Visst är det intressanta företeelser?
Själv är jag storsint. Har alltid plats i mitt hjärta för alla som vill. Det är bara att knacka på, som jag brukar säga.
Plats för alla förutom idioterna, alltså. De som kanske inte är födda som idioter, men som beter sig som om de vore det. De småaktiga, bornerade jävlarna, ni vet vilka jag menar. De som är dumma i huvudet, helt enkelt. Att jag inte orkar släpa omkring med dem i mitt hjärta är fullt begripligt, tycker jag. Det gör mig inte till en småaktig människa, bara en storsint mänsklig människa. Man vill ju inte vara en lallande fårskalle, eller hur. En som helt okritiskt trycker kreti och pleti till sin barm. Den typen av människor går mig verkligen på nerverna. De är nästan värre än idioterna.
Det var det för idag. En sommarreflektion, nu när man har tid att reflektera.
Nu blir jag lite bekymrad, av två skäl:
SvaraRadera1. Det måste vara ett ovanligt otrevligt jävla praktarsle som du har råkat ut för!
2. Det händer att jag emellanåt är lite dum i huv'et. Eller i alla fall beter mig som om jag vore. Blir jag portad från din blogg då?
Karin: ETT praktarsle? Det kryllar ju av dem! När jag gör en snabb uppskattning är det kanske ... typ alla utom jag och mina typ tre bloggläsare. :) Som en liten obefläckad familj står vi över resten, tänker jag. :)
SvaraRadera