tisdag 18 oktober 2011
Lite hängfärdig
Jag har skrivit ganska intensivt på min beiga i några dagar. Fort, är synd att säga - that'll be the day - men intensivt. Så idag prppprrrft gick luften ur mig. Oombedda frågor poppade upp, som: Vad håller jag på och skriver egentligen? och Vem är jag att skriva den här berättelsen? Eller snarare: Uuuuääää, vem är lilla värdelösa jag som inbillar mig att jag kan skriva en roman, snörvel. Inte någon vacker syn, men ni slapp ju se spektaklet. Kände mig ganska hängfärdig där ett tag, och känner mig fortfarande lite vilse i pannkakan. Min berättelse skriver sig till stora delar självt, och jag hoppsar för det mesta bara bredvid, kan man säga. Jag är ytterst tveksam till att ta något slags slutgiltigt ansvar för alltihopa. Måste man det?
Låter som den perfekta lidande konstnären
SvaraRaderaTyvärr måste du nog ta ansvar ... Solbritt kan ju inte göra det i alla fall. ;)
SvaraRaderaHåller med Shamrock. Säger som Scarlett. I morgon är en annan dag...
SvaraRaderaJag tror att du kan avskriva dig allt ansvar genom att hävda att romanen skrev sig själv. En intressant tanke. Men inkomsterna från böckerna tar du väl hand om?
SvaraRaderaGe ut den under annat namn, typ granntantens. Då kan hon ju få ta ansvaret och så tar du pengarna!!!
SvaraRaderaHur var det nu?? Det var geniet som tvivlade, eller?
Jag känner igen allt det där. I ena stunden tänker jag "Jorå, detta blir allt en grym roman" och i nästa är jag lika övertygad om att "Näru, ingen kommer att vilja läsa detta dravel".
SvaraRaderaMin har ju också skrivet sig själv från början, men den var väldigt mångordig. Mitt arbete ligger i att tygla den...
Som sagt, stora konstnärer ska väl lida fram sina alster...eller?? Fast försök att bara lida sådär lagom mycket, det låter inte vidare kul!
SvaraRaderaJag kan axla ansvaret. Skriv mitt namn på omslaget bara så fixar jag det (och håvar in kulorna för den hyllvältare det kommer bli).
SvaraRaderaÅh, vad jag känner igen mig.
SvaraRaderaFrån hybris till dö.
Och fort kan det gå.
Just nu är jag i dö ... med manus två. Ettan är fortfarande okej för att någon sa att den var det.
Du kan ju alltid ge ut den under pseudonym ;)
SvaraRaderaShamrock: Well, vi säger väl det då...
SvaraRaderaHanna: Why not??? Hon är en ganska ansvarstagande typ, faktiskt. Och redig.
Spader: En himla tur att det alltid är det! A new beginning! Varje dag.
Knaster: Inkomsterna tar jag hand om, utifallatt det skulle bli några. Någon måste ju göra't liksom.
Lippe: Stackars granntanten! Känner jag spontant.
Joanna: En viss tygling krävs här också, men den sker innan orden landar på pappret för det mesta. Vojne, vojne, det är jobbigt att vara författare. *host*
Marina: Jag är nog ingen stor konstnär för så himla mycket lidande blir det inte. Fast lite, och det får räcka.
mocka: Du kan få skriva ditt namn på omslaget, det är okej. Men pengarna tänkte jag väl ta hand om själv.
Åsa: Skumt det där. Samma förbenade textsnutt kan liksom förändra sig över natten; gå från genialisk till katastrofal.
Cat: Det kan nog vara en bra idé! Då vet ingen att galenpannan är jag.
Undrar hur jag hamnade här, men glad att jag gjorde det. Mycket trevlig blog, med viss igenkänning.
SvaraRaderaDet där med att skriva och komma av sig, t.ex: mitt i mitt skrivprojekt (som senare faktiskt resulterade i en roman) frågade jag en skrivande kompis vad som hände. Eller snarare, eftersom han är amerikan: "What happened? It no longer works." Och han svarade: "I bet it's the middle that happened. Everything is fine until you get to the middle." Och så var det ju. Kan det vara förklaringen?
Karin: Kul att du hittade hit!
SvaraRaderaJag tänker mig att jag har passerat mitten, att jag skrivit ungefär två tredjedelar. Själva berättelsen rinner på ganska bra men ibland får jag en känsla av att den är helt fel/ointressant/dålig/blablabla.
Å andra sidan tycker jag andra dagar att den är briljant, ha ha.
Har du publicerat din roman? Vad heter den i så fall? *nyfiken*
Jo så där är det nog hela tiden för de flesta som skriver. Särskilt när det går någorlunda lätt att skriva, för då pendlar man alltid mellan "skitbra" och "uruselt". Så det är bara att skriva på. För sedan börjar det verkligt roliga, redigerandet. (Ack om jag hade 400 färdiga sidor att sätta tänderna i, slita i stycken, foga samman igen!)
SvaraRaderaJo, det blev en roman som kom ut i våras, på engelska i Östafrika. Någon som känner mig sade: "Jaha, en roman på ett främmande språk, om en fjärran kontinent och med en manlig huvudperson. Ska du inte använda pseudonym också?" Så det är klart att jag gjorde det. Man kan nog hävda att jag tagit minimalt med ansvar för mitt alster, Hue of Blue, av Nina Jaribu.