Decenniet som gick

Går det att sammanfatta mitt 10-tal i ett blogginlägg? Nej. För mycket har hänt. Himmel och helvete har avlöst varandra. Jag är glad att jag i denna stund, på gränsen till 20-talet, står på benen.

Känner mig inte redo att skriva om allt som varit tufft och svårt (men ska så småningom) så här och nu håller jag mig till de himmelska upplevelserna: Skrivandet, Skåne och körkortet. (Och här utesluter jag de händelser som rör mina barn eftersom de är mina barn, och de inte är jag. Jag kan ibland ha svårt att skilja på mina barn och mig själv, det finns både en faktisk ihopblandning (från min sida) och en röst i mitt huvud som säger att jag borde vara ett med mina barn, om jag nu ska göra anspråk på att vara en riktig mamma. Den rösten behöver jag kanske utforska närmare? Men inte just nu.)

Tillbaka till de himmelska upplevelserna. Eller himmelska och himmelska, det låter ju som att de där tre grejerna är alltigenom himmelriket, och det är de ju inte. Vad gäller skrivandet så älskar jag att skriva, ja. Men det ger mig också en försvarlig dos ångest mellan varven. Skåne ger mig inte ångest, han skulle bara våga. Men inga relationer är en guldkantad promenad i parken hela tiden, inte heller denna. Slutligen körkortet; det är mycket himmelrike över det, men det finns stunder då jag inte tycker om att köra. När jag inte ser något genom vindrutan, till exempel. Mörker, dimma, regn, nedsplashad vindruta av omkörande bil. Inte så himmelskt. Backade in i en bil på en parkering i höstas, det var inte heller himmelriket.

Rörigt inlägg detta, men det har ju också mitt decennium varit, så det passar bra.

Och nu kliver vi över till 20-talet, GOTT NYTT ÅR OCH DECENNIUM!

Reflektion 2

Gunnar

En sliskig manipulativ skitstövel är på väg att växa fram. En genomvidrig typ. Funderar på om jag helt sonika borde byta ut honom?

Karin

Karin borde definitivt dumpa Gunnar, frågan är varför hon inte redan gjort det. Vad vinner hon på att vara tillsammans med honom? Ingenting, så vitt jag kan se.

Britta

Britta har förmodligen på gränsen till livsfarligt högt blodtryck. Hon borde också lämna sin man, om inte annat så för blodtryckets skull.

Benny

Vad ska man säga om Benny? Vet inte riktigt vilket fack jag ska stoppa honom. Har svårt att tro att Bennysar, som denna, ens existerar. Ändå känns han bekant på något lurigt sätt.


Jag fortsätter skriva dialogerna ett tag till för att se vad som händer. Kan bli regelrätt krig, men det är ju bara på papper i så fall. De här fyra personerna finns ju inte på riktigt, SOM TUR ÄR.

Karin och Gunnar del 7

Karin: 'Britta har skickat en länk om en mansgrupp ...'

Gunnar: 'Har Fitta skickat en länk om en mansgrupp?'

Karin: 'Men gud, lägg av! Alltså, varför håller du på så där?!'

Gunnar: 'Jag skojar ju bara, gumman. Skulle aldrig säga så när någon annan än du hör, det vet du ju.'

Karin: 'Det skulle kanske vara bra för dig med en sån här grupp ... Känner du dig ibland otillräcklig som partner, vän eller arbetskamrat?'

Gunnar: 'Va? Nej, det gör jag verkligen inte.'

Karin: 'Saknar du ibland seriösa och mogna vänskapsrelationer?'

Gunnar: 'Nej, varför skulle jag göra det?'

Karin: 'Känner du dig ibland som en vilsen pojke i en vuxen kropp?'

Gunnar: 'Ha ha, nej ... en vilsen pojke i en vuxen kropp ... verkligen inte.'

Karin: 'Är du nyfiken på nya förhållningssätt?'

Gunnar: 'Vad är det här, ett förhör?'

Karin: 'Skulle du vilja lära dig nya sätt att hantera konflikter?'

