Funderar på att radera föregående inlägg innan jag hamnar i en sådan där skrivkramp. Vad kan man kräva av en författare, egentligen? Inte så mycket, tycker jag faktiskt. Meningar som flyger fram likt sommarsvalor; man kan få skrivkramp för mindre. Har man karaktärer som Solbritt, Eilert och Bruno att hålla styr på får man vara glad om man alls lyckas hålla dem kvar i manuset, meningar som flyger fram likt sommarsvalor, my ass!
Känner också att jag bör varudeklarera den beiga i departementet snygga metaforer. Det händer att jag försöker, men nittionio procent av dessa försökskaniner försvinner ut via delete-knappen. Metaforen blir hängande som ett hånskrattande spöke över det i texten jag försökte metaforisera, och jag bara DELETE-DELETE-DELETE. Överhuvudtaget är jag helt säker på att den mest använda knappen på min dator är just delete-knappen. Den lilla raringen där uppe i tangentbordets högra hörn. Jag kan lugnt slå fast att jag aldrig skulle bli klar med någon roman om jag skrev på den gamla reseskrivmaskin som tronade på mitt skrivbord när jag växte upp. Och varje pappersark jag faktiskt fick ihop skulle stå för sig själv tack vare all tipp-ex. Kanske skulle jag kunna göra ett konstverk av dem, men knappast en roman.
Men (med tanke på att jag en vacker dag ska försöka sälja mitt beiga underverk) : På resten av punkterna är jag förstås sketabra. Uj uj uj, ni anar inte. (Inte jag heller ungefär varannan dag, men det är en annan sak.)
Oj, oj, oj tipp-ex alltså! För att inte tala om de där små raderingsremsorna som man satte i skrivmaskinen, slog ner samma tangenter som man ville radera. Vet du, eller är du för ung för att fatta vad jag snackar om?
SvaraRaderaStencilapparaterna där papperna flög över halva kontoret, blöta, jävla rödtextade papper som man sen skulle torka och lägga i "kundkuvert"... Det var tider det! *s*
Och du skulle bara våga radera ditt föregående inlägg! Det är ju så mitt i prick!
... joråsåatte, eller nåt. Svårt att säga på småländska, det blir mer liksom johodusåedeallsåfaktistvetdu...
SvaraRaderaJag tror inte att jag har en enda metafor i mina manus.
SvaraRaderaMåste man det om du ska bli nöjd?
Åsa: NEJ! Givetvis inte. Det finns en uppsjö olika sätt att berätta en berättelse, och var och en måste berättas på sitt sätt.
SvaraRaderaEtt exempel: Klassikern The Catcher in the Rye. Berättaren är en ung kille och språket är därefter. Inte en metafor i hela boken, så vitt jag minns och jag älskar den boken.
För övrigt blir jag inte nöjd eller inte nöjd när jag läser. Jag tycker om eller tycker inte om.
Usch, jag skulle inte ha skrivit den där listan, den ger ett snobbish intryck. Och om något kan förstöra en text så är det när saker och ting trycks in för att det "ska" vara där. Metaforer, till exempel.
Hörru du! (Här försöker jag få dig att haja till och uppmärksamma min kommentar i den stora massan avkommentarer.)
SvaraRaderaKan du inte lägga till lite fler klick-rutor istället för att bara ha Interesting?
Interesting fångar liksom inte det jag vill klicka i när jag läser dina inlägg.
Jag vill ha en: My gadd, aj lavv jo, jo are so damn good.
Sedan skulle jag vilja ha en: Skynda på och se till att få den där beiga romanen färdig och utgiven någon gång, jag dör om jag inte får läsa den snart.
Och om det gick att klicka i båda de rutorna vore jag nöjd. Jag kan ju bara inte klicka i Interesting. Interesting är ett icke-ord.
Har du knapparna Break, Pause, Home och End på din dator? Det har jag. Jag har aldrig tryckt på dem. Break och Pause är inte det samma sak? Att trycka på Home när jag redan är hemma känns helt onöndigt. Om du har End på din dator så tryck inte på den. Det kan ta en ända med förskräckelse. Bry dig inte om de där punkterna som du satte upp. De kan gälla för andra men inte för dig.
SvaraRadera- Suck. Onödigt skulle det stå. Inte onöndigt för det vet jag inte vad det betyder. (Ser du att jag gjorde ett talstreck istället för citationstecken?
SvaraRaderaKatarina: Haha, tack söta du! Jag har faktiskt försökt lägga till fler rutor (dock inte de du föreslår...) men inte lyckats. Som det tekniska geni jag är får jag nog vara glad att jag fick till en.
SvaraRaderaKnaster: Min Break och Pause är på samma knapp, en rationalisering, antar jag. Någon Home har jag inte men däremot en Help. Den trycker jag ofta på men det har inte hjälpt hittills. End trycker jag då och då på när jag vill komma till slutet av raden, det är inte farligt. Jag ser att du använder talsträck! Betyder det att du har börjat skriva på en roman nu? - Suck, känns som en spännande inledning.