söndag 17 maj 2009

Från inspiration till rekreation

När jag kommer hem från Mocka vill jag städa.
Städa, fixa och organisera.
Det är likadant varje gång för min lillasyster har nämligen världens vackraste och bäst organiserade hus. *nästan inte avundsjuk*
Jag vet inte hur hon gör, men när jag är där får jag alltid för mig att jag också kan.
Full av städlust och inspiration åker jag hem.

Väl hemkommen inser jag att jag först måste laga mat.
Och därefter äta den i lugn och ro.
Sen sitta lite i trädgården. Det är ju nu äppelträden blommar.

And the (städ)moment is gone.

21 kommentarer:

  1. Håller alldeles med dig. Någon måste ju se på när äppelträden blommar också... =)

    SvaraRadera
  2. Jo, förstår vad du menar... Hehe, om man inte handlar fort som fan när inspirationen är igång går den över...

    SvaraRadera
  3. Det är alltid klokt att stanna upp och invänta att rycket går över liksom-å du är ju en klok kvinna ser jag ju.

    SvaraRadera
  4. Farliga anfall, sådana därade. Mycket farliga. *lägger pannan i djupa veck och ser oerhört bekymrad ut* Tur att det gick över!

    SvaraRadera
  5. Men bjud hem Mockapocka på städfest nästa helg! *tipsar*

    SvaraRadera
  6. Ann-Louise hör upp: Jag gillar inte att städa *tvi, tvi, tvi* och nästa helg är jag dessutom i ITALIEN! Hahaha!

    SvaraRadera
  7. Vissa personer har så fint hos sig. Jag gör precis som du. Full av ideér åker man hem och börjar. Men man kliar sig ganska fort i huvudet och inser att man nog ska göra nåt annat istället..

    Ha en fin kväll
    Kramisar

    SvaraRadera
  8. Ha, precis som här! Jösses vad inspirerad jag blir av bygg och städprogram, men det går över VÄLDIGT fort! =D

    SvaraRadera
  9. Självklart ska du sitta trädgården istället!

    Läste just dina minnen från förlossningen. Det är underligt det där ögonblicket när man just har fött, eller det närmsta dygnet precis efter också för den delen. Jag skulle kunna skaffa mig en hel drös ungar, bara för att få uppleva just det igen.
    Kram ☺

    SvaraRadera
  10. Visst är det underligt hur snabbt städlusten kan försvinna;)

    SvaraRadera
  11. Ramlade förstås in här via din syster. Du skriver kul!
    Kommer gärna åter.

    Ha en bra måndag!

    //Katti

    SvaraRadera
  12. Ja städa kan man göra nån annan gång, men först ska man njuta av livet ;) ;) !!!

    SvaraRadera
  13. Fast du.. Packa kan hon inte i alla fall! :-)

    SvaraRadera
  14. Ja njuta av äppelblommen måste man .......
    Känner igen det där syndromet med städ/pyssellusten. Jag brukar drabbas av det när jag varit bortrest och är på väg hem igen, planerandes allt vad jag ska göra när jag kommer hem.
    *suck*
    ........ och putsväck är det så fort man kommer hem !!????
    Det finns säkert nått namn på det beteendet .......
    Anyone ???

    SvaraRadera
  15. ...och sen klagar vi på ungarna när dom "bara ska" hela tiden. Undrar var dom lärt sig det någonstans...

    SvaraRadera
  16. Segsliten: För min del är definitivt förlossandet över men de tre gånger jag fått uppleva det har varit fantastiska. Och överjävliga.

    Katti: Tack för komplimangen och välkommen tillbaka!

    Maj Korner: Nej just det! Tack för påminnelsen, den var bra medicin mot mina mindervärdeskomplex.

    Karin: Förmodligen finns detta symptom med i någon av bokstavskombinationerna. Där finns det mesta med.

    Lastbilstanten: Ja, jag vet iallafall var mina lär sig någonstans...

    Alla andra: Kan konstatera att min lilla egenhet inte bara är min =)

    SvaraRadera
  17. Själv har jag en tvillingsyster som har en wettexduk inopererad i högerhanden. Och hennes "50 meter" med sopkvast är mig veterligt världsrekord. En gång, jag lovar, tappade min då lilla son en smula mot golvet, innan den landade, smulan alltså, var den uppsopad.
    Jag har ångest i flera månader innan hon kommer hit.

    SvaraRadera
  18. Singelmamman: *ASG* Jag måste känna igen mig här (även om min syster inte riktigt stämmer överens med din bild) eftersom jag skrattar så himla mycket!
    Jag hade en mormor som levde efter devisen "Hellre ett rent helvete än lite skit i hörnen". Hon kammade mattfransarna när hon fick ångest och då gick ångesten över...
    Hon fick aldrig komma och hälsa på hos mig sen jag hade flyttat hemifrån. Och hon ville heller inte göra det.

    SvaraRadera
  19. Hi, hi, men å andra sidan kan vi njuta av livet på ett sätt som jag tror andra är avundsjuka på. Men inte vågar säga! Glad att din syster inte är fullt sånt städfreak.

    SvaraRadera