Gunnar: 'En sån kurs var jag ju på i höstas. Men allvarligt talat, det var inget nytt de hade att komma med. När man befinner sig i hetluften som jag gör då lär man sig med tiden att hantera konflikter. Gör man inte det så åker man.'

Karin: 'Jag tror att du skulle ha stort utbyte av en mansgrupp.'

Gunnar: 'Jag säger inte att det är fel med mansgrupper, jag tror de fyller en viktig funktion för många.'

Karin: 'Men du kan inte tänka dig att vara med i en?'

Gunnar: 'Jo, det skulle jag absolut kunna, det handlar inte om det.'

Karin: 'Vad handlar det om då?'

Gunnar: 'Hur skulle jag ha tid med det? Du klagar ju ständigt på att jag är borta för mycket redan som det är. Vill du att jag är borta ännu mer, eller?'

Karin: 'Ja, det skulle jag inte ha något emot.'

Benny och Britta del 7

Britta: 'Känner du dig ibland otillräcklig som partner, vän eller arbetskamrat?'

Benny: 'Va?'

Britta: 'Känner du dig ibland otillräcklig som partner, vän eller arbetskamrat?'

Benny: 'Nej, det tycker jag väl inte ...?'

Britta: 'Saknar du ibland seriösa och mogna vänskapsrelationer?'

Benny: 'Nej, det tycker jag väl inte ... Vad är det du läser?'

Britta: 'Känner du dig ibland som en vilsen pojke i en vuxen kropp?'

Benny: 'Nej, det tycker jag väl inte ...'

Britta: 'Är du nyfiken på nya förhållningssätt?'

Benny: 'Nya förhållningssätt? Vad är det du läser?'

Britta: 'Skulle du vilja lära dig nya sätt att hantera konflikter?'

Benny: 'Jag har inte funderat på det, men det vore kanske bra ...?'

Britta: 'Då anmäler jag dig till den här mansgruppen; MMM - mjuka och manliga män.'

Benny: 'Va? Nä, det vet jag inte ...?'

Britta: 'Du vill ju lära dig nya sätt att hantera konflikter!'

Benny: 'Jo, men inte i en mansgrupp! Varför skulle jag vara med i en sådan? Jag har inget behov av det.'

Britta: 'Hur kan du veta det innan du har provat. Jag anmäler dig.'

Benny: 'Nej!'

Britta: 'Va?'

Benny: 'Jag sa nej, jag tänker inte vara med i någon mansgrupp.'

Britta: 'Varför då?'

Benny: 'För att jag inte vill!'

Britta: 'Nähä?'

Tystnad.

Britta: 'Det var värst vad du tog i, det var ju bara ett förslag.'

Reflektion

Nu ska Benny och Britta hem till Karin och Gunnar på middag nästa lördag, och hur ska det gå, kan man undra. Katastrofscenarierna avlöser varandra i mitt huvud.

Å andra sidan har de ju uppenbarligen ätit middag ihop förr och det torde ha funkat någorlunda, annars skulle de väl inte göra det igen? Inte lätt när man inte känner folk så bra, då vet man inte vad som händer när man tussar ihop dem.

Sen är det ju ändå så i det här landet att folk beter sig när det krävs. De värsta konfliktämnena lämnar man liksom i hemmets lugna vrå. Såvida inte för mycket alkohol kommer in i bilden, förstås, men då kan man ju skylla på den.

Middagen får nog dröja. Det är en hel vecka kvar, och mycket kan hända på sju dagar. Jag tror Britta och Karin får träffas på stan för en fika, det känns som en bra förberedelse. Det kommer förmodligen ha en konfliktdämpande effekt, på vilket sätt vet jag inte, men har inte de två kvinnorna förmågan att smörja kugghjulen när det behövs? I alla fall Karin. Britta är väl lite mer av en osäkrad handgranat, men man vet aldrig hur en persons karaktär förändras när hen hamnar i en ny situation. Hen kan bli helt personlighetsförändrad.

God fortsättning så länge!

Benny och Britta del 6

Britta: 'Fick ett sms från Karin. Hon undrar om vi vill komma på middag nästa lördag.'

Benny: 'Jaha? Vill vi det?'

Britta: 'Vi? Hur ska jag veta vad du vill?'

