'Okay, okay, I killed the bird. But what do you expect, I'm a cat! It's my job to catch sweet little birdies. So I caught it. Maybe I shouldn't have dragged it in and left it on the carpet. And maybe the stains won't come out ever. So hang me.'
Sedan fortsätter berättelsen med att denna rara katt (Tuffy) kommer hemdragandes med en fet kanin som han får arbeta hårt för att få in genom kattluckan. En död fet kanin. 'It was more like a pig than a rabbit, if you want my opinion.'
Det visar sig vara grannens kanin och familjen katten bor hos får frispel, förstås. I panik ger de den döda kaninen 'a nice bubbly wash' följt av ett jobb med hårtorken så att pälsen blir fluffigare och finare än någonsin. 'I never saw him look so nice before.'
Därefter kryper den innovativa pappan genom häcken in till grannens trädgård och lägger in kaninen i sin bur. Smart, va? Enda problemet är att grannarna tre dagar tidigare begravde sin lilla (feta) kanin, så de blir en aning förvånade när de morgonen därpå hittar den 'nice and fluffy' i buren igen.
Ja, frågan är hur man själv skulle ha löst situationen? När jag frågar eleverna brukar de flesta föreslå ett sanningsenligt samtal med grannen istället för att piffa kaninen, men jag vet inte jag ... Grannar kan vara oberäkneliga och bli skitarga för minsta småsaker. Kan man hitta någon kreativ lösning för att slippa ta på sig skulden så är det väl bra, tänker jag?
I eftermiddags läste jag den här texten med en grupp som inte kan så mycket engelska, men som ni förstår kan jag ju inte låta det hindra dem från att ta del av denna pärla till berättelse. Man får anpassa läshastigheten, ta en mening i taget. Segt, en sen tisdag, och vi hann bara halvvägs. Jag var den enda i klassrummet som skrattade och en elev somnade.
På torsdag morgon fortsätter vi!
Men vad gör man inte för att dela med sig av litteraturens underbara värld? Heja dig!
SvaraRaderaChristine: Tack, tack. Man kan ju inte ge upp bara för att man får lite motstånd!
SvaraRadera