Hos Mockispockis

Det började som en skakning på perrong 2. Intet ont anandes traskade dottern och jag plattformen fram mot utgången när Mockapocka plötsligt hoppade fram och skrek. Hon hade gömt sig bakom en pelare för att överraska. Resultatet kunde ha blivit att jag kissade på mig eftersom jag inte haft möjlighet att använda toan på tåget, men jag lyckades hålla mig.

Efter lilla överraskningen satte vi oss i Mockas bil och åkte genom det fagra utomgöteborgska försommarlandskapet till tonerna av Maia Harisawas Gothemburg. Kringelkrokiga vägar kompade av min systers ljuva, kvittrande stämma; till slut var vi framme, och jag fick äntligen gå på toa. Mocka häpnade över informationen att jag inte varit på toa sen jag lämnade mitt hem. Det är så lätt att imponera på lillasystrar...

Efter att jag kommit ut från toan, märkbart lättad, och vi pratat oavbrutet (om att blogga) i okänt antal timmar gick vi till affären. Nu när vi utrett våra olika inhandlingsstilar på våra respektive bloggar tyckte jag det var en aning pressande att handla tillsammans med henne. Mocka påstod att det var okej att jag handlade långsamt och att hon inte alls ville att jag skulle öka tempot men jag kände att hon flåsade mig i nacken. Och en känsla är aldrig fel.

Nu har vi druckit kaffe och sitter mittemot varandra och skriver inlägg. Mocka har ett linne på sig och jag kan notera att hon fått påtagliga biceps sen hon började blogga. Hon ser märkbart koncentrerad ut. Undrar vad hon skriver…