Benny: 'Jag menar, vad tycker du?'

Britta: 'Nej, det menar du inte.'

Benny: 'Nej ... '

Britta: 'Jag svarade att vi kommer.'

Benny: 'Det gjorde du rätt i.'

Karin och Gunnar del 6

Gunnar: 'Ah, sitter du här?'

Karin: 'Japp.'

Gunnar: 'Vad skönt det ser ut.'

Karin: 'Mmm. Solen värmer här mot väggen.'

Gunnar går in, sätter på sig shorts, hämtar en solstol (för Karin har bara tagit ut en) och ställer stolen bredvid Karins mot söderväggen.

Karin tar tag i sitt ena lår och granskar det.

Karin: 'Jag får bara mer och mer celluliter.'

Gunnar: 'Jaha? Vad kan man göra åt det då?'

Karin: 'Vad man kan göra åt det?!'

Gunnar: 'Ja?'

Karin: 'Varför ska jag göra något åt det?'

Gunnar: 'Jag menar bara om du är missnöjd med dem, alltså.'

Karin: 'Om jag är missnöjd! Det torde väl vara du som är missnöjd, som börjar snacka om att göra något åt dem. Varför ska jag göra något åt dem?'

Gunnar: 'Om man kan göra något så är det väl inget fel med det.'

Karin: 'Inget fel med det?'

Gunnar: 'Nej, det tycker jag väl inte ...'

Karin: 'Då kanske du skulle ta tag i dina hängbröst?'

Gunnar: 'Hängbröst? Jag har väl inga hängbröst!'

Karin: 'Åh, då måste jag ha sett fel. Gunnar har inga hängbröst som slänger och dänger när han rör på sig, det är bara jag som ser dåligt.'

Gunnar: 'Nu är du barnslig, tycker jag.'

Karin: 'Japp. Jag ser dåligt och är barnslig.'

Dumpa din kille

En bloggutmaning som pågår i december har Dumpa din kille som tema idag, och vem kan motstå det ämnet? Inte för att jag har så många genomförda dumpningar på min lista; men några har jag lyckats skrapa ihop trots ca trettio års äktenskap. Ett äktenskapet som slutade med att jag (moi!) blev dumpad, hur obegripligt det än låter.

Nåja, jag tog igen det sen. Det första klavertrampet (efter min skilsmässa) dumpade jag på sms. Att dumpa på sms är osnyggt, jag vet, men tror mig; han förtjänade det. Nog om den lilla vännen.

Nummer två dumpade jag också på sms, men vi hade bara setts två gånger vilket jag tycker är en förmildrande omständighet. Så här i efterhand kan jag se att jag panikdumpade för att undvika att själv bli dumpad.

Nummer tre dumpade jag i ett telefonsamtal. Vi hade då träffats i fyra månader. Det var ett långt telefonsamtal med mycket tårar från min sida, men med ens vi lagt på torkade tårarna och jag kände mig lycklig och fri.

För länge sedan, när jag var ung, dumpade jag en gång genom att göra mig otillgänglig. Det var innan internet och mobiltelefonerna, då det var lätt att bara försvinna från en persons radar. Vid ett tillfälle långt senare stötte jag ihop med honom, och först då förstod jag att det inte var en bra dumpning. Hur korkad var jag, kan man undra.

Fyra dumpningar, alltså. I kategorin Kvantitet går före kvalitet är det godkänt.

Benny och Britta del 5

Benny: 'Hör du Grönsiskan?'

Britta: 'Om jag hade kunnat hålla isär allt kvitter ...'

Benny: 'Ja, men det är de man hör. Lyssna!'

Britta: 'Okej, jag hör.'

Fågelkvitter.

Benny: 'Oj, här har vildsvinen varit.'

Britta: 'Usch, jag gillar inte dem.'

Benny: 'Det är ingen fara, de håller sig undan.'

Fågelkvitter.

Britta: 'Ska vi sätta oss på stocken där framme? I solen. Nu är jag kaffesugen.'

Benny: 'Där blir det fint att sitta.'

Två sittunderlägg, två muggar kaffe och två smörgåsar med falukorv på en stock i solen.

Benny: 'Vill du sitta till höger eller vänster?'

