På drift i tillvaron

Nu är jag cool och slänger ut ett litet avsnitt ur den beiga, tänkte jag för en stund sedan och började kolla efter en lagom snutt som i någon mån klarar att stå för sig själv.
Varför inte, liksom?
Ja, därför att jag, när det väl kom till kritan, kände att snutten jag valde helt plötsligt inte var tillräckligt stadig på benen. För hackig, för knäpp, för abrupt, för otydlig i stilen och för dålig, helt enkelt.
Så det blir ingen snutt.
Det är konstigt. Ena stunden kan jag läsa igenom något jag skrivit och känna, shit, det här är ju bra! Andra stunden kan jag läsa igenom samma avsnitt och känna, shit, det här är inte bra.
Hur fan ska jag ha det?!
Uuuuuuuuäääääääääääh! (Läs: synd om mig.)

Men på torsdag kväll ska jag i alla fall vara cool. Då ska jag gå på en supercool restaurang i Stockholm som jag aldrig varit på. Jag har kollat in websidan, det är därför jag vet att den har en coolhetsfaktor som våra restauranger här ute i landsorten aldrig kommer i närheten av. (Och då har vi ändå en restaurang i en svamp.)
Frågan är nu bara vad jag ska ha på mig för att smälta in. Jag går dit tillsammans med två Stockholmsbruttor, som förmodligen vet allt om att smälta in i det mesta. Så som Stockholmsbruttor gör. Jag ska i alla fall inte ha rutiga byxor, det var en av dom väldigt tydlig med.
Kanske räcker det med att jag tuggar tuggummi? Och virar håret runt fingret? Och säger eeeeee istället för äääää?
Nu ska vi eeeeeeta!
Har ni eeeeeetit feeeerdigt?
Så vi kan beeeeeetala?
Ja, det sista är samma hos oss, förstås. Vi säger ju inte bääääääätala. Om nu någon trodde det.
Ja, kära nån.
Det kommer nog gå bra, det kommer det säkert.