torsdag 25 juni 2009

På temat göra bort sig del 2

Nu drar jag fram en gammal fadäs ur min bloggarderob från januari.
Det är ju så roligt att göra bort sig! Efteråt.

Jag har varit 20+, tro det eller ej, och när jag var det blev jag bjuden till en kvinnlig släkting på hennes bröllop. Vi kan kalla henne Inger eftersom det är det hon heter.

Efter en lång resa till huvudstaden, där Inger bodde och bröllopet skulle äga rum, upptäckte jag vid framkomsten att jag glömt min snygga outfit som jag skulle ha på mig under festkvällen. Min förtvivlan var ganska stor. Hur kan man glömma att ta med de kläder som man varit ute och shoppat för ett så speciellt tillfälle? Ja, faktum är att precis detsamma hände mig när jag åkte till min systers bröllop några år senare så jag, om någon, borde kunna svara på den frågan. Men det kan jag inte.

Hursomhelst, Inger är en mycket inkännande och hjälpsam person och hon drog snabbt fram en röd dress, byxor och blus, väldigt 80-tal, ur sin garderob och intygade mig att jag skulle bli såååå snygg i den. Som ny, praktiskt taget.

Jag in på toa och bytte om, kände mig inte helt bekväm i den röda dressen kan jag säga, men klev iallafall ut från toan för att Inger skulle få bedöma hur jag såg ut.
Inger: Men, GUUUUUUD, vad du är lik Demi Moore!!!
Jag visste inte vem Demi Moore var men jag förstod att det var något positivt att vara lik henne. Så, den röda dressen blev det.

En tid senare, kanske två år, eller två veckor, vad vet jag (mitt förgångna tenderar att flyta ihop) så skulle jag äta lunch på det universitet där jag då pluggade. Av någon luddig anledning skulle jag göra det med en kille jag knappt kände, någon kompis kompis tror jag. Det var nog bara så att vi råkade gå mot restaurangen samtidigt och började prata eller så.

Och där satt vi och åt och konverserade varandra sådär som man gör när man äter lunch med någon som man knappt känner. Jag visste fortfarande inte vem Demi Moore var men vi pratade skådespelare och han sa:
- Den snyggaste kvinnliga skådespelaren jag vet är Demi Moore.
Jag (som är charmigt spontan och aldrig tänker innan jag pratar):
- Va? Demi Moore??? Henne är jag lik...har jag hört...

Piiiiiiinsam tystnad.
Jag kommer inte ihåg vad killen hette men jag kan fortfarande se hans stelnade ansiktsuttryck framför mig. Han kunde ju ha sagt: -Ja, lite kanske, bara för att rädda situationen men han kunde tydligen inte dra en så grov lögn.
Ack, ja.

12 kommentarer:

  1. Hahaha!!!! Guuuuuu så härligt :D

    SvaraRadera
  2. Hur kunde han veta att du inte bara skämtade? Du borde dragit till med nått i stil med: Hallåååå! Har du svalt gaffeln eller? Det hajar du väl att jag bara skämtar?
    Kram ☺

    SvaraRadera
  3. Hahahaha!!!! Jag minns denna! Faktum är att jag tänkte på den fadäsen häromdagen! Underbart roligt!

    SvaraRadera
  4. Nu skall sanningen fram! Din gulliga barndomsbild får mig alltid att tänka: "Otroligt! Hon skulle kunna vara en okänd dotter till Björn Ulvaeus och Agnetha Fältskog!"

    SvaraRadera
  5. Äh, han visste nog inte heller vem Demi Moore var!!! ;o)
    Att se bilden på dig och Nabbe svalkar en varm dag som denna!! :o)

    SvaraRadera
  6. Gud vad härligt du skriver, jag skrattar där jag sitter i min ensamhet.

    Jättebra skrivet dessutom förutom innehållet. Vilken konstig mening det där blev, alltså är undertecknad lite offside vad gäller det jättebra skrivna..

    Sen så vill jag tacka dig för att du lägger ut dina små misstag härute, känner mig "med i gänget" liksom.

    Sen så är jag säker på att du är Demi Moore personifierad ;)

    SvaraRadera
  7. (Angående gladakatarinas kommentar)
    Ja tänk om våra föräldrar egentligen är Björn Ulveus och Agneta Fältskog...då måste det ju vara vi som sjunger i A-Teens...va kul!

    SvaraRadera
  8. Tänk vad skönt att du inte är Demi. För tänk vad många operationer du måste ha genomlidit då... =)

    SvaraRadera
  9. Segsliten: Han såg nog på mig att jag inte skämtade haha. Jag var helt allvarlig =)

    GladaKatarina: Är jag lik dem menar du??? De är inte mina föräldrar iallfall. Jag är ju nästan i deras ålder gubevars.

    Pia: Tyvärr visste han nog det, Moore var ju den snyggaste skådespelerska han visste...

    MissC: You're welcome!

    Stortosmått: Va? Gjorde mitt fjasko sånt intryck att du t o m tänkte på det häromdagen? Awesome...

    Ulrika: Tack, tack! Kanske kommer jag på nån mer imorgon...eller nån annan dag.

    Mocka: Ja men är det inte du och jag då? Som sjunger i A-teens, alltså. Det trodde jag iallafall.

    Anna: Ja fy bubbelubban! Inte skulle jag vilja ha folk skärandes i mitt ansikte heller! Huvva!

    SvaraRadera
  10. Hahaha ;D !!! Va rolig du är, fniss!!!

    SvaraRadera
  11. Hahaha! Ja, gjort bort oss, REJÄLT, har vi väl alla gjort! Både en och två gånger! Fniss.

    SvaraRadera