Britta: 'Herregud, det spelar väl ingen roll!'

Benny: 'Då sätter jag mig här.'

Britta: 'Då flyttar jag mitt sittunderlägg till andra sidan om dig, för annars kommer det snart vara i skuggan.'

Benny: 'Det gör du rätt i.'

Korvmackorna tuggas långsamt till grönsiskornas sång.

Benny: 'Det här är livet på en pinne.'

Britta: 'Jo, det kan jag väl hålla med om.'

Karin och Gunnar del 5

Gunnar: 'Godmorgon, älskling! Hur har min solskensstråle sovit?'

Karin: 'Jag bjuder hit Benny och Britta nästa lördag, det är vår tur.'

Gunnar: 'Va, Benny och Britta?'

Karin: 'Japp.'

Gunnar: 'Men nästa helg ...? Vi skulle behöva ta det lugnt för en gångs skull, tycker du inte? Bara du och jag ... inga planer, bara mysa.'

Karin: 'Nix. Jag vill få det gjort innan påsk.'

Gunnar: 'Du tycker ju inte ens om att umgås med dem?'

Karin: 'Det gör jag väl! Britta har jag inget emot. Jag fattar inte att hon fortfarande är gift med Benny, men det är ju hennes val.'

Gunnar: 'Val och val, när man älskar någon på riktigt bryter man inte upp hursomhelst. Det är helt enkelt för svårt.'

Karin: 'Stackars krakar som drabbas av den sortens kärlek ...'

Gunnar: 'Min kärlek till dig kommer aldrig dö ut.'

Karin: 'Kärlek kan falna, tack och lov. Det har hänt förr.'

Gunnar: 'Varför är du så grinig? Du är alltid så grinig nuförtiden. Jag vill mötas av ett glatt ansikte när jag vaknar bredvid min fru på lördagsmorgonen. Inte ett surt.'

Karin: 'Det står dig fritt att gifta om dig.'

Gunnar: 'Men sluta, nu är du löjlig. Jag går upp och sätter på kaffe så kan du ligga här och morna dig så länge du behöver.'

Karin: 'Nej, jag måste ringa Britta.'

Benny och Britta del 4

Britta: 'Nu går jag och lägger mig.'

Benny: 'Jaha?'

Britta: 'Vadå jaha?'

Benny: 'Nä, ingenting ... tänkte bara att du kanske ville sova i sovrummet.'

Britta: 'När du har slutat snarka.'

Benny: 'Ja, ja.'

Britta: 'Varför är det jag som sover i gästrummet, förresten? Varför är det inte du som gör det?'

Benny: 'Jag vet inte, det har ju bara blivit så ...'

Britta: 'Benny! Det är ingenting som bara bliiir.'

Benny: 'Nej, såklart, men jag har inte gjort något. Det är du som har gått och lagt dig i gästrummet.'

Britta: 'Ja, jag har valt att göra det eftersom jag är den enda av oss två som GÖR något åt ohållbara situationer.'

Benny: 'Ja, det är ju du som har valt.'

Britta: 'Eller inte! Du har valt att blunda för problemen, och alltså är det jag som måste ta ansvaret, SOM VANLIGT.'

Benny: 'Men jag vill ju sova med dig ...? Jag har ingenting emot det.'

Britta: 'Varför fixar du inte din snarkning då? Det skulle du göra om du verkligen ville att vi sov tillsammans. Men du fixar den inte; alltså är du inte så angelägen. Och det är jag som hamnar i gästrummet.'

Benny: 'Jo, jag är angelägen.'

Britta: 'Visa det då.'

Benny. 'Jag provade ju den där tennisbollen i tröjan.'

Britta: 'Och hur funkade det på en skala?'

Benny: 'Inte så bra.'

Britta: 'Och?'

Benny: 'Ja, jag har ju tänkt att jag ska prova den där näsgrejen också, den du pratade om.'

Britta: 'Tänkt?'

Benny: 'Ja, det har inte riktigt blivit av än. Var köper man en sån?'

Britta: 'INTE FAN VET JAG! Det är väl DU som ska fixa det, inte JAG.'

