Nu är det krig!

Maskrosorna svajar idag också. Himla konstigt med tanke på att jag gick ut för att klippa bort dem igår.
Men det finns förklaringar, vänta så ska ni få höra. (Vänta så ska du får höra! sa alltid min mormor när hon ville att jag skulle vara tyst och lyssna. Sedan berättade hon om alla tokiga människor i hennes omgivning.)
Maskrosorna var det.
De är fjädrade. Man klipper gräsmattan jämn och fin, går nöjd in i huset och tittar ut genom fönstret. Bara för att se de jävlarna vingligt ståta där ute! Så tröttsamt.
En annan förklaring till det muntra svajandet i trädgården (jag har utsikt över den där jag sitter) är att bensinen i gräsklipparen tog slut när jag bara klippt ungefär hälften. Makens fel, måste man allt säga, för det var han som klippte sist. Han är för övrigt bortrest över helgen, i annat fall hade det inte varit jag som tagit kriget med maskrosorna. Men som den fagra, goda och rundhylta hustru jag är ska jag nu gå ut och fylla på mer bensin så att gräsmattan är färdigklippt när han han kommer hem. Och sedan ska jag ta itu med hans smutstvätt.
Skoja bara.