Benny och Britta del 12

Krisen har nu fått effekten att Britta ibland, i obevakade ögonblick, funderar på att flytta tillbaka in i sovrummet. Om man ska förklara det vetenskapligt så blir människan mindre kräsen i akuta krissituationer, i synnerhet när det gäller närstående. Det här sker på ett omedvetet plan så Brittas hjärna upplever faktiskt Benny i en fördelaktigare dager. Man kan se det som en överlevnadsinstinkt som inträder. En som gör människor mer korkade för att hjälpa dem genom krisen.


Britta: 'Jag hörde eller läste någonstans att kroppskontakt förlänger livet.'

Benny: 'Jaså, säger du?'

Britta: 'Det handlar om oxytocinet som bildas när hud möter hud, det stärker immunförsvaret.'

Benny: 'Jaså, säger du?'

Britta: 'Jag tänker att vi får börja ta i varandra, helt enkelt.'

Benny: 'Jaha?'

En stunds tystnad.

Britta: 'Ett alternativ är att skaffa ett husdjur man kan klappa, det ska tydligen ha samma effekt.'

Benny: 'Är inte det att krångla till det?'

Britta: 'Det behöver inte bli så krångligt. Jag kan kolla upp hur man köper en hundvalp.'

Benny: 'Det vore jätteroligt med en hundvalp, men du tycker ju inte om hundar ...?'

Britta: 'Man kan väl ändra sig, men annars räcker det väl att du tycker om den.'

Benny: 'Om du säger det så ...'

Britta: 'Tänker att jag ändå bör flytta in i sovrummet igen.'

Benny: 'Jaha? Ja, du är välkommen ...'

Britta: 'Ju mer oxytocin desto bättre.'

Benny: 'Det verkar klokt tänkt.'

Britta: 'Då kommer vi producera både dag och natt.'

Benny: 'Oj oj, det kommer spruta oxytocin här.'

Britta: 'Sluta larva dig.'