- en blogg om frigörelse, livets sötma och andra allvarliga grejer
söndag 30 oktober 2011
Hallå
Har ni märkt att jag ändrat glada tillrop till galna tillrop? Läste genom och sorterade alla kommentarer jag fått sedan jag startade den här bloggen och kände bara: well, well, well...oh.
Man blir som man umgås, för att använda en sliten klyscha. Från att ha varit en seriös och djupt tänkande människa har jag förvandlats till en total galenpanna sedan jag började med bloggandet. Svär, röjer och gör mig lustig på andras bekostnad, usch, vilken depraverad person jag har blivit. Men jag är i gott sällskap, det räcker ju att titta på foto till höger på dig med de vilt stirrande ögonen, så får man perspektiv på tillvaron igen.
Alltså, man har ju ett visst kontrollbehov. Vill liksom veta att landet fortfarande ligger som det är tänkt. Om det fattas en pusselbit så blir det tomt där den borde ligga. Och här var det ödsligt. Pusslet blev inte klart. Men nu så. Puh.
Så då ska man skriva något galet nu då alltså?
SvaraRaderaVet jag inte hur man gör...
Ge mig the title, genast.
SvaraRaderaJag såg det nu:)
SvaraRaderastämmer galna bättre på de kommentarer du får?
SvaraRaderaSos: Va? Och var har du plötsligt slarvat bort den förmågan?
SvaraRaderaMagica: Shit, vad du är KRÄVANDE!
Åsa: Så är du snart femtio också.
Shamrock: Så du håller med mig? Det känns bra.
Galen? Jag? Kan jag väl aldrig tro. Jag är ju alltid såhär.
SvaraRaderaMan blir som man umgås, för att använda en sliten klyscha.
SvaraRaderaFrån att ha varit en seriös och djupt tänkande människa har jag förvandlats till en total galenpanna sedan jag började med bloggandet.
Svär, röjer och gör mig lustig på andras bekostnad, usch, vilken depraverad person jag har blivit.
Men jag är i gott sällskap, det räcker ju att titta på foto till höger på dig med de vilt stirrande ögonen, så får man perspektiv på tillvaron igen.
Å ffa...n, jag som tyckte det stod GENIALA tillrop...
SvaraRaderaJa för fasen. Genialt galna tillrop!
SvaraRaderaJag är oftast både glad OCH galen. :)
SvaraRaderaTjohooo?
SvaraRaderaGalet bra tänkt :)
SvaraRaderaJag är ju inte den galna typen utan den mera genomtänkta så jag förstår inte vad du menar.
SvaraRaderaOj nu känner jag en viss press på att skriva galet och då vet man ju aldrig hur galet det kan bli ;)
SvaraRaderaHALLÅ!!!!!!!!!
SvaraRaderaVad gör du?
Du har väl höstlov?
Skriver du på den beiga?
Är svaret "nej" gillas det inte!
Hur menar du nu? Sorterar du kommentarerna??? Låter totally crazy. Misstänker att det är något annat du verkligen behöver göra (men inte gör).
SvaraRaderaOch nu säger jag som du; Hallå?
SvaraRaderaHar du trillat av den där pinnen? Kravla dig upp nu och ge oss med om den där beige...
Eller nåt.
Hallå själv!
SvaraRaderaJag får öva på det galna..
SvaraRaderaWhere art thou?
SvaraRaderaJag håller med både Småländskan och Mockapocka här. VAD GÖR DU? Och var är du!?
SvaraRaderaDäremot har jag märkt att du är försvunnen.
SvaraRaderaVafalls?
Och nu förstår jag varför.
SvaraRaderaDu visste att du skulle driva mig till vansinne genom att låta bli att blogga i flera dagar. Närmare bestämt fyra.
Till och med jag är tillräckligt duktig på matematik att jag kan räkna till fyra.
Och i det här sammanhanget är fyra alldeles för mycket. Fen elefanter kanske är fler än fyra myror, men noll inlägg på fyra dagar är defintivt färre.
Höstlov på pinnen? Tomt utan dig.
SvaraRaderaMaj: Mmm, galen.
SvaraRaderaRenée: Vad säger du? Kanske är dags att ta bort den där bilden? Jag vill ju inte att folk ska tro att JAG är galen.
Titti: Måste tillstå att det finns en del geniala inslag mellan varven. Fast fler galna.
Singel: I know, I know...
Knaster: Finfin kombo, om du frågar mig.
Spader: Tjohej!
Anneli: Japp, haha.
Ulrika: Eller nåt, he he.
Cat: Det är bara att blunda och köra järnet!
Smål: Oj, svaret är tyvärr nej. Men jag har funderat på att klippa mig! =)
Mocka: Men, jag gör väl ALLTID det jag behöver göra! På direkten.
Joanna: Om du visste hur ofta jag trillar av min pinne. Vanligtvis hänger jag och dinglar i den.
Mette: Halli, hallå!
MUD: Ja, för du har ju inget galet i dig ÖVERHUVUDTAGET!
Maj: In mi bed, right now!
Singel: Men gud vad du skriker. Vad frågade du nu igen?
Åsa: Oh, no, jag är inte försvunnen, sitter här med min dator helt oförsvunnen. Ont krut förgås inte så lätt, you know.
Katarina: Oj, fyra dagar? Säger du det. Det var lång tid för att fundera på om jag ska klippa mig.
Joanna: Säger du? Tomt hur då, menar du?
Alltså, man har ju ett visst kontrollbehov. Vill liksom veta att landet fortfarande ligger som det är tänkt. Om det fattas en pusselbit så blir det tomt där den borde ligga. Och här var det ödsligt. Pusslet blev inte klart. Men nu så. Puh.
SvaraRadera