Är det verkligen en medelålderskrisfråga, kanske någon tänker. Svar: ja. Försåvitt man är i medelåldern och skriver. Jag vet flera stycken.
För att hitta ett svar ska jag gå in i mig själv och rota. Vad drar in mig i en bok? Vad får mig att vilja fortsätta läsa?
Jo, det ska jag tala om:
1. Jag är svag för direkta tilltal. Kan vara en inledande replik eller en monolog direkt från huvudkaraktären.
2. Om jag redan första sidorna får en skildring av en ofullkomlig huvudkaraktär som jag kan känna med så är jag fast.
3. Skickligt använd ironi och jag faller, oh, vad jag älskar det!
4. Snygga metaforer är jag också svag för, sådana stryker jag ofta under så att jag kan gå tillbaka och läsa om dem. Mums.
5. Ett lättläst språk vill jag helst ha, meningar som flyger fram likt sommarsvalor, ni vet.
6. Dialoger tycker jag om, de ger mig som läsare direkt tillgång till karaktärernas beteende i olika situationer, och man får själv nöjet att tolka både karaktärerna och situationerna.
Well, du som frågade. Nu är det bara att du sätter dig och skriver.
18 kommentarer:
Just dialoger har jag SÅ svårt för. Jag vet inte vad det är. De fortsätter alltid några varv för länge. Det är alltid någon som ältar något. Hjärnan fattar fortare än vad jag kan läsa och tröttnar när ögonen sedan läser vidare osv. Men jag verkar vara ensam om att tycka såhär, så jag får väl övaövaöva och skriva in några fler i nästa roman.
Å jag som tänkte svara (och gör det): -Man tar reda på var läsaren bor och sen kastar man ett nät över den och vips så har man fångat läsaren. Men jag inser nu att det var inte alls så du menade..
Hanna: För långa dialoger är inte bra dialoger. Varje replik ska vara nödvändig för att ha ett berättigande.
Sedan måste inte alla böcker innehålla dialoger, det finns ju andra sätt att skriva.
Veronica: Jodå! Alla sätt är bra utom de dåliga. Lasso kanske också kan funka? Om man tränar lite först.
bra tips!
1: Håller med. Men inte alla författare som lyckas med det.
2: Jag behöver inte identifiera mig med huvudkaraktären, men däremot kanske känna, fatta, vad den vill, tycker tänker, är...
3: Håller med.
4: Jodå, sånt är bra.
5: Ja, sånt språk gillar jag. Men inte för mycket av det bara.
6: Precis! Det är ju det som är grejen liksom, att skapa sig en egen bild av karaktärerna.
Du Nilla, din beiga kommer att bli kanon!
Håller med. Metaforer får gärna förekomma men inte i för stora mängder.
Något som kan få mig att sluta läsa en bok är för många och långa miljöbeskrivningar.
Tack för analysen. jag kanske ska ta fram mitt manus och stämma av med det du skriver. MMM jag tror att jag formulerade mig dåligt i förra inlägget. jag tänker inte på självförtroende jag tänker på något annat. just nu vet jag inte alls hur jag tänkte och skit samma var väl det
Suzan: Eller hur!
Smål: Tack! "känna med huvudkaraktären" är mer på pricken. Jag har nu ändrat.
Men du! Jag sa inte att JAG uppfyller alla de där kriterierna!!! My God.
Jodå! Det gör du visst det! Uppfyller alltså, alla kriterierna! Såklart du gör, annars hade du inte numrerat dem här!
Det du själv vill ska fånga dig, det är ju precis det du vill vi ska fångas av i dim roman.
Eller?
Ös på Nilla, vi väntar och väntar.
dim=din
..men det fattade du nog att jag menade
Språket!!! Jag kan inte säga vad det egentligen är men en del böcker behöver jag bara slänga en bläng i och få stora rysningar för att den är så illa skriven!! En annan bok kan jag däremot direkt känna att jag vill läsa. Jag tror din bok hör till de senare för jag gillar hur du uttrycker dig på bloggen!
Metaforer kanske man ska passa sig för lite?? Eller ;)
Läs det här, jag gapskrattade:
http://alfahannen.blogspot.com/2011/09/malande-bildsprak-och-liknelser-ar-rena.html
Jag hade jättesvårt för att skriva dialoger i min bok, tvingade in några här och där för att jag själv gillar att läs dialoger. Hoppas inte de är alltför överflödiga...
Ser fortfarande fram emot din bok massvis!
När släpper du din bok? Hoppas snaaaart!!!:)
Kram och trevlig söndag!
Men åh, det där ämnet skulle jag ju behöva skrive en helt egen bok om för att kunna svara! :-)
Det där lät svårt. Om jag ska tänka på allt det där kommer jag aldrig kunna skriva en bok som fångar någons intresse. Det är tur att det finns de som kan sådant!
Smål: Herregud, varför punktade jag upp de där kriterierna? Men vi säger väl att jag uppfyller dem då. Minst lika bra som de stora författare som skrivit böcker i decennier. Så måste det vara. Joråsåatte.
Lippe: Tack för tipset! Ha ha ha, älskar framförallt alla snygga syftningsfel.
Duktiga tjejen: Jag skulle nog vilja säga att det som flyter bäst i min text är partierna med dialoger. Miljöskildringar och dylikt blir lätt stelt och krystat hos mig. Tyvärr, en bok kan ju inte bestå av dialoger allena...
Mina dagar: Ja, du. Vet inte. Om ett år, kanske?
Anki: Varör inte? Skulle nog bli en intressant bok.
Knaster: Ja, det lät jävligt svårt. Tur att jag inte haft de här kriterierna formulerade förrän nu, då hade jag nog inte kunnat skriva någon roman.
Låter ju lätt som en plätt när man läser det här...
Funderar på min egen bok och tror att det förhåller sig så här:
1. Nope, det har jag inga.
2. Jo, dessvärre är min karaktär ofullkomlig och lite vilsen.
3.Nope, ingen ironi heller att tala om, bortsett från ett litet drag av sarkasm under ett gräl.
4. Nope, känslan för metaforer försvann nog på Journalisthögskolan, då man skulle vara konkret och kortfattad.
5. Jorå, lättläst är det i alla fall, alltid något med bra Journalisthögskolan, där vi fick lära oss att alla ord som har fler bokstäver än tre stöter på visst motstånd hos läsaren.
6. jag har mycket dialoger (för mycket?) för att jag tycker att de ger en bild av hur personerna är.
Men vi läser väl varandras böcker ändå när de väl är klara...? Fast inte allt är same-same... ;)
Joanna: Klart vi gör! =)
Skicka en kommentar