Benny: 'Absolut, jag undrade bara. Kan man googla på det?'

Karin och Gunnar del 4

Gunnar: 'Mottagningen är klockan tre imorgon.'

Karin: 'Jag vet.'

Gunnar: 'Sen börjar festen klockan sju.'

Karin: 'Jag vet.'

Gunnar: 'Vad har du tänkt att ha på dig?'

Karin: 'Jag vet inte.'

Gunnar: 'Inte? Behöver du köpa något nytt, kanske?'

Karin: 'Nej, verkligen inte. Jag har hela klädkammaren full med klänningar.'

Gunnar: 'Är du på dåligt humör?'

Karin: 'Lägg av. Jag vill inte följa med, bara. Hatar sådana där tillställningar.'

Gunnar: 'Nja, du brukar tycka det är trevligt när du väl är där.'

Karin: 'Det brukar jag inte.'

Gunnar: 'Men du kanske kan göra det för min skull då? Jag gör ju ganska mycket för din skull.'

Karin: 'Vadå?'

Gunnar: 'Folk kommer undra om du inte kommer. Det kommer spekuleras både hit och dit ...'

Karin: 'Spekuleras om vadå?'

Gunnar: 'Ja ... varför inte du följer med. Kan ju finnas en uppsjö av anledningar till det, tänker folk.'

Karin: 'Men låt dem spekulera då! Har de inget annat att göra så låt dem hållas.'

Gunnar: 'Fast det bästa är ändå att undvika spekulationer.'

Karin: 'Jag fattar inte varför folk ska lägga sig i vad jag gör.'

Gunnar: 'Håller med dig! Men du vet hur folk är.'

Karin: 'Idioter.'

Gunnar: 'Se det som ett jobb. Som mitt jobb, alltså. Som att du stöttar mig i mitt arbete, vilket ju i slutänden även kommer dig till godo. Tycker du att det är för mycket begärt av mig?'

Karin: 'Jag spyr när jag tänker på den där mottagningen.'

Gunnar: 'Det blir nog bra, gumman. Vi behöver bara vara där någon timme. Max en och en halv.'

Benny och Britta del 3

Britta: 'Hur kunde det bli du och jag egentligen?'

Benny: 'Det var ju för att du kom och hälsade på mig i Gislaved.'

Britta: 'Ja, det var anledningen rent praktiskt. Men vad var det jag såg hos dig? Det är det jag undrar.'

Benny: 'Du sa att du aldrig tidigare hade träffat någon som jag, minns jag.'

Britta: 'Det finns ingen mer som du.'

Benny: 'Nej, precis. Du tyckte om att jag hade bruna ögon, och du tyckte det var gulligt med snus under läppen.'

Britta: 'Jag är glad att du slutat med snusandet, ändå.'

Benny: 'Ja, men du tyckte det var gulligt.'

Britta: 'Du var söt på den tiden. Luggen hängde i ögonen.'

Benny: 'Ska jag skaffa peruk, kanske?'

Britta: 'Sen var du snäll också, det var nog det; att du var snäll.'

Benny: 'Det sa alltid mamma också; att jag var hennes snälla pojke.'

Britta: 'Varför gör du alltid som jag säger? Varför har du aldrig någon egen vilja?'

Benny: 'Men, det har jag väl?'

Britta: 'Nej, det har du inte! Du gör ALLTID som jag säger! Det är faktiskt jobbigt.'

Benny: 'Jag vill ju bara att du ska vara nöjd.'

Britta: 'Jaha, men som du ser blir jag inte det.'

Benny: 'Vad ska jag göra för att du ska bli det då?'

Britta: 'INTE ALLTID GÖRA SOM JAG SÄGER. Herregud! Jag behöver lite motstånd, ska det vara så svårt att förstå?'

Benny: 'Nej ... men jag gillar inte bråk ... det vet du ju. Jag föredrar lugn och ro. Harmoni.'

Britta: 'Harmoni? Jag blir galen ... JAG BLIR FAN GALEN!'

Benny: 'Skrik inte.'

Karin och Gunnar del 3

Gunnar: 'Kom och sätt dig älskling!'

Karin: 'Ja, ja.'

