh, jag med!
-Jag orkar inte koncentrera mig…
-Jag förstår preciiis hur du känner!
-På mornarna orkar jag inte ens kliva ur sängen…
-Inte jag heller!!!
Fast jag gör ju det. Kliver ur sängen alltså. Och det trots att förnuftet skriker för full hals att jag borde ligga kvar.
Jodå, mitt förnuft gör det.
måndag 27 april 2009
Tårta ska helst innehålla grädde
Igår åt jag ingen tårta.
Ingen sån här.
Och ingen sån här.
Och ingen sån här till exempel.
Imorse hade jag gått upp två kilo.
Analys, någon?
Ingen sån här.
Och ingen sån här.
Och ingen sån här till exempel.
Imorse hade jag gått upp två kilo.
Analys, någon?
Min franska passion
Har ledig måndagförmiddag.
Bara en sån sak.
Sen satte jag på radion och en fransk sång fyllde köket.
Behöver jag säga något mer?
Ja, det kanske jag behöver.
En av mina stora passioner är språk och ett som får min ovillkorliga kärlek är det franska. Jag lär mig lite mer och mer för varje år. Det är ett av mina livsprojekt.
Med ålderns rätt skiter jag numer i alla traditionella inlärningsmetoder. Istället tittar jag på fransk film med svensk text, läser en roman på franska, Ensemble - c'est tout, typ en sida i månaden, och sjunger med i franska musikvideor som finns på http://www.paroles.net/.
Sen åker jag till Frankrike så ofta jag kan. Jag vill ju prata flytande franska innan jag dör.
Simplement.
Nobelpris
Jag har fått en award av Ann-Louise, alias 40taggaren. Hon tyckte min Metod nedan var så fantastiskt bra att den vips fick ett nobelpris. Egenproducerat får jag förmoda.
Hon skriver också att jag är en av de bloggare som förgyller hennes vardag. Kan bara säga:
Det är ömsesidigt; hennes personliga stil och färgstarka metaforer är unik/a!
Det är ömsesidigt; hennes personliga stil och färgstarka metaforer är unik/a!
söndag 26 april 2009
Bästa Metoden
Vägde mig häromdagen och kunde konstatera att vågen visade fyra kilo mer än vad som är önskvärt.
Alltså dags för Metoden.
I korthet innebär Metoden mer frukt och grönsaker i kombination med mindre godis. I övrigt som vanligt.
Jag började igår, lördag. Mycket frukt, iallafall två bananer, och mycket grönsaker till maten.
Lite godis blev det också eftersom det var lördag. Därtill tre tårtbitar, en stor och två små, eftersom vi firade min makes födelsedag.
Och i morse när jag ställde mig på vågen hade jag redan gått ner två kilo!
Jag vet sen tidigare att min Metod är effektiv, men två kilo på en dag var allt över förväntan.
Alltså dags för Metoden.
I korthet innebär Metoden mer frukt och grönsaker i kombination med mindre godis. I övrigt som vanligt.
Jag började igår, lördag. Mycket frukt, iallafall två bananer, och mycket grönsaker till maten.
Lite godis blev det också eftersom det var lördag. Därtill tre tårtbitar, en stor och två små, eftersom vi firade min makes födelsedag.
Och i morse när jag ställde mig på vågen hade jag redan gått ner två kilo!
Jag vet sen tidigare att min Metod är effektiv, men två kilo på en dag var allt över förväntan.
skydd mot alla otäckingar
Jag har fått en skyddsängel av Ulrika (http://ulrikasyr.bloggagratis.se
), och det måste betyda, antar jag, att jag härmed är skyddad mot alla otäckingar, out there, som inte vill what's best for me.
Kanske, idag, också mot min lillasyster som eventuellt är sur på mig. Jag vågar inte fråga henne men ni kan gå in till henne och läsa så ni får en uppfattning. Ni får sen gärna meddela mig vad ni tror, så kan jag göra en bedömning baserad på ett brett underlag.
