Och när ska lilla korkade jag inse att jag inte är gjord för press?
Skrev till 23.45 igår och hade då med allt stelare nacke under kvällens lopp kommit upp i 875 ord. Idag har jag migrän.
Sista orden jag skrev innan jag stupade i säng:
När jag kom hem drog jag ett djupt andetag, knappade in koden, slängde upp dörren och sprang uppför trapporna till min lägenhet. Som planerat hann inte Bruno med i den svängen.
En stund senare, när han plingade på min dörr, smög jag ljudlöst fram till titthålet för att försäkra mig om att det var han, stod sedan helt orörlig utan att andas tills jag hörde honom gå ner till sig igen. Det finns nio grannar till i den här portuppgången som han kan låna socker av. Jag hoppas att han tänker på det.
Vilken typ Bruno verkar vara. Jag är glad att han inte bor i min låtsasportuppgång.
SvaraRaderaHan verkar vara efterhängsen.
Men bra ord att sluta med, kom du "bara" upp i 875 ord så gäller det ju att dom är extra bra. Det verkar dom vara.
Och press är jäkligt jobbigt och den ska man försöka undvika, leder aldrig till något gott.
Författandet har sina begränsningar. Eller den lilla människan i sig själv kanske. Ta det lugnt, du kommer att skriva dina roman. Men sluta hetsa, gå på lusten. Lätt för mig att sitta på den här ön och säga eller hur? *klappar*
SvaraRaderaVila idag du.
SvaraRaderaDet är ett hårt liv att författa.
Kanske det var din sinnesstämning (pressen) som gjorde att du skrev just så där. När jag läser din text så blir jag lite stressad av att hon springer ifrån Bruno sådär men jag förstår att det måste vara så. Bra skrivet! (När jag läste rubriken till det här inlägget så trodde jag du menade sådana där byxpressar som brukar finnas på hotellrum).
SvaraRaderaUlrika: Han är skitjobbig! Fifan, säger jag.
SvaraRaderaMagica: Jag misstänker att allt blir lättare när man bor på en ö. Då kan man slänga alla som vågar sig på att vara jobbiga i sjön. Och förbjuda allt annat jobbigt, som arbete t ex.
Åsa: Pust och stånk, liksom. Tänk om man kunde får jobba på ett valsverk eller nåt istället...
Knaster: Min huvudkaraktär är ganska stressad kan man säga...
Bruno alltså. Man känner igen typen. I tell You.
SvaraRaderaSäger som Åsa. Mors dag = upp med fötterna högt och skit i maskrosorna också!
Oj oj oj nu vill jag veta vem Bruno är. Kommer här och låna socker mitt i handlingen utan att han har någon bakgrund.
SvaraRaderaVad kul att du fick riktig skrivarlust. Då blir man blind för allt vad ont i kroppen heter ända tills orden tar slut
Tur du fick bråka lite med maskrosorna
Ha en bra måndag
Spader: Man kan få lite nog av Brunosar...
SvaraRaderaLisbeth: Bruno har varit med ända från början men inte i det som ni fått se.