Ropet från vildmarken

Att vara i stugan i skogen över påsken är ju jättefint och allt möjligt.
Skogen är kalas att titta på bara man inte kliver ut i den och blir dyngblöt upp till knäna.
Solen är så mysig att sitta i de där sekunderna den tittar fram mellan molnen. Lite synd att man inte hinner klä på sig och komma ut och sätta sig i solstolen med fårskinnsfällen under rumpan och ansiktet mot solen innan soljäveln är bakom molnen igen, men jag är inte en sån som deppar för det. Man får ju iallafall motion.
Knottbett har jag heller aldrig haft något emot. Om det nu är knott...? Men nu tänker vi INTE mer på det.

Det är bara ett problem egentligen: Internet. Seeegt som knäck.
Och jag inser att jag är beroende av ett fungerande nät. Beroende.
Beroende av min blogg.
Stället där min frustration, ilska, skam och sorg över sakernas tillstånd möts med accepterande och glada tillrop från kära bloggvänner. Kan jämföras med katolikernas biktbås med skillnaden att min "präst" inte är en tråkig hummande gubbe på en hög häst, utan ett brokigt gäng kvinns som kommer i alla möjliga spretiga älskvärda utföranden. Som grädde på moset kan jag hälsa på dem (er) precis när jag känner för det. Dörrarna står alltid välkomnande öppna, oavsett vilket skick jag själv är i.

Nå, nu ska jag försöka vara en samlad, normal och oberoende medelålders kvinna resten av påsken. En sån som inte behöver blogga det minsta lilla. Mycket godis kommer gå åt, sanna mina ord.


Vi ses på andra sidan påsken.
Om inte förr.