Lampor, spottar, uttag och strömbrytare

 DON'T GO THERE!

Bennys första blogginlägg

Min kärlek och jag

möttes en dag

känslor i svang

på ett kommun-evenemang

med åren som gått

min kärlek bestått

i ur och skur vi vandrat

ibland varandra klandrat

men för det mesta frid vi känt

på livets vackra gröna slänt

som sluttar ned mot alltings slut

skynda skynda skynda njut

Benny och Britta del 25

Utbyggnadsprojektet, om än ej påbörjat, livar upp Britta. När hon ställer upp en tom kruka på en hylla i ett skåp över kylen, och ser travarna av omaka krukor där, inser hon att flytten kan påbörjas redan idag.

Britta: Vi tar med alla krukorna ut till huset och ställer dem i boden! De ska ju ändå dit vad det lider.

Benny: Är det inte bättre att vi packar ned dem i en kartong och låter dem gå med flyttlasset? 

Britta: Nej, jag tar dem i två papperskassar. Om vi tar lite grejer då och då kommer vi inte behöva anlita någon flyttfirma.

Benny ser skeptisk ut. 

Britta: Här, ta emot! Ställ dem på köksbordet.

Benny tar emot och ställer krukorna på köksbordet. 

Britta: Här är fler!

Benny: Borde vi inte rensa lite? De här i plast kanske vi kan slänga?

Britta: Men tänk om vi blir såna som tycker om att fröså, då behöver vi plastkrukor.

Benny: Såna som tycker om att fröså? 

Britta: Ja, det tror jag absolut att vi kan bli. Tänk att få se frön utvecklas till tomater, gurkor, blommor eller vad man vill ha. Man ställer plastkrukorna på rad så här, ditt ditt ditt dutt, häller i jord och petar ner frön. Vattnar och väntar. Man kan så kärnor också, och få vindruvor, citronträd och gud vet vad. Det är läkande att påta i jord, bara att se den lilla grodden tränga genom skalet ... Den som har en bokhylla och en trädgård har allt den behöver.

Benny: Okej, vi tar med plastkrukorna.

I elfte timmen

Är det idag mitt nyårslöfte ska gå åt fanders? 

NEJ.

Aldrig i livet.

Benny och Britta del 24

Benny: Du Britta, jag funderar på att börja blogga.

Britta: Va?! Varför ska du det?

Benny: Något ska man ju göra när man går i pension ...

Britta: Nu förstår jag ingenting. Är det för att jag har pratat om att börja blogga?

Benny: Öööh ... ja, jag har väl fått idén från dig kanske.

Britta: Om man ska blogga behöver man ha något att skriva om, har du tänkt på det?

Benny: Nej, inte direkt.

Britta: Du måste planera först. 

Benny: Nä, det vet jag inte?

Britta: Annars blir det bara trams.

Benny: Är det planering du har hållit på med alla år du pratat om att komma igång?

Britta: Vad i helvete menar du med det? Ja, jag har kommit fram till ett antal hållbara idéer, men de är hemliga.

Benny: Åh, hemliga? Vad spännande.

Benny ser intresserad ut. Britta ser påhoppad ut.

Benny: Jag kommer kanske strunta i planeringen för jag har hört att man kan skriva lite vad som helst. En dikt ena dagen och allmänna tankar den andra.

Britta: Då får du fan vara anonym, ingen seriös bloggare blandar på det viset.

Benny: Åh, fan. Vad ska jag då kalla mig? Banny?

Britta: Nej, verkligen inte.

Benny: Benne?

Britta: Benne??? 

Benny: Ja?

Britta: Alltså, ta vad du vill. Jag lägger mig inte i.

Ibland behöver jag hjälp

Jag: Nu måste du hjälpa mig att skriva ett blogginlägg.

Skåne: Nej, för i helvete! Håll inte på med det där.

Jag: Jo, nu måste vi skriva.

Skåne: Här måstes ingenting.

Jag: Jo.

Skåne: Du kommer hänga ut mig, snart har vi kö med människor här utanför som står och skriker att skåningen ska åka hem.

Jag: Nej då, de älskar dig. Vad ska vi skriva då?

Skåne: Nu kommer jag inte säga någonting mer.

Jag: Okej, det här får räcka.

Grus i maskineriet

Byggaren ringde mig på jobbet idag. Måttet på toaväggen som vätter mot sovrummet räcker inte till. Det behövs 1,8 meter vägg för att få in dusch och dörr, och på ritningen är det bara 1,7 meter. 

Det är vid sådana tillfällen det är guld att ha en tillbakalutad personlighet. 

Det löser sig, sa jag. Trust the process! Panta rei!

Sen kunde jag tyvärr inte prata längre för jag hade lektion.

Brittas hjärta

Vill bara berätta att Brittas hjärta varit lugnare idag. Så skönt för henne, ändock undrar man ju hur det kan komma sig?

Min teori är att stressen minskade när läkaren berättade att hennes extraslag inte var farliga. Britta verkar vara en tuffing, men hon är i själva verket en lättskrämd och skör själ. Ett hoppande hjärta är i Brittas hjärna en potentiell katastrof som genast leder till att hjärtat blir än mer oregerligt.

Kommer då en trygg, trofast, trevlig och trivsam läkare (Brittas egna ord) och säger att hon inte behöver oroa sig så sjunker hennes stress och hjärtat får vila. Så fint med såna läkare.

Extraslag

Nu har Britta fått hjärtklappning. I sanningens namn är jag inte förvånad. Jag har sagt åt henne åtskilliga gånger att ta det lugnare, att inte hetsa upp sig för minsta lilla, men har hon lyssnat? 

Nej.

Släpp alla detaljer, har jag också sagt. Jag har förklarat att hon kommer bli galen om hon ska påverka varenda liten grej i utbyggnaden. Det är för många detaljer, det går inte. Hon måste släppa taget och låta huset bli som det blir. Hon behöver se bygget som en organisk växt, en som måste få utvecklas på egna villkor. 

Men hon har inte lyssnat, kan man konstatera nu när hon sitter där med sin hjärtklappning. Och då har deras bygge inte ens kommit igång ännu. Fortsätter hon så här kommer hon behöva läggas in på någon klinik innan huset är klart. Vilka kliniker som tar emot hjärtklappningsmänniskor vet jag inte, det får hon ta reda på själv.

Extraslag kallas tydligen hennes hjärtas små krumsprång, och hennes läkare har sagt att de inte är farliga. Så bra då. Men ändå. 

Jag tycker att hon ska skärpa sig!

Förmiddagspromenad

Är det en jordgubbe? Nej, det är ett nypon.

 

                        Vid den dimmiga horisonten, i mitten av bilden, ligger vårt hus.