TACK Ulrika. Vill också passa på att säga att Ulrikas blogg är en av mina favoritbloggar, så gör ett besök om ni inte redan gjort det!
), och det måste betyda, antar jag, att jag härmed är skyddad mot alla otäckingar, out there, som inte vill what's best for me.Kanske, idag, också mot min lillasyster som eventuellt är sur på mig. Jag vågar inte fråga henne men ni kan gå in till henne och läsa så ni får en uppfattning. Ni får sen gärna meddela mig vad ni tror, så kan jag göra en bedömning baserad på ett brett underlag.
TACK Ulrika. Vill också passa på att säga att Ulrikas blogg är en av mina favoritbloggar, så gör ett besök om ni inte redan gjort det!
lördag 25 april 2009
Paranoia
Igår gick jag och en kollega ner till ett konditori för att köpa tilltugg till kaffet. När jag kom in mötte jag en kvinnas blick och hon hejade glatt.
"Eh...hej...", sa jag och fortsatte sedan det samtal med min arbetskompis som jag var mitt i.
Jag kände igen kvinnan ifråga. Hon bodde en gång i samma bostadsområde som jag och hon känner folk som jag känner sådär på avstånd. Hon hör alltså till kategorin människor som man eventuellt artigt hejar på. Eller låtsas att man inte känner igen. Beror på avståndet.
Jag ser henne då och då. Men det var länge sen vi hejade på varandra. Åratal, faktiskt.
Men nu. Det var inte bara ett hej utan ett speciellt leende. Ett extra glatt. Och menande.
Ok, mitt hår stod på ända? Jag pratade för högt? Något i min klädsel som hängde och slängde opassande? (Alla alternativ fullt tänkbara.)
När jag kommit tillbaka till jobbet slog det mig: Hon läser min blogg! Hon skulle kunna ha fått nys om den via bekantas bekantas bekanta. Jag kände mig plötsligt svimfärdig. Vilka läser min blogg??? Borde jag censurera mig, inte ständigt avslöja min ofullkomligheter? Borde jag tänka lite innan jag publicerar mina inlägg?
Eller borde jag just nu sluta tänka och skita i vilka som eventuellt läser? Och intala mig själv att bekantbekantbekantingens varma leende berodde på vädret och en vårförälskelse kanske. För hon såg väldigt glad ut...
"Eh...hej...", sa jag och fortsatte sedan det samtal med min arbetskompis som jag var mitt i.
Jag kände igen kvinnan ifråga. Hon bodde en gång i samma bostadsområde som jag och hon känner folk som jag känner sådär på avstånd. Hon hör alltså till kategorin människor som man eventuellt artigt hejar på. Eller låtsas att man inte känner igen. Beror på avståndet.
Jag ser henne då och då. Men det var länge sen vi hejade på varandra. Åratal, faktiskt.
Men nu. Det var inte bara ett hej utan ett speciellt leende. Ett extra glatt. Och menande.
Ok, mitt hår stod på ända? Jag pratade för högt? Något i min klädsel som hängde och slängde opassande? (Alla alternativ fullt tänkbara.)
När jag kommit tillbaka till jobbet slog det mig: Hon läser min blogg! Hon skulle kunna ha fått nys om den via bekantas bekantas bekanta. Jag kände mig plötsligt svimfärdig. Vilka läser min blogg??? Borde jag censurera mig, inte ständigt avslöja min ofullkomligheter? Borde jag tänka lite innan jag publicerar mina inlägg?
Eller borde jag just nu sluta tänka och skita i vilka som eventuellt läser? Och intala mig själv att bekantbekantbekantingens varma leende berodde på vädret och en vårförälskelse kanske. För hon såg väldigt glad ut...
fredag 24 april 2009
fredag minus minus godis = fredagsgodis
På förekommen anledning känner jag att minus minus = plus behöver redas ut.
Nu ska vi ta det lugnt och fint här. Läs långsamt följande påstående:
Jag är inte ologisk.
