Varför oroa sig när man inte behöver? Det var ju inte hela världen det där. En av snickarna dök upp, den yngsta plutten, och han lyssnade och justerade så att nästan allt blev bra. Det som inte blev bra ska vi återkomma om, när det gått en tid och vi har hunnit utvärdera. Det är bara golvet i köket, inte så viktigt.
Nä, men alltså, det gick bra. Problemet är nog mest att jag hatar obekväma situationer, vilket betyder att jag oftare drabbas av dem, enligt lagen om världens samlade karma. Ju mer jag försöker undvika obekväma situationer desto fler får jag på halsen. Hurra, eller nåt.
Skönt att det gick bra. Men nu blir jag ju nyfiken. Vad är det för fel med golvet i köket? Lutar det? Har det en fångstgrop för varg i mitten? Har de missat mönstret så att det inte går att spela schack på det? Ok, mina fantasier om ert hus är kanske inte helt logiska - men nu råkar min hjärna fungera så.
SvaraRaderaPuh, så skönt! Och bara en person – det är skonsamt. Ett av mina svettigare minnen handlar om när jag skulle fördela skulden för ett felbygge mellan tre olika yrkeskategorier...
SvaraRaderaDDT: Den där fångstgropen för varg är nog den bästa beskrivningen. Tyvärr.
SvaraRaderaKarin: Usch, det låter komplicerat. Jag är glad att jag inte ska bygga något mer hus. Bara altan, förstukvist och lite annat. Grejer som också kan gå fel, förstås. Fattas bara annat.
Vad skönt att det gick bra! Vissa saker är svårt att sluta med, som att undvika obehagliga situationer 😀 //professorkajsa
SvaraRadera