Man upphör aldrig att förvånas över vad livet har att komma med

Att jag tar körlektioner känns som ett genombrott i mitt liv. Jag kör så himla bra, trots att jag bara tagit sex lektioner, och roligt är det också. För att inte tala om befriande! Vem kunde ana? Inte jag. Blotta tanken på körkort har tidigare i mitt liv bara gett mig ångest.

Om jag klarar att ta körkort (och det kommer jag göra) så kommer jag förmodligen klara vad som helst. Det är ett rimligt antagande. Skriva en roman (vilket är på tiden, jag har så sjukt mycket att berätta). Lära mig ett till språk flytande (spanska?). Lära mig fyra-fem pardanser (salsa, cha cha, bugg, polka och liknande). Utveckla mig inom fritt broderi och oljemålning.

Körkortet (som såg ut att aldrig bli) har suttit som proppen Orvar och hindrat min personliga utveckling, jag ser det klart och tydligt. Nu när proppen har gått ur kommer romanen, spanskan, danserna och det fria skapandet välla fram och ge mig lika mycket glädje som bilkörningen och körkortsteorin ger mig.

Mina böcker i körkortsteori