Som alla ser innehåller meningen två negationer (två minus kan vi säga); inte och o-.
Vad betyder då påståendet?
Just det, det betyder att jag är logisk! Och det måste man ju säga är väldigt positivt (ett plus alltså) med tanke på att jag jobbar som mattelärare.
Alltså; minus minus blir plus!
P(l)uss på er och gokväll!
Nu ska vi ta det lugnt och fint här. Läs långsamt följande påstående:
Jag är inte ologisk.
Som alla ser innehåller meningen två negationer (två minus kan vi säga); inte och o-.
Vad betyder då påståendet?
Just det, det betyder att jag är logisk! Och det måste man ju säga är väldigt positivt (ett plus alltså) med tanke på att jag jobbar som mattelärare.
Alltså; minus minus blir plus!
P(l)uss på er och gokväll!
torsdag 23 april 2009
Lovely morning
Av olika skäl har jag en lugn morgon. (Mina elever har nationellt prov.)
Av olika skäl har jag en kopp kaffe och en italiensk chokladkaka framför mig. (Maken kom hem från Italien igår.)
Av olika skäl var döttrarna nästan på gott humör när jag väckte dem tidigare imorse. (Här är jag clueless.)
Om någon, dessutom, i detta nu ringde på dörren och gav mig en miljon så skulle denna morgon vara helt perfekt.
Av olika skäl har jag en kopp kaffe och en italiensk chokladkaka framför mig. (Maken kom hem från Italien igår.)
Av olika skäl var döttrarna nästan på gott humör när jag väckte dem tidigare imorse. (Här är jag clueless.)
Om någon, dessutom, i detta nu ringde på dörren och gav mig en miljon så skulle denna morgon vara helt perfekt.
onsdag 22 april 2009
Jag älskar att handla mat
Min mamma var synnerligen strukturerad och effektiv när det gällde inhandling av mat. För det första så veckohandlade hon förstås. Men dessutom skrev hon inför denna aktivitet en inköpslista på vilken varornas placering överensstämde med deras placering affären!!! (Om det nu råkar vara ett normalt beteende så är jag lyckligt omedveten om det. Och det vill jag fortsätta vara.)
Den här matinhandlingsgenen har jag inte fått. Eller så har jag fått den, men felvänd. När jag idag läste min systers inlägg om hennes framfart hos den lokala ICA-handlaren så inser jag att hon definitivt fått genen. I hennes fall är den rättvänd, alright. Dessutom dopad. Vårt systerskap till trots; våra strategier vid inhandling av mat kunde inte vara mer olika.
När hon försöker ta sig genom affären, och få med sig de matvaror hon behöver, på kortast möjliga tid, lullar jag omkring i min matvaruaffär och drar ut på nöjet så länge jag kan. Och givetvis begränsar jag inte denna njutning till en gång i veckan, varför skulle jag? Varje dag efter jobbet gör jag dagens inhandling som för mig kan jämföras med, typ, en spabehandling. För vad kan vara mysigare än att, lite småhungrig, lugnt och planlöst släntra omkring i en matvaruaffär och låta synen och luktsinnet leda en mot kvällens middag?
Givetvis skriver jag inte listor; det skulle förstöra känslan. Och givetvis går jag inte genom affären som om den vore en snitslad bana. Ju mer fram och tillbaka och hit och dit, desto bättre. Helst också en halvtimmes, eller så, hängande vid tidnings- och pockethyllan. Detsamma, fast kanske en kvart, vid shampoo, tvål och hårfärgningsavdelningen. (Har sista halvåret funderat på att tona håret.)
Det händer att jag tittar mig lite omkring, orolig för att någon i personalen lagt märke till mig när jag kom in och , typ, en timme senare satt mig under övervakning pga udda beteende. Och lite jobbigt känns det också de gånger kassörskan matat in alla varor i sin maskin, och tålmodigt väntar på att jag ska hitta mina pengar/mitt kort och jag inte gör det. En liten oönskad bieffekt av min avslappnade hållning.