Gunnar: 'Närmare, så jag får klämma lite på dig.'

Karin: 'Ja, ja.'

Gunnar: 'Hur mår min lilla pudding?'

Karin: 'Hur mår du själv?'

Gunnar: 'Det knallar, tackar som frågar.'

Tankepaus.

Karin: 'Vi har det rätt bra ändå, du och jag. Om man jämför.'

Gunnar: 'Det har vi verkligen!'

Karin: 'Mmm.'

Gunnar: 'Om man jämför med vad?'

Karin: 'Ta Benny och Britta, till exempel.'

Gunnar: 'Ja ...?'

Karin: 'Varför skiljer de sig inte?'

Gunnar: 'Ingen aning.'

Karin: 'De nöter ner varandra mer och mer för varje år som går med sina ständiga konflikter. Jag förstår inte hur de orkar.'

Gunnar: 'Nä ...'

Karin: 'De är i grund och botten för olika. Britta som är så intresserad av kultur, litteratur, musik ... Kan Benny ens läsa?'

Gunnar: 'Jo, det kan han.'

Karin: 'Ja, det är klart han kan. Men om man ska vara krass tror jag det är väldigt svårt att få en fungerande relation när den ena är akademiker och den andra inte är det. Man vill ju kunna diskutera saker och ting.'

Gunnar: 'Jo, det är klart.'

Karin: 'Frågan är om Britta har något utbyte av Benny överhuvudtaget.'

Gunnar: 'Det kan vi inte veta, vi ser ju inte allt.'

Karin: 'Aj, nyps inte! Vet du vad Britta fick i födelsedagspresent sist? Ett presentkort till en underklädesaffär. Man har inte mycket innanför pannbenet när man ger sin fru en sådan present.'

Gunnar: 'Oj då, det var djärvt. Om hon inte hade önskat sig det?'

Karin: 'Nej, det hade hon verkligen inte. Men det är just det här som är problemet med outbildade män i vår ålder; de tänker inte med hjärnan.'

Gunnar: 'Nä ...'

Karin: 'Inte för att det är din bästa gren heller, men det är ändå skillnad.'

Gunnar: 'Ja, jo ...'

Benny och Britta del 2

Benny: 'Falukorv och makaroner, det är grejer det.'

Britta: 'Prata inte med mat i munnen!'

Benny: 'F'låt.'

Britta: 'Nästa gång jag ber dig köpa något annorlunda ska jag skriva ner det med stora bokstäver på ett papper till dig. MAKRILL, eller vad det nu kan bli.'

Benny: 'Fast falukorv, makaroner och ketchup är inte dumt.'

Britta: 'Men kan du sluta prata med mat i munnen!'

Benny: 'F'låt.'

Britta: 'Vi kan inte bara äta korv och makaroner, och ibland är det roligt att pröva något nytt, faktiskt.'

Benny (efter att han tuggat färdigt såklart): 'Fast makrill är inte något nytt, det åt vi en annan gång.'

Britta: 'Inte med gräslöksfraiche. Tanken var att jag skulle göra en gräslöksfraiche till makrillen, men nu blev det inget av med det.'

Benny: 'Gräslök mitt i vintern ...?'

Britta: 'PRATA INTE MED MAT I MUNNEN!'

Benny: 'F'låt.'

Karin och Gunnar del 2

Gunnar: 'Ta inte det här som kritik nu, älskling.'

Karin: 'Vilket?'

Gunnar: 'Fisken är fantastisk, men den hade vunnit på att vara i ugnen ett par minuter till.'

Karin: 'Ett par minuter till?'

Gunnar: 'Ta det inte som kritik, sa jag. Du är duktig på att laga fisk, det vet du att jag tycker. Bara två minuter till, sen hade den varit perfekt.'

Karin: 'Bara två minuter till och sen hade den varit perfekt?'

Gunnar: 'Ta det inte som kritik, sa jag. Jag förstår inte varför du ska ta allt som kritik.'

Karin: 'Jag tar det inte som kritik, jag tar det som en synnerligen korkad kommentar från någon som inte vet hur man kokar ägg.'

Gunnar: 'Du är rolig du älskling. Rolig och en fantastisk kock.'

