Hemma

Jag är tillbaka på brottsplatsen, dvs hemma, och här är det fortfarande extremt välstädat. Så välstädat att jag ägnat förmiddagen åt att städa. Jag måste ju upprätthålla detta fantastiska tillstånd nu när jag slitit så för att uppnå det.
Man kan tycka att det inte skulle finnas något mer att putsa på men så är det förstås inte, man blir nämligen aldrig klar. Det finns alltid något mer att ta itu med och, om inte annat, kan man se till att ligga ett steg före. Ett steg före något som jag inte vet vad det är, men i alla fall. Jag vill vara på den säkra sidan.
Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att detta tvångsmässiga tillstånd kommer gå över (med besked). Men som fenomen finner jag det synnerligen intressant.