Men bortsett från dessa små moln på min matshoppinghimmel så är denna stund på dagen min egen lilla oas! Och, for your information, så chillar min syster ganska bra hon också de gånger hon och jag handlar mat tillsammans. Mitt lugna fina inflytande, I guess...
(Att hon generellt sett, när det gäller det mesta, får dubbelt så mycket gjort på hälften så mycket tid kan vi lämna därhän tycker jag.)
Den här matinhandlingsgenen har jag inte fått. Eller så har jag fått den, men felvänd. När jag idag läste min systers inlägg om hennes framfart hos den lokala ICA-handlaren så inser jag att hon definitivt fått genen. I hennes fall är den rättvänd, alright. Dessutom dopad. Vårt systerskap till trots; våra strategier vid inhandling av mat kunde inte vara mer olika.
När hon försöker ta sig genom affären, och få med sig de matvaror hon behöver, på kortast möjliga tid, lullar jag omkring i min matvaruaffär och drar ut på nöjet så länge jag kan. Och givetvis begränsar jag inte denna njutning till en gång i veckan, varför skulle jag? Varje dag efter jobbet gör jag dagens inhandling som för mig kan jämföras med, typ, en spabehandling. För vad kan vara mysigare än att, lite småhungrig, lugnt och planlöst släntra omkring i en matvaruaffär och låta synen och luktsinnet leda en mot kvällens middag?
Givetvis skriver jag inte listor; det skulle förstöra känslan. Och givetvis går jag inte genom affären som om den vore en snitslad bana. Ju mer fram och tillbaka och hit och dit, desto bättre. Helst också en halvtimmes, eller så, hängande vid tidnings- och pockethyllan. Detsamma, fast kanske en kvart, vid shampoo, tvål och hårfärgningsavdelningen. (Har sista halvåret funderat på att tona håret.)
Det händer att jag tittar mig lite omkring, orolig för att någon i personalen lagt märke till mig när jag kom in och , typ, en timme senare satt mig under övervakning pga udda beteende. Och lite jobbigt känns det också de gånger kassörskan matat in alla varor i sin maskin, och tålmodigt väntar på att jag ska hitta mina pengar/mitt kort och jag inte gör det. En liten oönskad bieffekt av min avslappnade hållning.
Men bortsett från dessa små moln på min matshoppinghimmel så är denna stund på dagen min egen lilla oas! Och, for your information, så chillar min syster ganska bra hon också de gånger hon och jag handlar mat tillsammans. Mitt lugna fina inflytande, I guess...
(Att hon generellt sett, när det gäller det mesta, får dubbelt så mycket gjort på hälften så mycket tid kan vi lämna därhän tycker jag.)
tisdag 21 april 2009
Köttbullsutmaning
Tittut alla bloggnördar!
Ser ni köttbullarna på köksbordet? Dom är mina om jag hoppar in och bloggar för matte idag. Och vad gör man inte för två köttbullar... Ja, ni vet väl själva. Vad ni skulle göra för två köttbullar alltså.
Så, bloggblogg alltså *värmer upp*
Bla bla bla bla bla bloggbla bla bla bla bla bla blogg blogg blalalala bla bla bla bloggblabba bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bloggshit blabla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bloggblabla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bloggsladder bla bla bla bla bla bloggblaj bla.
måndag 20 april 2009
Min Nabbe
Imorse när jag sa hej då till Nabbe för att sticka till jobbet klagade han. Ett riktigt gnälligt klagoljud, och så tittade han på mig. Eftersom han aldrig tidigare varit speciellt gnällig, utan tvärtom, en rätt bekymmerslös skrutt, föll jag oroligt på knä framför honom:
"Men lilla hjättepluttegullegubbelubben, va äääääää de???", frågade jag oroligt. "Ä le nåt som inte ä bla, lilla bubbelubben?"
Då svarade han! Har aldrig hänt förut. En riktigt lång gnällig klagan rakt ifrån hjärtat. (Tror jag iallafall.)
