Jag följer bloggen writerjen (amerikansk författare), som gör dagliga djupdykningar i skrivandets alla möjliga aspekter.
Igår belyste hon det faktum att det nästan aldrig händer att författare får sitt första manus publicerat.
Nähä.
De flesta som blir publicerade har flera tidigare manus liggande i koffertar hemma.
Jaha... (Var köper man koffert?)
Koffertromanerna håller i regel inte publiceringsklass, men de var jättebra träning!
Okej, jag förstår vinken.
Att det bara är att skriva på.
Och inte tänka på att det om tjugotalet år kan ligga ett dussin manus i kofferten, och inget på bokdiskarna.
För övrigt läste jag någonstans igår att 2 promille av alla inskickade manus i Sverige antas. Jag trodde det bara var 1 promille, så det var goda nyheter.
En koffert får det bli alltså (till mig menar jag). För jag tror nog att du kommer att ingå i den där tvåprocentiga promillen så småningom. :)
SvaraRaderaJa en koffert får man nog leta efter på loppisar ute på landsbygden eller möjligen i en antikaffär.
SvaraRaderaMen chansen att publiceras har ju fördubblats, så det är klart att du ska hoppas :)
NÄSTAN aldrig, sa hon. Inte ALDRIG. Tänk på den du, kära lilla Nilla.
SvaraRaderaSe det så här: Eftersom du inte har någon koffert som ditt manus kan bli liggande i, så går det bra direkt istället :)
SvaraRaderaOm, utifall att, du skulle behöva en koffert så har jag en gammal amerikadito som står och samlar damm.
SvaraRaderaDet är bara att komma och hämta!
Ha! Vad var det för muntergök? Om du får ditt manus publicerat så bekräftar det ju bara regln att det alltid finns undantag!!
SvaraRaderaFörresten stod det ju nästan...
De flesta alster som aldrig publiceras och ligger i koffertar, garderober, på vindar och liknande, har nog aldrig heller varit hos någon förläggare och blivit refuserad. Tänk på det.
SvaraRaderaLäste du också att "hundraåringen" blev refuserad av 5 förlag?
SvaraRaderaSkit i den amerikanska marknaden! Du läser alldeles för mycket trams. Mitt första manus blev publicerat.
SvaraRaderaGlimra: Well, kanske vi båda kommer det. Hoppet är det sista...osv.
SvaraRaderaCat: Man kan nog inte skriva en roman om man inte, åtminsone då och då, tror att man kommer bli utgiven...
METTE: Jag tänker så det knakar!
Marina: Ja, det handlar nog om att INTE skaffa koffert.
Renée: Tack, jag ska ha det i åtanke när mina manus börjar föröka sig.
Lippe: Man måste nog vara lite korkad och tro på utgivning om man ska skriva. Annars kan det ju liksom kvetta.
Singel: Det finns folk som skriver hela manus utan att skicka in dem, menar du? Oj.
Åsa: Jo, jag läste det. Förlagsbranschen känns som något av ett lotteri. Men några ska ju vinna på lotter också.
Magica: Haha, jag som bara väljer ut högkvalitativa websidor att läsa! Men jag kanske skulle ta och skriva lite istället för att läsa om att skriva, det kan eventuellt vara en idé.
Men seriöst?! 2 promille? Jag blir lite kallsvettig när jag tänker på hur många koffertmanus det ligger och skräpar olästa.
SvaraRaderaInbillar mig att förlagsbranschen faktiskt är lite VÄL lik musikindustrin och mest hela tiden prånglar fram saker (läs: skit) som ska passa stora massan och dra in storkovan åt dem. Att de gärna ger ut någon slabbig självbiografi av någon B-kändis hellre än kvalitativa alster av begåvade författare.
Så nu sitter jag här och ilsknar till. Var demonstrerar man? Ska vi starta bokförlag?
Jag hänger på Märtas idé.
SvaraRaderaMärta och Singel: Ja, varför inte? Kan vara värt att prova hos de etablerade förlagen först, men går inte det så kör vi! Med vår samlade kompetens kan det inte gå fel.
SvaraRaderaMorran som ibland kommenterar här har gett ut en egen bok, på eget förlag, så det går.
Har ni färdigskrivna alster i era koffertar? Jag har typ hälften kvar på min roman, men ska skynda mig. Eller, visst ja, jag kan inte skynda mig. Jag blir klar i vinter i alla fall, har jag bestämt.
MAGICA!!!
SvaraRaderaNu vet jag vilken bok jag vill ha! Din!
Tappa inte sugen, ge ut din beiga själv. Finns flera "print on demand" på nätet. Har använt mig av Vulkan, fungerar bra. Visst, du blir inte miljonär på dina alster men det är en skön känsla att hålla sin bok i handen.
SvaraRaderaHm... läste någonstans att nästan i princip alla (99,8%) av alla manuskript som kommer in inte har en tanke om vad man egentligen vill berätta eller också handlar dom om något tragiskt som hänt under tonårstiden.
SvaraRaderaNej du Nilla... här gäller det inte att fega. Tänk så många manuskript som bara ligger i lådor, nerpackade, för att ingen vågar skicka in dom.
Om du kastar dig ut så lovar jag att skicka in min (äntligen färdiga) barnbok... Tummis?
Kram
Mika
Madlar: Man blir inte miljonär när man blir publicerad av etablerade bokförlag heller, så varför inte!
SvaraRaderaMika: Tummis! Det är klart att du ska skicka in din barnbok! Skynda!
Hej, Morran här! Vi går samman allihop och gör ett förlag tillsammans vettja!
SvaraRaderaJag känner flera stycken som har flera manus i byrålådorna men inte vågat skicka in. Men herregud, varför inte?
Kul förresten att höra att 100-åringen blev refuserad av fem förlag. Det är en annan storsäljare och bra bok som blev refuserad långt fler gånger, men just nu står det still om vilken jag menar. Men där ser man, aldrigaldrig ge upp!
Hanna: Jag vill testa hos de etablerade förlagen först, även om chansen är nästintill noll.
SvaraRaderaMen sedan är jag absolut intresserad!