Trafikens grunder

Jag har i större delen av mitt liv haft ångest inför tanken på att skaffa körkort. Nu känns det bara roligt och uppfriskande. Inte minsta tillstymmelse till ångest kvar.

Är inte det märkligt?

Jo, det kan man lugnt säga. Jag fattar ingenting. Men hela livet är ju ett satans mysterium, så det varför skulle inte det här vara det?

I alla fall så kommer jag ha ett körkort till sommaren, för det säger min körlärare. Eller, hon säger att hon tror att jag kommer ha det, vilket inte riktigt är samma sak, men nästan. Jag tror också det. Min favoritbok just nu är Trafikens grunder, jag bara älskar den. En del i den är självklarheter; som att man ska köra sakta när man passerar lekande barn. Men där står också om trafikmärken och de vita markeringarna på vägbanorna, till exempel, och det är ju intressant som fan.

Det som gör mig allra lyckligast är alla bilder med vägvisningsmärken. Man kan ju åka nästan vart som helst med en bil. Lajkasjö utanför Dorotea är bara ett av många möjliga mål för en tur. Där växte min farmor upp (och födde ett oäkta barn vilket gjorde att hon hals över huvud lämnade byn, och tyvärr även barnet, för att aldrig mer komma tillbaka).

Man kan också åka till Skåne, förstås. Eller ha Skåne i passagerarsätet när man åker runt i Närke.

Var brukar ni köra omkring någonstans?

Så bannat dejligt

Jag kommer klara av att ta körkort.

När man Startar en automatväxlad bil vrider man om nyckeln, trycker ner Bromsen och flyttar växelspaken till läge D. SBD - Så Bannat Dejligt

Sen släpper man upp bromspedalen och bilen börjar rulla.

Att jag, efter att ha prövat köra en manuellt växlad bil, blev rekommenderad att ta automatkörkort är inget jag hänger upp mig på. Nej, jag ser bara fram emot att köra hit och dit i min framtida automatväxlade bil. SBD.

Apropå nyförälskelse

Åt lunch bredvid en kollega från en annan del av skolan idag. Känner henne inte. Trots det berättade hon glatt (hysteriskt glatt) att hon under en tid dejtat en arbetskompis på hennes program, och att de nu är ett par.

'Asså, nu kan man säga att vi tyyyp är tillsammans ...'

Hon slängde med sitt hår, fram och tillbaka och hit och dit, jag hade full sjå att följa med. Fick vidare en utläggning om hur bra det funkar att vara i ett förhållande med en arbetskamrat (hur hon nu vet det), för 'man är ju inte på samma ställe hela tiden och stöter ju bara ihop ibland och då pussas man förstås liiite'.

Följt av kast med hår till andra sidan.

'Och ibland kan man ju bestämma att träffas på något ställe, och bara myyysa lite.'

'Men inte hela tiiiden förstås!'

Hårkastande med oförminskad styrka.

Alltså, allvarligt talat:

Hur jobbiga är inte nyförälskade individer? Har de ingen självkontroll överhuvudtaget?

Jag förstår att hon tänker mycket på denne 'Åke' just nu, absolut. Och jag vet att det är speciellt att vara nykär, absolut. Men självkontrollen och värdigheten? Vart tog den vägen?

Hade jag kunnat fråga, men det gjorde jag inte. Jag nöjer mig med att själv vårda dessa två storheter. Kan nämna Skåne ibland, i ett eller annat sammanhang, men endast flyktigt och sansat. Många gånger framgår det inte ens att det är Skåne jag talar om, så pass luddigt kan det vara. Och kast med håret?  Över min döda kropp.

Vädret!

Minns ni den sjukt varma och torra sommaren? Då längtade jag till vintern.

Vintern:

Idag har det varit regn och plusgrader i Örebro. Det betyder inte att snön smält bort, för när det är så mycket snö som det är i Örebro nu, tar det evigheter av plusgrader innan allt försvinner. Endast några procent har börjat slaska till sig. Företrädesvis de procent som befinner sig på och längs med vägar, gång- och cykelbanor.

Allt frid och fröjd. Om det inte vore för att det imorgon bitti, när jag ska cykla till jobbet, kommer vara -11 grader! Vad är tanken bakom det? Lägg därtill att alla snöplogare slash grusspridare är utbrända, eller vad nu anledningen är till att de har tacklat av? Det kommer ju vara livsfarligt att cykla till jobbet! Och ändå måste man dit! Självklart kommer jag inte ligga i kurvorna som jag brukar, men risken för benbrott och skallskador känns ändå påtaglig.

Är det här vad livet går ut på???

