Livet smyger runt knutarna

Igår pratade jag med en person som vid ett obevakat ögonblick i samtalet sa:

Livet smyger runt knutarna.

Ett uttryck jag aldrig hört, och jag bestämde mig för att lägga det på minnet, vilket jag som synes har varit duktig och gjort. Check på den. Synd bara att jag inte kommer ihåg sammanhanget och vad han ville illustrera med orden. Förmodligen något intressant.

Något om att det aldrig blir som man tänker, kanske? För det blir det ju i princip aldrig. Man planerar och tänker igenom, lämnar inget åt slumpen, och tji fick man, för där kom livet smygandes när man minst anade det och ställde allt på ända.

Och varje gång sitter man där och gapar av förvåning. För man vill inte inse att livet har övertaget. Nej nej. Desperat klamrar man sig fast vid föreställningen om att man själv bestämmer över sitt liv. Att det går att styra med säker hand. Hur många gånger man än blir överbevisad!

Det var nog det han menade.