En av mina upplivande störningar

Har skrivit 'blogga' på min att-göra-lista idag och då är det ju bara att göra det. Tack vare mitt bloggande, som pågått till och från i över tio år nu, vet jag att de flesta blogginläggen kommer till av att jag sätter mig framför datorn, och inte av att jag får en idé till vad jag ska skriva om.

Intressant att notera med tanke på mitt övriga skrivande.

Sätt dig framför datorn, och det skola bli skrivet.

Hade planerat in tio dagar för skrivande i juli, det blev tre. En vink om att jag nästa år ska planera in trettio, för då kanske det blir tio? En dag för skrivande innebär för mig minst fyra timmar i något av mina skrivprojekt. Bloggandet räknas inte. Det är inget projekt. Vet inte riktigt vad det är. För det mesta roligt, och om inte roligt så i alla fall kravlöst. I min blogg (ja, här alltså) kan jag skita i syfte och målsättning, det är det bästa. Inga långsiktiga planer, inga kortsiktiga heller. Få läsare som bryr sig, även om jag förstås högt och heligt värderar de arma krakarna.

Fast kravlöst och kravlöst, jag vill ju ha kvar de läsare som fortfarande återkommer. Mitt (hemliga) knep är att få till ett avslut med ordentligt schvung i varje inlägg. Ett avslut som trycker ut energi i världen, och gör den en aning rikare. Kan bli sittande i timmar (nåja, i alla fall halvtimmar) bara för att få till de där sista orden. Hjärnan i baklås, träsmak i arslet, ömmande muskler i nacken. Jävligt jobbigt och kravfyllt, faktiskt.

Så, vad har ni för störningar?