Karin: 'Som tar ut fisken för tidigt ur ugnen ...?'

Gunnar: 'Bara ett par minuter, och jag kan ha fel.'

Eva och Albert

'Vill du ha makrill ikväll?'

'Ikväll ...?'

'Ja, om du har lust att stanna, alltså.'

'Jag måste kolla ... skulle kanske hjälpa en kompis med en grej.'

'Okej, jag förstår.'

Tystnad.

'Sa du makrill ...?'

'Ja, lite rökt makrill och en fräsch potatissallad, ett glas vitt. Det vore väl gott?'

'Alltså jag gillar inte sån där mat.'

'Sån där vadå? Gillar du inte fisk?'

'Jo, jag gillar fisk, men inte skaldjur och sånt.'

'Men vänta här nu. Makrill är inget skaldjur, det är fisk.'

'Ja, jag vet, men det är sånt där som jag inte gillar bara. Skaldjur och sånt.'

Karin och Gunnar del 1

Karin: 'Var är makrillen?'

Gunnar: 'Oj, den ligger kvar i bilen. Jag hämtar den.'

Karin: 'Tack det vore fantastiskt bra ... helt underbart ...'

Gunnar: 'Oroa dig inte, jag hämtar den.'

Fem minuter senare.

Karin: 'Gunnar! Vad gör du där ute?'

Gunnar: 'Ingenting! Letar efter makrillen, älskling!'

Karin: 'Du sa ju att den var i bilen?'

Gunnar: 'Ja, någonstans här ... i bilen.'

Karin: 'Ska jag behöva hämta den själv?'

Gunnar: 'Nej, nej, absolut inte, det här fixar jag.'

Fem minuter senare.

Karin: 'Potatisen är snart klar!'

Gunnar: 'Men makrillen behöver inte så lång tid i ugnen väl?'

Karin: 'Har du fortfarande inte hittat den? Herregud att man ska behöva göra allt själv.'

Gunnar: 'Nej då, här är den! Den låg i handskfacket!'

Benny och Britta del 1

Britta: 'Köpte du makrill?'

Benny: 'Skulle jag köpa makrill?'

Britta: 'Jaaa, du skulle köpa makrill.'

Benny: 'Det visste jag inte ...'

Britta: 'Hur kunde du inte veta det? Jag sa åt dig i morse och påminde dig på lunchen!'

Benny: 'Aha, du menar krillen?'

Britta: 'Krillen?'

Benny: 'Jag tyckte du sa krill, och någon sån hade de inte.'

Britta: 'Va?'

Benny: 'Vi saluför inte krill, sa de. Det är plankton, inte människoföda.'

Britta: 'HUR KAN DU TRO ATT JAG BER DIG KÖPA PLANKTON?'

Benny: 'Skrik inte.'

Britta: 'Vad fan ska jag göra då? NÄR JAG ÄR GIFT MED EN IDIOT! Nu har vi ingen makrill till middagen, så vad tycker du att vi ska äta?'

Benny: 'Inte makrill, i alla fall.'

Åh vad jag älskar min vardag

Tänkte jag inte när alarmet ljöd för en dryg timme sedan. Som ur tomma intet var första tanken att ringa min chef och säga upp mig, och varifrån kom DEN idén? Man undrar ibland vad som händer i ens huvud. Det är inget man styr över, i alla fall.

Nu har jag varit ute med hundarna plus ätit frukost. The dogs sitter på varsin sida om mig i soffan och säger med sitt uppfordrande kroppsspråk ATT DET ÄR DAGS ATT FÅ FRUKOST, även för dem. Precis nu när Adventskalendern började, ack ja. Kommer missa några av tomtefarens 'ho ho ho' när han irrar omkring och letar efter sig själv, och hur jag ska överleva det har jag ingen aning om.

Om att skriva dagbok

Jag har skrivit dagbok hela mitt liv, eller i alla fall sedan jag var sju. Googlade 'skriva dagbok' för en stund sedan för att få en djupare förståelse för fenomenet. Fann ett antal intressanta fakta om oss dagboksskrivare:

1. Vi är mer effektiva och har lättare att fokusera. Jag som hatar effektivitet! Men jag kanske är effektivare än jag tror då. Och fokusera, det kan jag. Har fokuserat hål i huvudet på rätt många genom åren.

