När orden tar slut

En juni-ordlista:

1 slut

2 början

3 mitten

4 över

5 under

6 nära

7 fjärran

8 tåg

9 vidder

10 slödder 

11 sladder

12 vadd

13 mjuk

14 hängig

15 slängig

16 klängig

17 ballong

18 balkong

19 salong

20 kalsong

21 fiol

22 viol

23 kaprifol

24 sol

25 kjol

26 cool

27 löning

28 kröning

29 höna

30 böna

Godis

Ända sedan jag var liten har jag varit svag för lakrits. Ju saltare desto bättre. Ett av mina mörkare minnen från min barndom är när jag åkte liggvagn upp till Östersund och glömde en påse salta kuddar under huvudkudden. Där hade jag omsorgsfullt gömt den för mina tjuvaktiga småsyskon och andra potentiella hot. Grämelsen och sorgen var fundamental och kom att forma den person jag är idag.

Slut på godis-inlägget.

Kärlek

Dagens ord är kärlek, vad ska jag skriva om det månne? Sitter och väntar på min bil som är inlämnad på service. Bävar för vad de ska säga om mina kullager, och det är inte mycket kärlek i den känslan.

Annars älskar jag min bil, det måste jag säga. Den är en riktig liten goding. Min goding. Fin att se på och behaglig att köra. Det enda jag har att klaga på är att den är så skitig. Både ut- och invändigt. Och att den brummar oroväckande mycket, vilket kan bero på slitna kullager. 

Men annars är den PERFEKT.

Skräll

Och så är det den där VHS-filmen. Den som är hela anledningen till att Britta och Veras ses igen efter alla dessa år. 

'Britta, du har inte hittat filmen?'

'Vilken film?'

'Den där filmen, du vet.'

'Nej, jag sa ju att jag slängt alla gamla VHS. Det var länge sedan.'

'Men jag såg en låda med gamla VHS i garaget', flikar Benny in, alltid lika hjälpsam.

'Det tror jag inte.' Britta gäspar, högt och ljudligt. 'Men jag ska kolla vid tillfälle.'

'Det var en väldigt speciell film, den vann första pris i en tävling.'

'Väldigt speciell var den', upprepar Britta. 'Märkligt att den vann.'

'En sån skräll det var.' Vera skrattar. 'Ingen hade anat.'

Britta ler. 'Det var sannerligen en överraskning.'

Där lämnar vi den filmen. Jag har mina misstankar om vad filmen skildrar, men jag vet inte. Bibliotekshögskolan på åttiotalet ... ja, de flesta kan nog gissa!

Havet

Även detta ord är Skånes förslag. Som Malmöbo har han alltid haft nära till havet. När han var liten satt han på sin pappas pakethållare när de cyklade från Slottsstaden, där de bodde, ner till den långa sandstranden Ribban och badade. 

Nu har han flyttat till Närkeslätten. Från sitt nuvarande hem kan han cykla till en liten badplats vid Hjälmaren och få ett gyttjebad. Hjälmaren är blå och glittrande vacker på ytan. Under ytan not so much. Men som jag brukar säga till Skåne; man kan inte få allt.

Tillintetgjord

Till intet gjord. 

Att inte längre vara någon.

Att inte vara värd något.

Att inte räknas.

Som när jag tio år gammal åkte ner från andra plats till femte på Dannes lista. 

Varför, Danne?

Stenbumling

De reder ut situationen, lyckligtvis. Britta och Hans bedyrar båda två att det hela var en olyckshändelse och Benny upprepar vid flera tillfällen under resten av kvällen att de verkligen behöver röja i sin tvättstuga. Ut med allt och sen plocka in och lägga var sak på sin plats. Alla rena kläder till klädkammaren, de har ju inget i tvättstugan att göra. Vera föreslår att städgrejerna flyttas till städskåpet, och det är också en bra idé, tycker Benny.

Händelsen blir så utredd att de inte ens tänker på den sista timmen innan Vera och Hans beger sig hemåt. Då kretsar samtalet mestadels runt en stenbumling Hans tagit med. Den är intressant, för den innehåller både magmatiska och sedimentära bergarter. Det är inte helt ovanligt, men ändå spännande.

'Titta!' säger Hans och pekar. 'Här har korn av sediment cementerats samman, och här kan man se de magmatiska bergarterna gabbro och granit.'

'Ååh', säger Britta.

Pajas

Det var en spännande tanke jag hade i gårdagens inlägg; detta att styra upp Hans på temat pajas. 

Hur det ska gå till vet jag dock inte. Kan det finnas något sammanhang där Hans känner sig som en pajas, måhända? Jag tror inte det, han är liksom inte den typen.

Men jag gör ett försök.

