onsdag 19 augusti 2009

Eftertankens bleka krankhet

Eller är det eftertankens kranka blekhet?
(Krankhetens blanka eftertanke? Bleka krakens efterheta tanke? Dags att gå och sova.)
Hursom.
Det kanske inte var så himla märkvärdigt att slänga ihop lite lappskojs.
Steka fläsk och lök klarar väl vem som helst. Likaså göra potatismos.
Men ändå.

6 kommentarer:

  1. Oj, ja, när du förenklade receptet så insåg jag att till och med jag kan laga lappskojs.

    Jag gillar inledningen! Den höll på att spåra ur, precis som mina inlägg gör ibland! Gillar gillar! Inte när mina gör, men när andras gör - och blir så där härligt flummiga! Fast du är bättre flummig än vad jag är. Jag är obra flummig. Bara flummigt flummig och dummigt flummig. OK! DET RÄCKER! Bums i säng! *förmanar mig själv*

    SvaraRadera
  2. Eftertankens kranka blekhet. Men det har du väl googlat på nu.

    SvaraRadera
  3. Hahahahaha....kul med ordvrängare.
    Själv kan jag inte säga hallhytta...ehhh ja menar hyllhatta....gaaaah! Hallhytta menar jag...ja du fattar (eller inte)
    Phu!

    SvaraRadera
  4. Jo, det där med att laga mat från grunden och inte bara slänga ihop från hel- eller halvfabrikat: Det ÄR märkvärdigt i dagens läge!

    Jag är mäkta superstolt varje gång vi äter köttbullar, eftersom jag alltid rullar dem själv!

    Inte så svårt, men ack så gott! Och underbart för mamma-egot!

    SvaraRadera
  5. "Så byts beslutsamhetens friska rodnad mot eftertankens kranka blekhet". Riktigt vackert om jag får säga det själv. Tyvärr var det ju inte jag själv som sa det. Eller ens kom på det. Men det visste du ju redan.......

    SvaraRadera
  6. Jamen Nilla! Du för den svenska matkulturen vidare i leden! Vem funderar på hur svårt det var att göra när smaken är underbar???
    Har själv bara ätit lappskojs en gång i mitt liv och det var när vi var hos avlägsna samesläktingar i lappland och hälsade på. Jag var två år och minns inte ett jota... men nog berättar jag det för mina barn som om det hände igår... så att dom lixom ska känna sina rötter från den svenska vildmarken... här nere i skåne har vi inte så mycket vildmark... och äter vi exotiskt så blir det röd pölse med bröd eller guf på glassen ;)
    Vart jag vill komma med detta vet ingen... så jag avslutar nu!
    Kram
    Mika

    SvaraRadera