"Men älskling", fortsatte jag "halu ont nånstans???"
Och han svarade igen! Samma hjärtskärande ljud, med ännu mer inlevelse denna gång.
Så höll vi på ett tag. Jag pratade bäbisspråk och han ylade ynkligt till svar tills jag samlade ihop mig och tog mig till jobbet.
Kl 14.00 rafsade jag ihop uppsatser och prov som låg på mitt skrivbord på jobbet och sa till kollegorna att jag måste åka hem och rätta, orolig för att lille Nabben låg hemma och sörjde över något eller hade ont. När jag kom ångande på cykeln kom han farande från trädgården och hoppade nästan över staketet i glädjeyran över att se mig. Helt återställd tydligen. Från vad det nu var han hade...
Logik
Måndag igen, vilket känns grymt och allmänt fel.
Men, som tur är, så är det iallafall årsfredag.
Årsfredag, för er som inte har koll på läget, är perioden innan årshelgen. Och årshelgen är, förstås, sommaren.
Med andra ord; det är fredag.
Men, som tur är, så är det iallafall årsfredag.
Årsfredag, för er som inte har koll på läget, är perioden innan årshelgen. Och årshelgen är, förstås, sommaren.
Med andra ord; det är fredag.
söndag 19 april 2009
Tågdunksblues
Har börjat drömma om sommaren.
Förvisso drömmer jag om sommaren året om med undantag för juni, juli och augusti, men vid den här tiden på våren blir drömmarna mer påtagliga. Så här års parar sig alla tidigare somrars minnen med alla drömmar om kommande somrar och resultatet blir en längtan som nästan golvar mig.
Till mina drömmar.
I år vill jag åka tåg ner till Medelhavet med mina döttrar. Det gjorde jag med två av dem, min 14- resp 17-åring, förra året också; genom Danmark, Tyskland, Österrike och Slovenien till Kroatien. Efter några dagar i vackra, steniga Kroatien genom Italien, med besök i Venedig och italienska badorten Alassio, vidare längs med franska côte d'azur där tåget far fram på bergskanten ovan ett intensivt blåturkost hav. Sen avstigning på smultronstället.
Det är något med att åka tåg. Man ska sitta still och inget göra. Förutom att äta matsäck, prata, sova, läsa böcker och titta ut genom fönstret på landskapet man passerar. Och om man som jag gjorde, åker med sina tonåringar, så sitter också de still, bredvid eller mittemot, i timme efter timme. Man kan sova mot varandras axlar, sitta tysta tillsammans, prata om ditt och datt eller småbråka. Sen kliver man av i någon stad för att byta tåg, och handlar med sig ny matsäck.
Vissa minnen är tydligare än andra. Som när vi vaknade i vår liggvagnskupé en tidig morgon på väg in i Slovenien. Jag drog undan gardinerna just då solen gick upp över bergen och färgade himlen rosa. I dalarna låg små byar i vars utkanter djur gick och betade. En märkvärdig stillhet vilade över landskapet. Som om vi åkte genom en tavla.
Eller när vi åkte i 35 grader varmt tåg genom Italien. Fläkten som erbjöds var den som kom in genom de helt öppna fönstrena, ackompanjerad av gardinerna som slog frenetiskt i vinden. Vi (iallafall jag)var halvt bortdomnade av värmen men hölls vakna av ett gäng makalöst pigga italienska tonåringar intill som oavbrutet pratade och skrattade i munnen på varandra.
Sen var det ju mysigt när vi var av tåget också...
Återkommer kanske till det.
Förvisso drömmer jag om sommaren året om med undantag för juni, juli och augusti, men vid den här tiden på våren blir drömmarna mer påtagliga. Så här års parar sig alla tidigare somrars minnen med alla drömmar om kommande somrar och resultatet blir en längtan som nästan golvar mig.
Till mina drömmar.
