Försommar

Det är så vackert ute. I vägrenen på andra sidan gatan trängs hundkex med smörblommor, lättsamt vajande i vinden. Vid brevlådan är pionen på väg att slå ut och liljorna intill står näst på tur med sina sprickfärdiga knoppar.

Det hjälper dock inte ett smack. 

Britta kan inte njuta av årets vackraste tid för hon har fortfarande inte fått svar från Benny på sms:et hon skickade. Hon är, med andra ord, berövad på både sin kärlek, som hon aldrig trodde skulle agera så här irrationellt, och på årets försommar. När alla normala människor är ute tillsammans och njuter av blomdoft och sommarvind mot huden, är hon inomhus och förbannar det skarpa ljuset som tränger in eftersom det påminner henne om det ljus Benny tagit ifrån henne.

Ungefär så.

För Benny har helt enkelt bara skitit i att svara. Utan minsta förklaring.

Britta blir arg när hon tänker på det, men spenderar mer tid i känslor av vanmakt och frustration. Hon går omkring i pyjamas dygnet runt, äter direkt ur kylskåpet och lämnar kladdiga kaffekoppar och glas överallt. Usch, får man god lust att utbrista. Två och ett halvt dygn har gått och man undrar så smått hur länge hon ska befinna sig i den här fasen? Benny kanske inte hör av sig på veckor, ska hon då vara instängd hela sommaren? Har hon inte ett jobb att sköta? Vänskapsrelationer att underhålla?

Inte för att hon brukar lyssna på mig, men:

Skärp dig, Britta! Fokusera på det du har och inte på det du inte har!

Vad nu?

Ja, det undrar Britta också. Vad var det som just hände? Hennes huvud är fullt av overkliga bubblor, små och skrämmande. Något är för alltid förändrat, hälsar de. Samtidigt som måsjävlarna fortsätter att skrika utanför fönstret, som om inget hänt. Ett vinddrag, och rullgardinen smäller till fönsterkarmen. Brittas mobil far i golvet och räddas av mobilskalet i plast. 

Aldrig förr har Benny klickat bort henne mitt i ett samtal, och inte i slutet av ett heller. Man gör bara inte så! Det har de inte ens behövt prata om, det är en självklarhet. Det är också en självklarhet att lyssna på varandra när man är i en relation. Även när det är besvärligt. Saker som händer kan vara svårsmälta, ja, men då krävs det att man kommunicerar. 

Man kan inte bara dra. 

Man kan inte bara klicka bort sig.

Japp, nu börjar Britta bli förbannad. Eller snarare förnärmad?

Hursomhelst.

Efter tjugo långa år tillsammans, hur i helvete kan han bara klicka bort henne? Det är så Britta tänker och det ger henne välbehövlig energi.

'Släpp!' knappar hon in på mobilen i ett meddelande till sin vapendragare. Ett råd i tiden. Varför haka upp sig på grejer när man kan släppa och gå vidare?

Britta inser att meddelandet är väl kortfattat och dessutom kan uppfattas som kyligt (om Benny visar det för någon annan) och skriver vidare: 'Jag förstår att min bekännelse kom som en chock, men nu behöver du gå vidare. VI behöver gå vidare. Ur det som hände kommer något gott komma, jag är säker på det.'

Hjärta. 

Alltså, hon avslutar med ett hjärta. Det röda. Hon har en arbetskamrat som använder det blå hjärtat och det ger ju ett fasligt kyligt intryck. Britta fryser till varje gång hon ser det. Och Benny är hennes stora kärlek, eller i alla fall kärlek, så ett rött hjärta passar även om det kan verka överdrivet när man aldrig annars skickar röda hjärtan.

Hursomhelst! Frågan är nu om Benny kommer falla för detta något i tonen annorlunda sms?

Annars vet jag inte.