fredag 27 september 2019

Ett år sedan sist

Av diverse skäl. Men nu sitter jag på tåget till Malmö igen. Hurra! Med på resan har jag en av mina kompisar - Ninja. Hon hjälper mig att hålla koll på grannen som ju kan vara suspekt även om han vid en första anblick verkar vara en ganska ordinär typ.


Själv håller jag på att svälta ihjäl på grund av glömda mackor i kylskåpet på jobbet. Man får inte gå in med hund på Pressbyrån på stationen i Mjölby, så nu är jag HUNGRIG. Skåne ska ta med två bananer när han hämtar mig (oss), snällt får man säga. Jag har redan sett en bild på dem. När skåningar gör något gör de det ordentligt, det ligger i deras natur.

Trettio minuter kvar!

(Tills jag får äta upp dem.)

söndag 22 september 2019

Då har jag krockat också då

En ytterst liten krock, men ändå. Touchade en annan bil när jag backade ut ur en parkeringsruta, och det får man inte göra. Gubevars. Själv tycker jag att det hade varit värre om jag hade kört på en bil i hög fart, men det sa jag inte.

Nu blir det verkstad, speciellt för min bil som fick en repa. Därefter kommer den här fadäsen övergå till ett lärdomstillfälle. Och då kommer jag vara glad att det här hände, så att jag fick lära mig något nytt.

torsdag 5 september 2019

Nya landvinningar

Hade ett ärende utanför stan i morse och när jag kom ut på motorvägen fick jag tårar i ögonen på grund av påfart som gick som en flygande dans. Det händer ganska ofta nuförtiden, men ändå. Lyckan! Har börjat älska påfarter.

Vidare har jag pumpat mina bildäck. Något jag inte visste att jag någonsin skulle behöva göra, men nu vet jag bättre. Tänkte att jag måste åka till en verkstad när varningslampan plötsligt lyste på instrumentbrädan, men efter att ha ventilerat krissituationen med Skåne åkte jag till en mack. Jag skulle 'kolla lufttrycket' och därefter pumpa om behov fanns. Mmm, lätt som en plätt. NOT. För hur ska man veta hur man gör det när man aldrig gjort det? Man får vara glad att man har talang för att be om hjälp såna gånger. Vet egentligen inte hur jag gör, men jag får alltid hjälp när jag ber om det. Kan vara så att jag ser ut som ett hjälplöst bortkommet kvinnfolk i stort behov av en kompetent man, MEN SKITSAMMA. Tänker jag om det.

När jag svängt in på macken frågade jag sålunda en ung kille som höll på med sin egen bil om han kunde hjälpa mig. Hans bil såg ut som ett skrotupplag, men det behöver ju inte betyda inkompetens och det visade sig att han var en hejare på att pumpa däck. Hade jag inte hejdat honom hade han pumpat alla fyra, men jag ville ju pröva själv också. Det förstod han, och med lugn och tydlighet lärde han mig hur man gör. Först si och sen och tryck här och håll där. Värsta superpedagogen, trots sin ringa ålder.

Kände mig glad när jag lämnade macken. Tänkte att meningen med livet nog är att man ska KLARA AV DET. Inte att man ska vara nöjd och tacksam och sån skit. Bara KLARA AV DET. Ett problem i taget.