Säg, par example, att han går ut på Bennys och Brittas lilla gräsplätt för att röka en cigarett. (Va? Röker han? Ja, men bara någon gång då och då när han behöver få vara själv en stund.) Ut tar han vägen genom den lilla, trånga tvättstugan. Den är så trång, så trång. Han får klämma sig fram mellan rena och smutsiga tvätthögar, moppar, hinkar och allehanda ting.

Väl utomhus drar han djupa bloss i kvällssolen. In och ut, in och ut.

När cigaretten reducerats till en fimp har tvättstugudörren gått i lås. Hur det hände vet ingen. Han lirkar med handtaget och knackar på dörrens ruta, igen och igen, tills Brittas förvånade ansikte uppenbarar sig. Hon låser upp, öppnar dörren och Hans pressar sig förbi. Den här tvättstugan var trång redan när Hans var där själv, nu är de två. De blir stående och kommer varken fram eller tillbaka, så begränsat med utrymme är det. 'Vad gör vi nu?' viskar Hans och DÅ står plötsligt Vera och Benny i dörren som leder in till köket och stirrar på dem. 

Man kan föreställa sig att Hans efter denna händelse tänkte: Och där stod jag som en pajas!

Men jag vet inte. Han kanske tänkte något helt annat. 

Salighetsrus

Benny fortsätter under middagens gång sitt utforskande av Vera och Hans relation. Vad hans ivriga intresse bottnar i är oklart, men jag gissar att det har med någon slags längtan att göra.

Benny: Skulle ni säga att det var kärlek vid första ögonkastet?

Veras och Hans blickar möts igen, utforskande. 

Vera: Nej, det kan jag inte säga. Det tog någon timme innan jag kände något.

Hans: Jaså? 

Vera: Kanske inte en timme, det växte fram under den första timmen, så kan man säga. Du då, Hans?

Hans: Salighetsruset var momentant med ens jag såg dig, men jag besinnade mig. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.

Benny: Va? (Kan tillägga att Britta också såg ut som ett frågetecken, ett tyst sådant.)

Hans: Vi ska inte gå in på mer detaljer än så. Kan bara säga att ibland slår blixten ner. Inte nödvändigtvis för att man hittat sin själsfrände, men för att man tror att man gjort det. Utan tro, hopp och kärlek orkar vi inte leva, därför tror och hoppas vi även när det ser mörkt ut. Vi ger inte upp.

En stunds tystnad följer, som brukligt är när samtal djupnar.

Benny: Men vet du nu att Vera är din själsfrände?

Hans: Man kan aldrig vara hundra procent säker. Det är ett av livets villkor. Även i den mest passionerade förälskelse finns frön av tvivel och motstridiga emotioner.

Jaha? Jag vet inte om jag uppskattar Hans nya 'djupa' sida. Han babblar för mycket. Tar för mycket plats. Ger ett skitnödigt intryck. Påminner snarare om en filosof eller präst, än en systemvetare. Om jag orkar ska jag försöka styra upp honom imorgon. Då är ordet pajas. 

Rövhål

Till mitt försvar: Rövhål var Skånes förslag. Jag bad om hjälp med ordlistan och nämnda rövhål var ett av orden han bidrog med. Det finns med i SAOL-appen, men inte i något av mina två band som har några år på nacken. I appen saknas förklaring, det står bara <starkt vard.>. Det betyder att det inte används vid finare tillfällen, som när svenska akademien sammanträder, till exempel. 

I vilket fall som helst, nu ska jag använda det i en liten text. Vilket väl inte blir så svårt. Hur många rövhål har man inte stött på i sitt liv, som i denna stund kan ge inspiration? Ett antal.

Då så.

Hans: Vad gör du på dagarna, Benny? Arbetar du?

Benny: Jo, tack, jag gör lite av varje. Sa upp mig för några år sedan och är min egen nuförtiden. Det blir en del reparationer, snickeri, transporter och sånt. 

Hans: Det låter intressant. Hur kom det sig att du startade eget företag så pass sent i livet? Det har jag själv funderat på att göra.

Benny: Jag jobbade som skolvaktmästare i många herrans år. Trivdes som fisken i vattnet, ett fritt jobb du vet, och så ungarna. De som hade svårt att sitta still på lektionerna fick ibland följa med mig och hjälpa till. Det var roligt. 

Hans: Aha, och sen?

Benny: Fick ny chef. Ett riktigt rövhål. Jag blev tvungen att skriva upp varenda jävla liten skitgrej jag gjorde, plus tidsåtgång. Tre minuter hit och fem minuter dit. Det tog halva dagen, bara själva plitandet. Och ungarna fick inte följa med mig längre. Man skulle inte blanda ihop professionerna, sa han, den idioten. Han visste inte vad han snackade om. Ett rövhål med stort r var han.

Hans: Därom råder ingen tvekan, hör jag. Fel person på fel plats. Jag förstår att du sa upp dig, det skulle jag också ha gjort.