Har vinkat av Skåne på tågstationen. Det är en satans massa snö i Örebro, och de som plogar börjar tackla av, så vi fick pulsa hela vägen dit. Men tåget gick som på räls, förstås! Lagen om alltings jävlighet. Om järnvägsnätet hade brutit ihop av all snö hade inte Skåne kunnat åka hem, men så trevligt ska vi inte ha det förstås.

Igår såg vi den hyllade filmen Gräns. Det skulle vi inte ha gjort, åtminstone inte jag. Jag blundade ungefär halva tiden på grund av dålig film. Dålig och äcklig film. Dålig, äcklig och obegriplig film. Jag som brukar förstå allt. ALLT. Nu förstod jag ingenting, och det blir kritiskt för mig. Vägrar att känna mig korkad, men vad ska jag tro när hela kultur-Sverige prisar den här filmen???

Nu borde jag jobba, det är därför jag sitter här och bladdrar. Jag ska rätta engelska läsförståelseprov och sedan ska jag sammanställa en massa resultat och dokumentera mina elevers utveckling i engelska språket. Beräknad tidsåtgång fem timmar. Ska enligt planen vara klar om två timmar. Det blir svårt med tanke på att jag inte har börjat ännu, men givetvis kommer jag göra mitt bästa.

Imorgon kommer Skåne

Tur för honom.

Jag tycker att han ska flytta hit. Det tycker han också, säger han, men ni vet hur skåningar är - goa men tröga. Man får ha tålamod. Vänta in och glädjas åt att de kanske kommer till skott så småningom. Sälja in Närke så bra man kan så länge. Och sig själv. Vara en person som det verkar jätteroligt att leva tillsammans med. Som man får ett tjofaderittan-liv med. Hej hopp i galoschen, svanhopp i forsen.

En sån person.

Vidare på temat skam

Om jag säger hej till någon på ett töntigt sätt (för att jag inte vågar säga ett rakt HEJ) och inte får något svar - då skäms jag.

Det har jag kommit på idag.

Jag antar att skammen beror på tönteriet? För säger man ett rakt HEJ och blir ignorerad så blir man väl förbannad snarare än skamfylld? Eller?

Hädanefter ska jag dokumentera alla situationer som framkallar skam i mig. Får bära med mig ett anteckningsblock.

Nu skäms jag inte längre

Bästa sättet att hantera skamkänslor är att 'Lägga skammen där den hör hemma - hos den som gjort dig illa'. Källa: Året runt.

Så jag skickade en brevbomb och vips kändes det bra igen.

Skoja bara. Jag skickade ingen brevbomb, men en stinkbomb. Det är en liten tunn glasampull med ett innehåll som stinker förfärligt när det kommer ut. Vill man (av någon anledning) göra stinkbomber så blandar man saltsyra, kaustiksoda, smör och vatten. Det som bildas kallas smörsyra och det luktar förjävligt. Användningsområde: Endast din fantasi sätter gränserna.

Skoja bara. Givetvis lät jag skammen få fritt utlopp i min kropp. Kände på den både bak- och framifrån, för att lära mig något och nå nya nivåer av självkännedom. Stanna kvar i skammen och upplev den! Det är mitt råd. Du kommer bli en ny människa.

Det tar på krafterna att leva

Idag har jag skämts. Jag tänker att det är bra, att alla känslor är bra och utvecklande. Att de sätter sprutt på min hjärna och ökar min självkännedom. Jag har i och för sig försökt dölja min skam större delen av dagen, men antagligen lyckades jag dåligt med det, för mina kinder är alldeles rosiga, och det liksom kokar i min hjärna. Det är trycket som skapas, får man förmoda, när man försöker kapsla in det som behöver få komma ut.

Men nu är det fredagkväll. Ska ägna mig åt Talang, hämtpizza och marknadsnougat tillsammans med dotter. SÅ ohälsosamt och välgörande på samma gång. Go, go, go!

Skåne tycker att den ska stå i bokhyllan

Ytterligare en snygg grej i mitt badrum, som inte är så funktionell som man kanske skulle önska, är min tvålpump. Köpte den i Dublin för några år sedan, på en liten fin bakgata.

Problemet är att hålet där tvålen ska komma ut har en tendens att täppas igen. Det är inte praktiskt. Om man då pumpar på för kung och fosterland kommer tvålen farande i en stråle som landar på magen. Det har hänt Skåne ett antal gånger vilket lett till diverse gnäll.

Men jag vänder mig mot idén att någon ska bytas ut bara för att den inte är funktionell. I synnerhet när den är så snygg! Jag tänker också att allt inte ska vara så jävla perfekt.