Dimman ligger tät runt vårt hus, och här inne gror ångesten inför morgondagen. Då kommer de gulliga och söta snickarna som byggde vårt hus för att lyssna på våra klagomål.
Så jävla jobbigt!
Jag hatar att klaga på raringar. Det får mig att känna mig som ett svin. Dessutom är de duktiga och yrkesstolta, de små liven.
Något som tydligen plötsligt blivit min sak att hantera. Hur fan gick det till? Jag blir nästan förbannad när jag tänker på det. Varför ska jag samtidigt både klaga och skydda dem jag klagar på? Låter det inte som en uppgift för mycket?
Hade de skitit i yrkesstoltheten, och varit råbarkade och otrevliga, hade allt varit så mycket lättare. Då hade jag kanske till och med längtat till imorgon.
'Det är väl inte så farligt, de är säkert vana vid att justera saker i efterhand', säger Skåne.
Nej, Skåne, jag tror faktiskt inte det. Jag tror att stämningen kommer vara fruktansvärd när de är här. Ångestfylld, pinsam och hemsk. Och vi kommer göra mos av deras yrkesstolthet.
Uppdatering: Trodde att min ångest skulle dämpas av att skriva av mig i ovanstående inlägg, men det gjorde den inte.
Jag lider med dig! //professorkajsa
SvaraRaderaTack! 😭
RaderaUsch, det låter väldigt ångestskapande. Men jag misstänker att Skåne har rätt. De ÄR säkert vana att justera saker. Och är det lätta grejer tror jag inte att det är några problem alls. En bekant som kom hem och upptäckte att snickaren hade monterat pärlsponten liggande istället för stående möttes däremot inte av någon förståelse alls. Hon fick leva med det...
SvaraRaderaNämen vad orättvist! Jobbigt att behöva ligga ner för att få panelen som man vill. 😟
RaderaTräna på Skåne så att ditt budskap känns bekvämt (i alla fall hos dig): lagom av allt, lagom vänligt, tillräckligt sakligt, men begränsat till väsentligheter och absolut inte ackompanjerat med "jag vet inte riktigt", "jag är ledsen men", "ber om ursäkt för att".
SvaraRaderaAlternativt: Ta en cykeltur och låt Skåne ta diskussionen. Lite skånska mjukar liksom upp i kärva situationer.
Råder signaturen
"Been there, done that" (och, kan man tillägga, jag önskar att jag gett mig själv sådana råd innan... )
Det är det sakliga som brister när två idioter på bygg bygger ut.
Radera’Det här vill vi ha åtgärdat!’
’Okej, men gör vi det här så blir det problem där eftersom bla bla bla …’
’Jaha?’