2. Vi har lättare att sortera tankarna. Är inte det samma sak som första punkten? Antagligen inte en dagboksskrivare som gjort listan.

3. Stressen minskar. Ja, jo. Åtminstone under själva skrivandet för då kan man ju inte stressa runt.

4. Kreativiteten ökar. Skojar du? Man kan också få för mycket av det goda, kan jag meddela. Men man får väl skylla sig själv när man börjar skriva dagbok vid sju års ålder.

5. Minnet förbättras. Hm? Då undrar jag i mitt stilla sinne hur mycket icke-dagboksskrivare glömmer? De kan ju inte minnas ett skit.


Det fanns två punkter till men jag tar inte med dom. Den ena kommer jag inte ihåg och den andra handlade om emotionell intelligens - ett alldeles för skitnödigt begrepp för min smak.

Adventskalendern

Två avsnitt har visats, och frågan hänger som en smocka i luften:

VAD SER TOMTEMOR I TOMTEFAR?

Jag fattar det ICKE. Vem, vid sina sinnens fulla bruk, vill vara ihop med en sån man som tomtefaren i årets julkalender? Seriöst, alltså.

Hur ska vi beskriva honom? Jag vet uppriktigt sagt inte, för det görs sannerligen inte i en handvändning. För att få hans vardag att rulla på måste både tomtemor OCH deras gemensamma barn i tolvårsåldern serva och curla all sin vakna tid. Tomtefar kan inte ta sig ur sängen själv, han sätter skumtomtar i halsen och han kan inte fixa sin egen frukost. Och det är bara början. Han är HELT inkompetent, både som tomte och pappa. Hur han är som partner vill jag inte ens tänka på.

Om tomtemor hade lämnat honom i dagens avsnitt hade det varit fullständigt begripligt. Istället ser hon ut att tycka det är JÄTTEROLIGT att ta hand om sin förvuxna bäbis, och det är HÄR jag känner att hela julkalenderprojektet hamnar i en trovärdighetskris. Varför ställer hon upp på att vara hans hushållerska, morsa, projektledare, personliga assistent, krockkudde och psykolog? Det är det enda jag kan tänka på när han lallar omkring som en idiot i sin för trånga tomtedräkt. Handlar det om en medberoendeproblematik av något slag?

Tredje avsnittet ger förhoppningsvis några ledtrådar.

December

December är här, och med den rara månaden tomtar och julmusik en masse.

Ja ja, jag kommer nog överleva det också. Mina tre döttrar kommer hem (till mig) och stannar över juldagarna och det är poängen med julen för min del. Innebär en liten kamp för mig att parera alla deras förväntningar på julfirandet, men jag har redan börjat.

Var och en fixar det den vill ha med på julbordet. Den är bra, i synnerhet som två är allätare, en vegetarian och en (that would be me) halvvegetarian.

Julklappsspelet är den bästa uppfinningen sedan raggsockan. Idén kommer faktiskt från en av mina telningar och jag håller krampaktigt fast vid den som den värdelösa julklappsköpare jag är. Man köper bara en eller två klappar och sedan fördelas de slumpmässigt i en lattjolajban lek.

Klimathotet anbefaller minimalistisk julpyntning. Härligt att känna sig som en miljöhjälte när man hängt upp sin tomte och sina två julstjärnor och stannar därvid. Att det handlar mer om lathet än miljömedvetenhet behöver man ju inte skylta med.

Julen är en högtid som firas årligen för att människan behöver vila. Obs, detta gäller även mammor. Enligt traditionen ska vilan äga rum i en lada, men nuförtiden sker den allt oftare i det egna hemmet, vilket är okej så länge man inte får för sig att hemmet måste julstädas. JULSTÄDNING är ett kapitel för sig, när blev den en del av julfirandet? Rotar man i julfirandets historiska utveckling upptäcker man sannolikt att den är ett påhitt från de krafter som vill fjättra kvinnan vid spisen. Skulle inte förvåna mig ett dugg.

Glad första advent på er!