I år vill jag åka tåg ner till Medelhavet med mina döttrar. Det gjorde jag med två av dem, min 14- resp 17-åring, förra året också; genom Danmark, Tyskland, Österrike och Slovenien till Kroatien. Efter några dagar i vackra, steniga Kroatien genom Italien, med besök i Venedig och italienska badorten Alassio, vidare längs med franska côte d'azur där tåget far fram på bergskanten ovan ett intensivt blåturkost hav. Sen avstigning på smultronstället.
Det är något med att åka tåg. Man ska sitta still och inget göra. Förutom att äta matsäck, prata, sova, läsa böcker och titta ut genom fönstret på landskapet man passerar. Och om man som jag gjorde, åker med sina tonåringar, så sitter också de still, bredvid eller mittemot, i timme efter timme. Man kan sova mot varandras axlar, sitta tysta tillsammans, prata om ditt och datt eller småbråka. Sen kliver man av i någon stad för att byta tåg, och handlar med sig ny matsäck.
Vissa minnen är tydligare än andra. Som när vi vaknade i vår liggvagnskupé en tidig morgon på väg in i Slovenien. Jag drog undan gardinerna just då solen gick upp över bergen och färgade himlen rosa. I dalarna låg små byar i vars utkanter djur gick och betade. En märkvärdig stillhet vilade över landskapet. Som om vi åkte genom en tavla.
Eller när vi åkte i 35 grader varmt tåg genom Italien. Fläkten som erbjöds var den som kom in genom de helt öppna fönstrena, ackompanjerad av gardinerna som slog frenetiskt i vinden. Vi (iallafall jag)var halvt bortdomnade av värmen men hölls vakna av ett gäng makalöst pigga italienska tonåringar intill som oavbrutet pratade och skrattade i munnen på varandra.
Sen var det ju mysigt när vi var av tåget också...
Återkommer kanske till det.
Flugor på smällen
Nu är garderoben röjd och jag tänker haka på Traderatrenden och tjäna lite pengar on top of the städning. Dock utan Tradera eftersom jag har en blogg.
Så, rita ett koordinat system på tunt papper, lägg det över bilden och ange sen koordinaterna för det plagg du vill köpa. Den som bjuder högst vinner.
Och nästa gång en elev frågar vad hon/han ska ha koordinatsystem till kommer jag visa detta! *slår två flugor på smällen*
Så, rita ett koordinat system på tunt papper, lägg det över bilden och ange sen koordinaterna för det plagg du vill köpa. Den som bjuder högst vinner.
Och nästa gång en elev frågar vad hon/han ska ha koordinatsystem till kommer jag visa detta! *slår två flugor på smällen*
Dagens arbetslista
En till dag med strålande solsken!!!
Ja, inte så att jag klagar; att sitta respektive ligga på altanen är en aktivitet väl så god som någon. Och är det sol så är det.
Men jag hade tänkt att rensa garderoben. Det har funnits på min arbetslista i ett par års tid nu. Idag skulle det bli av. Ut med allt det gamla! In med nytt och fräscht à la vår och sommar!
Det får bli både och. Tre timmar altan, en timme garderob, tre timmar altan. Sen lite vila till kvällen.
Ja, inte så att jag klagar; att sitta respektive ligga på altanen är en aktivitet väl så god som någon. Och är det sol så är det.
Men jag hade tänkt att rensa garderoben. Det har funnits på min arbetslista i ett par års tid nu. Idag skulle det bli av. Ut med allt det gamla! In med nytt och fräscht à la vår och sommar!
Det får bli både och. Tre timmar altan, en timme garderob, tre timmar altan. Sen lite vila till kvällen.
lördag 18 april 2009
För mycket självförtroende att hantera
Och vad gjorde jag då?
Vilket av mina bra råd för sänkning av självförtroende satte jag i verket?
Inget! Jag åkte till Friskis & Svettis istället!
Och vad innebar det för självförtroendet?
Ja, inte minskade det iallafall =/
Är ascool när jag gungar i takt till musiken. Can't help it =(
Vilket av mina bra råd för sänkning av självförtroende satte jag i verket?
Inget! Jag åkte till Friskis & Svettis istället!
