fredag 18 mars 2011

Tidsoptimister missar aldrig tåget, vad det verkar

Lite jobbigt är det att se sina egna telningar ta efter ens mindre bra sidor. Tidsoptimismen t ex.
Min yngsta sitter just nu på tåget till Stockholm vilket är något av ett under. Vi har två och en halv kilometer genom flaskhalsarna i stan till tågstationen, och tjugo minuter innan tågets avgång, när jag stod och hoppade för att hon ännu inte satt sig i bilen där hennes pappa chauffören redan satt och väntade, säger hon:
Jag ska bara platta håret först.
Inte hade hon hämtat ut biljetten i förväg heller och hur hon hann platta håret, packa klart, bli skjutsad, ta ut biljetten och kliva ombord förtäljer inte historien för jag drog mig undan någonstans där vid plattandet för att undvika hjärtinfarkt.
Men hon hann med tåget, det lilla hjärtat. För en stund sedan fick jag ett sms där hon klagade på att hon satt intryckt bland en massa gubbar i 30-40-årsåldern. Inte kul att åka tåg med såna gamlingar, kan man ju förstå.
Annat är det med hennes mamma, den evigt unga.

16 kommentarer:

  1. Haha, ja allting ur olika perspektiv.

    SvaraRadera
  2. Låter som om hon är lika optimistisk som min sambo så då förstår du hur jag har det. Han platter iofs inte håret men en gång ville han byta garageport innan han skulle iväg. /Knasterfaster

    SvaraRadera
  3. Hahaha! Gubbar i 30-årsåldern? De är ju bara pojkspolingar ju!

    SvaraRadera
  4. Jodå, på nåt konstigt sätt hinner de ju alltid, de där ungarna! Och jag har full förståelse för hur hemskt det är att sitta på tåget med en massa gamlingar i 30-årsåldern. Usch och fy, säger den också evigt unga
    Småländskan

    SvaraRadera
  5. Hahaha, jag som fyller 40 om två veckor, vad blir jag då??

    SvaraRadera
  6. Jezus, så där är min sambo också. Jag får både hjärtinfarkt och utbrott när vi ska någonstans ...

    SvaraRadera
  7. Bra tänkt att backa undan vid plattandet!

    SvaraRadera
  8. Jag menar, åka TÅG till Stockholm?
    Du bor inte när mig, det märker jag... ;)

    SvaraRadera
  9. dem härliga ungdomarna :)

    Ha en underbar helg !
    Kramar

    SvaraRadera
  10. Ha,ha,ha ja de mina har många sådana sidor att hämta hos mig ... konstigt nog har de ärvt mycket av det bästa av maken och mig samt själv lagt dit en hel del goda sidor de funnit själva. Men, det finns en som är riktigt tidsoptimist ... det är väl så i alla trevliga familjer väl?
    Ha en riktigt fin kväll!

    SvaraRadera
  11. Japp, det finns en särskild vakande hand över oss tidsoptimister. Det är skönt kan jag säga. Och bra motion får vi på köpet. :-)

    SvaraRadera
  12. Är också begåvad med en dotter som har det tidsperspektivet, vilket innebar att jag backade undan redan på morgonen när hon klev ur sängen om det fanns någon tid att passa under dagen...

    SvaraRadera
  13. SARA: Väldigt olika perspektiv ibland.

    Knaster: Jag är ju lite likadan jag då. Som din sambo. Jag har inte bytt någon garageport men en del annat har blivit gjort i rödaste rappet innan avgång.

    Sos: Ja, perspektivet förändras med åren...

    Smål: Ja, vem vill öht vara i närheten av 30-åringar? De luktar ju långvården lång väg.

    Livet innan liten: Välkommen till andra sidan, om man säger så. Den lite mer avslappnade sidan.

    Magica: Jag är också sån men jag får inte hjärtinfarkt när jag själv är sen, bara när andra är det.

    Åsa: Överlevnadsinstinkt, you know.

    Stina: Men vad åker du då? Båt?

    maria: Ja, mina ungdomar är ungefär lika härliga som jag, och det är inte det sämsta!

    4U2: I alla trevliga familjer! Absolut.

    Singelmamman: Och motionen ska inte underskattas. Tänk när vi om 40 år har varit på Vetekatten och vi rusar Kungsgatan ner för att hinna med tåget! Då kommer alla undra hur vi lyckats vidhålla den kondisen ända upp emot nittioårsåldern, och vi ba: ja, men vi är ju tidsoptimister och har alltid varit! Och alla ba: Vi vill också bli tidsoptimister!

    Marina: Japp, så är det. Ack, ja.

    SvaraRadera
  14. Jamen, precis så är det. Men nuförtiden har jag dragit mig tillbaka. Deras tidsoptimism är inte nu längre inte min stress. Det känns bra. Och nödvändigt för att undvika den där hjärtinfarkten... ;)

    SvaraRadera
  15. Jösses. Jag blir nervös bara av att läsa om det.

    SvaraRadera