Och vad innebar det för självförtroendet?
Ja, inte minskade det iallafall =/
Är ascool när jag gungar i takt till musiken. Can't help it =(
Awardfeber
Vaknade upp till en solig lördag och konstaterade att jag har fått några awarder nu... *mallig*
Växer några centimeter varje gång...
Så vad göra?
Jag googlade Hantering av lite för mycket självförtroende och hittade ingenting så jag skriver min egen konkreta manual:
* Gör något du inte kan, när andra ser på. Upprepa tre gånger om dagen. Kan t ex vara att gå ner i split eller brygga ute vid brevlådan.
* Gå in till långdistanslöpande grannen och fråga om han vill följa med på en joggingtur.
* Säg högt, en gång i timmen: Jag är ful. Jag är ful. Det är s k affirmering och det ska fungera sägs det.
* Gå fram till coolt gäng på stan, ca 30 år yngre än dig själv, ställ dig i mitten och låtsas att du är en av dem. Flika in coola kommentarer då och då. "High five" kan t ex vara lämpligt.
* När du ändå är på stan; gå in på Zara, H&M el dyl klädaffär och prova underkläder utanför provhytten.
Eller...
Åk till en plats där du inte riktigt behärskar språket (Läs: Södra Frankrike).
Sätt dig på ett café i solen med utsikt över hamnen. Beställ in en lemonade och tilltugg bestående av oliver och salta kex. Blunda, ta in hamnsorlet och känn havsbrisen i håret. Lyssna på de som sitter runtomkring dig och konstatera att du inte pratar lika bra franska som de...
Växer några centimeter varje gång...
Så vad göra?
Jag googlade Hantering av lite för mycket självförtroende och hittade ingenting så jag skriver min egen konkreta manual:
* Gör något du inte kan, när andra ser på. Upprepa tre gånger om dagen. Kan t ex vara att gå ner i split eller brygga ute vid brevlådan.
* Gå in till långdistanslöpande grannen och fråga om han vill följa med på en joggingtur.
* Säg högt, en gång i timmen: Jag är ful. Jag är ful. Det är s k affirmering och det ska fungera sägs det.
* Gå fram till coolt gäng på stan, ca 30 år yngre än dig själv, ställ dig i mitten och låtsas att du är en av dem. Flika in coola kommentarer då och då. "High five" kan t ex vara lämpligt.
* När du ändå är på stan; gå in på Zara, H&M el dyl klädaffär och prova underkläder utanför provhytten.
Eller...
Åk till en plats där du inte riktigt behärskar språket (Läs: Södra Frankrike).
Sätt dig på ett café i solen med utsikt över hamnen. Beställ in en lemonade och tilltugg bestående av oliver och salta kex. Blunda, ta in hamnsorlet och känn havsbrisen i håret. Lyssna på de som sitter runtomkring dig och konstatera att du inte pratar lika bra franska som de...
Det borde väl också funka?
fredag 17 april 2009
Awrad...(vem är Awrad?!)......
Jag har fått en a w a r d av någon som har min blogg som en av sina favvobloggar.
Who could that be?!
That would be Stort och smått!
"För en bra blogg & personlighet"
Ja, det har hon verkligen!
Who could that be?!
That would be Stort och smått!
"För en bra blogg & personlighet"
Ja, det har hon verkligen!
Gåta
Vem var det som kom hem från jobbet för tre timmar sen, som la sig på sängen för att vila en liten stund och som vaknade alldeles nyss?
Yes, that would be me.
*fumlar runt i köket med hopp om att lyckas sno ihop en fredagskvällsmiddag*
Yes, that would be me.
*fumlar runt i köket med hopp om att lyckas sno ihop en fredagskvällsmiddag*
torsdag 16 april 2009
Och VAD gör jag här!?!
Klockan är snart tolv och jag ska upp kvart över sex.
Har en lång, tuff arbetsdag imorgon...
Lite vuxenhet skulle inte skada... =/
Har en lång, tuff arbetsdag imorgon...
Lite vuxenhet skulle inte skada... =/
Någon som vill leka?
Dagen har övergått i kväll. Middagen är äten och det är dags att skriva.
Vad vet jag inte, har inga direkta uppslag, men ändå. Vill ju hänga en stund med er andra därute. Ni har blivit en del av mitt vardagliga liv. En del jag inte vill vara utan, ens för en dag.
Funkar lite grann som när man var liten och gick fram till andra i samma storlek. Man behövde inte ens känna dem i förväg.
- Hej, ska vi leka?
Och så var man igång.
Här går man till någons blogg (vars ägare kan vara i samma storlek men man kan inte så noga veta *spännande*), läser dennes inlägg, kommenterar.
Och så är man igång. (Och, wow, vad man kan vara igång!)
Kanske finns bloggvärlden som svar på en vuxenlängtan tillbaka till enkelheten i barndomens kontakttagande?
Ibland blir ju blogglekarna...eh, konversationerna (*rättar*) helt uppslukande. Här och nu är det enda som existerar.
Det kan vara framtidsdrömmar som byggs, utmanande problem som löses eller asgarv som varar i timmar. Och är någon dum så stänger man dörren, pang. Inga krusiduller. Inget vuxentrams.
Utan precis som när man var liten.
Vad vet jag inte, har inga direkta uppslag, men ändå. Vill ju hänga en stund med er andra därute. Ni har blivit en del av mitt vardagliga liv. En del jag inte vill vara utan, ens för en dag.
Funkar lite grann som när man var liten och gick fram till andra i samma storlek. Man behövde inte ens känna dem i förväg.
- Hej, ska vi leka?
Och så var man igång.
Här går man till någons blogg (vars ägare kan vara i samma storlek men man kan inte så noga veta *spännande*), läser dennes inlägg, kommenterar.
Och så är man igång. (Och, wow, vad man kan vara igång!)
Kanske finns bloggvärlden som svar på en vuxenlängtan tillbaka till enkelheten i barndomens kontakttagande?
Ibland blir ju blogglekarna...eh, konversationerna (*rättar*) helt uppslukande. Här och nu är det enda som existerar.
Det kan vara framtidsdrömmar som byggs, utmanande problem som löses eller asgarv som varar i timmar. Och är någon dum så stänger man dörren, pang. Inga krusiduller. Inget vuxentrams.
Utan precis som när man var liten.
måndag 13 april 2009
Mitt liv på en pinne
Ska bli intressant att se om jag trivs på denna nya blogg eller om jag flyttar tillbaka.
Mitt namn på förra bloggen; the nilla har jag fått lov att dumpa här på blogspot eftersom det redan fanns en the nilla här. (Är det inte konstigt?!)
Well, nu heter jag bara Nilla.
Ser fram emot att fylla denna nya skapelse med allsköns betraktelser. Från helvetessvart till himmelsblått via vardagsgrått typ.
Rubriken har jag valt enbart för att jag tycker om det uttrycket. Kollade upp betydelsen (för man bör kanske veta vad ens ord betyder) och lärde mig att Livet på en pinne refererar till ett bekymmerslöst liv. Inte mitt liv alltså. Men jag kan ju alltid drömma. Om mitt lilla liv på min lilla pinne.
Mitt namn på förra bloggen; the nilla har jag fått lov att dumpa här på blogspot eftersom det redan fanns en the nilla här. (Är det inte konstigt?!)
Well, nu heter jag bara Nilla.
Ser fram emot att fylla denna nya skapelse med allsköns betraktelser. Från helvetessvart till himmelsblått via vardagsgrått typ.
Rubriken har jag valt enbart för att jag tycker om det uttrycket. Kollade upp betydelsen (för man bör kanske veta vad ens ord betyder) och lärde mig att Livet på en pinne refererar till ett bekymmerslöst liv. Inte mitt liv alltså. Men jag kan ju alltid drömma. Om mitt lilla liv på min lilla pinne.